Translate

onsdag 8 januari 2014

Besöksrapport 1 Jesper Liljeström

Hölö Kyrka

Jag bor i en ort vid namn Hölö, där bor drygt 1500 personer vilket betyder att man nästintill vet vem alla är. Hölö är beläget cirka två och en halv mil söder om Södertälje och orten har starka band till kyrkan ur ett historiskt perspektiv då det är en gammal kyrkby. Trots att jag har bott varannan vecka i Hölö under majoriteten av mitt liv hade jag inte tidigare besökt Hölö kyrka. Därför såg jag detta som ett ypperligt tillfälle att för första gången besöka denna kyrka som jag ofantligt många gånger har passerat. Trots att jag skulle komma att känna igen många av dem som var i kyrkan bestämde jag mig för att inte gå ensam dit utan min far följde med mig.

Det förföll sig väl då vi fick tid att besöka kyrkan då det var en söndag och då är det förstås söndagsmässa. Det var den 17 november klockan och jag hade i förväg läst att tisdagskören från Mörkö-Kyrka skulle närvara. När du ska åka till Hölö kyrka svänger du av motorvägen (E4) och kör ”gamla vägen” mot Vagnhärad och Trosa. Sedan svänger du av på en mindre väg för att tillslut svänga in på en grusväg och då ser du kyrkan som har anor från 1100-talet.

Kyrkan är vackert belägen på en kulle som vättar ut mot kyrksjön som i mörker ser väldigt majestätisk ut då lampor och ljus lyser upp kyrkan och dess omgivning. Jag skulle kalla denna kyrkas utseende ”en typisk svensk medeltida kyrka”, men dock ser man att på senare tid har den renoverats. Jag fick sedan veta att en orsak till alla dessa renoveringar var på grund av att ryssarna plundrade kyrkan. Du går in genom den södra ingången och möts av bänkrader på både höger och vänster sida som leder fram till altaret. Bänkarnas utsidor är turkosblå samt med något som liknande marmor. Dess insidor är däremot prydda med vit färg.

Människorna som närvarade under söndagsmässan var blandat men mestadels äldre människor i om jag skulle gissa pensionsåldern dem var väldigt trevliga och bemötte mig och min far väl. Gudstjänsten inleddes med att kyrkklockorna ekade i kyrkan och dess omgivning. När ljudet av klockorna hade lagt sig såg jag en person några bänkar framför mig tyst och rofullt inleda en enskild bön. Mässan präglades av mycket sång från tisdagskören, sedan sjöng hela kyrkan eller dem fåtal personer som närvarande psalmen som jag tror heter ”Herren förbarma mig”. Efter det lästes några texter upp från bibeln med prästen som ledande röst, samme präst predikade sedan om dessa texters innehåll. Han la fokus på individens liv, val och möjligheter. Efter det lättades stämningen upp en aning då tisdagskören sjöng en sång, då la jag märke till att trots att prästen predikat för människorna i kyrkan och det inklusive mig, hade han lämnat tid genom långa andningspauser att man själv kunde tolka hans ord samt texternas innehåll.

Hela söndagsmässan avslutades med en eller två böner ur bibeln, jag minns dessvärre inte namnen på dem. Efter det reste sig människorna i lokalen upp och började gå mot utgången, några stannade dock svar och talade med prästen. Jag fick uppfattningen om att han i lugn och ro svarade på alla av personernas frågor i tur och ordning. Slutligen lämnade jag och min far byggnaden, sattes oss i bilen och då var min första söndagsmässa i Hölö Kyrka avklarad.

Min känsla efter besöket var en känsla av ro, hela inramningen med musik, människorna som var där och kyrkans personlighet var gemytlig. Som många av de svenska frikyrkorna är dem anpassade till samhället runt om och det kände jag även av i denna kyrka då man till stor del följde ”den röda tråden” men med körens sånger och prästens ord kändes det mera som nutid. Inte dåtid som jag tidigare fått känslan av när jag varit och besökt olika kyrkor. Trots det lever fortfarande känslan som min styvmormor och morfar förklarat för mig med gemenskap och stämningsfull musik. Dock finns inte reserverade kyrkbänkar kvar som fortfarande existerade under min styvmammas uppväxt då vår familj satt på en speciell bänk då den reserverad till vår lilla by Smedsta som i dagsläget består av fem hushåll.



I stora drag anser jag att min söndagsförmiddag i Hölö Kyrka var lyckad och det mest tack vare människorna där. Jag skulle absolut kunna om jag har möjligheten besöka kyrkan på exempelvis Julottan eller någon av de större högtiderna för att insupa även denna känsla.

2 kommentarer:

  1. Tumba gymnasium
    Onsdag 8 januari 2013

    Hej Jesper!

    Jag hoppas att du har det bra och jag önskar att du8 har haft ett bra lov. Lite längre period med lite mindre stress är en bra förutsättning för att du skall kunna med förnyade krafter satsa på skolan och skolarbete under de kommande sex månaderna.

    När jag för en halvtimme sedan besökte bloggen på nytt blev jag glatt överraskat: Äntligen har jag fått en besöksrapport av dig! Visserligen är det drygt en månad efter sista inlämningsdatum men som man har lärt sig säga: sent bättre än aldrig!

    För första besöket har du valt Hölö kyrka, en gudstjänstplats i närheten av där du bor. Du besökte kyrkan tillsammans med din far en söndag i mitten av november.

    Din bakgrundsbeskrivning är utmärkt. Läsaren får veta en del om förutsättningen och då får man bl.a. veta att besöket ägde rum för cirka sex veckor sedan.

    Din beskrivning är målande. Du skriver enkelt, vackert och detaljerat.

    När det gäller kyrkans utformning har du skrivit:
    ”Jag skulle kalla denna kyrkas utseende ”en typisk svensk medeltida kyrka”, men dock ser man att på senare tid har den renoverats. Jag fick sedan veta att en orsak till alla dessa renoveringar var på grund av att ryssarna plundrade kyrkan.”
    Och då undrar jag: När var ryssen här? Det verkar som om ryssarna får skuld för både det ena och det andra!

    När det gäller människor som närvarade i kyrkan har du skrivit att det var främst äldre som var där just den söndagen och det brukar vara så när det gäller de svenska kyrkorna. Det jag undrar är hur många personer (på ett ungefär) närvarade i kyrkan och hur var könsfördelningen!

    En annan fråga är om Hölö kyrka verkligen är en frikyrka och i så fall vilken kyrkoförsamling den tillhör.

    Processbeskrivningen börjar du med det som brukar inleda gudstjänsten i en kyrka; kyrkklockorna kommer i gång och ekot hörs lite överallt. Förresten har du tänkt att ekot av kyrkklockorna ser vi som ett vanligt inslag i vardagslivet (speciellt under helger) men många bekämpade med alla medel böneutropet från en eller annan moské under längre tid?! Vad är det för ”religionsfrihet” och i dess förlängning ”mänskliga rättigheter” dessa personer eventuellt pratar om?

    Sedan har du skrivit om den enskilda bönen, lovsånger och prästens bibelläsning och predikan under temat ”Herren förbarma mig”, som hade fokus på individens liv, val och möjligheter.

    Efter predikan följde ett par psalmer och sedan tog mässan slut.

    Var det verkligen så att ingen nattvard förekom?

    Du har avslutat rapporten med några rader eftertankar och en kortare historiskt tillbakablick över kyrkan då och nu. Bra!

    Två bilder har hjälpt till att ge rapporten bättre stämning. Är bilderna dina egna?

    Tack för en bra rapport. Jag får hoppas att även de andra tillkommer!

    Mvh
    Nader

    SvaraRadera
  2. Tack för en innehållsrik kommentar. Nej min mormor som brukar besöka kyrkan förklarade senare varför det inte var någon nattvard. Det var eftersom vid ett fåtal gånger under ett år ersätter man den klassiska söndagsmässan med sång i form av körsång, framträdanden och gemensam sång för att på så sätt försöka fånga den breda massan av framförallt hölös befolkning och få fler att gå till kyrkan.

    Ett speciellt årtal när ryssarna plundrade kyrkan fick jag ej reda på och det är absolut inte ett helt lands fel att en kyrka renoveras utan detta var en orsak till att den var tvungen att renoveras, dock har den renoverats för slitage som det ofta blir när en byggnad har en lång historia.

    Jag tog några bilder men dem blev inte jättebra och därför tog jag dem från internet.

    Vänliga hälsningar,
    Jesper

    SvaraRadera