Stephanie Dannevig - Besöksrapport 1: Hagabergs kapell (skickar igen)

Jag valde att den 10 november gå till Hagabergs kapell för att vara med på gudstjänsten där. Det är det kapellet jag är konfirmerad i, men jag går dit väldigt sällan då jag inte orkar eller har tid.
 Jag gick dit själv, men jag känner några personer där som jag satt med. Jag känner dem från konfirmationen och kyrkans ungdomsgrupp, som jag inte heller har tid att gå till längre.

Kapellet från 1800-talet och är väldigt litet, vitt både på utsidan och insidan. Det är inte så mycket utsmyckning som i en stor kyrka, men det finns en stor tygtavla bakom altaret, ena sidan föreställer dagen och andra sidan föreställer natten, med ett vitt kors i mitten. Jag har aldrig riktigt kommit på eller frågat vad den betyder. Det finns takbjälkar, som är målade röda och detaljer på bänkarna är målade i blått. Ganska hemtrevligt tycker jag!

Gudstjänsten började klockan elva, men jag var där lite innan. Det var inte så många unga personer där, men jag tror att en av dem var en blivande konfirmand (min kusin ska också konfirmera sig i samma kapell i sommar). De flesta var äldre, mest tanter. Prästen var en äldre man som jag inte kommer ihåg sedan tidigare, han verkade väldigt snäll (fast är inte alla präster det?).

 Det började med att vi sjöng någon psalm, sedan ringde klockorna och prästen hälsade alla välkomna. Vi sjöng sedan Syndabekännelsen, sa en Tackbön och sedan sjöng vi lite lovsånger. Det är inte riktigt samma sak som en psalm, jag tycker att psalmer är lite mer ”gammeldags”, medan lovsånger är nyare och roligare. Medan vi sjöng samlades kollekten in, det går alltid till välgörenhet.

 Prästen lät en kvinna komma upp och läsa från Gamla testamentet, och sedan från Epistel. Sedan predikade han, men jag förstod faktiskt inte så mycket. Förut när jag gick oftare i kyrkan lyssnade jag mer, för jag var mer ”inne” i det eftersom att jag skulle konfirmeras. Men jag var trött den här dagen och orkade inte riktigt lyssna, så jag hörde bara vissa delar.

 När han var klar sade alla Trosbekännelsen, den kunde jag inte längre utantill men det fanns så man kunde läsa från ett papper. Sedan sa vi Trosbekännelsen, efter det Lovprisningen.  Vi blev tills slut välsignade av prästen och sjöng en sista psalm.

 Efter gudstjänsten är det alltid fika med församlingen, men jag hade inte tid att stanna för att min storebror fyllde år den dagen.

Jag är ju själv protestantisk kristen, men jag går sällan till kyrkan. Detta besök var inte särskilt ”nytt” för mig men jag valde det för att ha något som jag ”kan” för att det skulle bli lättare.