Besöksrapport 1 Jesper Liljeström

Hölö Kyrka

Jag bor i en ort vid namn Hölö, där bor drygt 1500 personer vilket betyder att man nästintill vet vem alla är. Hölö är beläget cirka två och en halv mil söder om Södertälje och orten har starka band till kyrkan ur ett historiskt perspektiv då det är en gammal kyrkby. Trots att jag har bott varannan vecka i Hölö under majoriteten av mitt liv hade jag inte tidigare besökt Hölö kyrka. Därför såg jag detta som ett ypperligt tillfälle att för första gången besöka denna kyrka som jag ofantligt många gånger har passerat. Trots att jag skulle komma att känna igen många av dem som var i kyrkan bestämde jag mig för att inte gå ensam dit utan min far följde med mig.

Det förföll sig väl då vi fick tid att besöka kyrkan då det var en söndag och då är det förstås söndagsmässa. Det var den 17 november klockan och jag hade i förväg läst att tisdagskören från Mörkö-Kyrka skulle närvara. När du ska åka till Hölö kyrka svänger du av motorvägen (E4) och kör ”gamla vägen” mot Vagnhärad och Trosa. Sedan svänger du av på en mindre väg för att tillslut svänga in på en grusväg och då ser du kyrkan som har anor från 1100-talet.

Kyrkan är vackert belägen på en kulle som vättar ut mot kyrksjön som i mörker ser väldigt majestätisk ut då lampor och ljus lyser upp kyrkan och dess omgivning. Jag skulle kalla denna kyrkas utseende ”en typisk svensk medeltida kyrka”, men dock ser man att på senare tid har den renoverats. Jag fick sedan veta att en orsak till alla dessa renoveringar var på grund av att ryssarna plundrade kyrkan. Du går in genom den södra ingången och möts av bänkrader på både höger och vänster sida som leder fram till altaret. Bänkarnas utsidor är turkosblå samt med något som liknande marmor. Dess insidor är däremot prydda med vit färg.

Människorna som närvarade under söndagsmässan var blandat men mestadels äldre människor i om jag skulle gissa pensionsåldern dem var väldigt trevliga och bemötte mig och min far väl. Gudstjänsten inleddes med att kyrkklockorna ekade i kyrkan och dess omgivning. När ljudet av klockorna hade lagt sig såg jag en person några bänkar framför mig tyst och rofullt inleda en enskild bön. Mässan präglades av mycket sång från tisdagskören, sedan sjöng hela kyrkan eller dem fåtal personer som närvarande psalmen som jag tror heter ”Herren förbarma mig”. Efter det lästes några texter upp från bibeln med prästen som ledande röst, samme präst predikade sedan om dessa texters innehåll. Han la fokus på individens liv, val och möjligheter. Efter det lättades stämningen upp en aning då tisdagskören sjöng en sång, då la jag märke till att trots att prästen predikat för människorna i kyrkan och det inklusive mig, hade han lämnat tid genom långa andningspauser att man själv kunde tolka hans ord samt texternas innehåll.

Hela söndagsmässan avslutades med en eller två böner ur bibeln, jag minns dessvärre inte namnen på dem. Efter det reste sig människorna i lokalen upp och började gå mot utgången, några stannade dock svar och talade med prästen. Jag fick uppfattningen om att han i lugn och ro svarade på alla av personernas frågor i tur och ordning. Slutligen lämnade jag och min far byggnaden, sattes oss i bilen och då var min första söndagsmässa i Hölö Kyrka avklarad.

Min känsla efter besöket var en känsla av ro, hela inramningen med musik, människorna som var där och kyrkans personlighet var gemytlig. Som många av de svenska frikyrkorna är dem anpassade till samhället runt om och det kände jag även av i denna kyrka då man till stor del följde ”den röda tråden” men med körens sånger och prästens ord kändes det mera som nutid. Inte dåtid som jag tidigare fått känslan av när jag varit och besökt olika kyrkor. Trots det lever fortfarande känslan som min styvmormor och morfar förklarat för mig med gemenskap och stämningsfull musik. Dock finns inte reserverade kyrkbänkar kvar som fortfarande existerade under min styvmammas uppväxt då vår familj satt på en speciell bänk då den reserverad till vår lilla by Smedsta som i dagsläget består av fem hushåll.

I stora drag anser jag att min söndagsförmiddag i Hölö Kyrka var lyckad och det mest tack vare människorna där. Jag skulle absolut kunna om jag har möjligheten besöka kyrkan på exempelvis Julottan eller någon av de större högtiderna för att insupa även denna känsla.