Amanda Malmqvist HU12 - Besöksrapport 2, Lunds Domkyrka

Amanda Malmkvist

Besöksrapport 2

Lunds Domkyrka

En dag under sommarlovet i åttan berättade min mormor för mig och några släktingar att de skulle ha en speciell visning i Lunds domkyrka. Jag åkte dit med min mamma och min kusin. Det enda jag visste innan besöket var att kyrkan är en av Sveriges äldsta stenbyggda kyrkor, byggd på 1100-talet och att det fanns ett välkänt klockspel i kyrkan.

Det första jag lade märke till när vi kom fram var kyrkans två höga torn. Byggnaden hade vitt tak och var byggt av gråa stenar i olika nyanser.

Den hade många ingångar i form av små dörrar men huvudingången var ett stort valv med en enorm dörr.

När vi kom in i kyrkan var visningen i full gång. Det var massor av folk från alla delar av världen på plats så jag antog att kyrkan i sig måste vara en ganska populär turistattraktion. Byggnaden var väldigt hög i tak och var uppbygg i olika valv. Längst fram var en scen med en stor, guldfärgad kyrkomålning av Jesus över den. Ledandes fram till scenen var två långa rader av bruna bänkar.

Runt omkring i rummet stod olika präster i sina långa vita prästkappor och upplyste folk om kyrkans historia.

En stund efter vi kommit in var det dags för klockspelet. Alla människor samlades runt inhägnaden och väntade på att det avlånga klockspelet skulle börja. I mitten av klockan var en balkong med en stol där maria satt med Jesus i famnen. På varsin sida av maria stod två riddare. När timmen slog in började en sång spelas ur klockan och i mitten, vid sidan om maria, öppnades två dörrar och sex träfigurer representerande de tre vise männen med varsin tjänare rullades ur den. När de passerade Maria böjde de sina huvuden.

Direkt efter spelet slutat hörde man kyrkklockorna slå i tornen.

Efter klockspelet fortsatte visning ner i ”kryptan”. Rummet, som såg mer ut som en grotta, var halvt under jorden och halv ovan. Det rummet var ett av de äldsta i Sverige.

Kryptan var fylld av pelare, vars dekorationer skilde sig från varandra.

Runt en av pelarna var jätten Finn ”förstenad”. Den var byggd efter sagan om jätten som inte blev betald för slit för kyrkbygget och då tänkte rasera sin skapelse men då istället blev krympt och förstenad.

Domkyrkans äldsta altare som var placerat i ena hörnet av kryptan var helgat åt alla profeter och patriarker och var byggt av Lunds förste ärkebiskop.

I mitten av rummet var en monumental sarkofag byggd år lunds siste ärkebiskop. I kryptan fanns dessutom andra gravar som var placerade i de olika hörnen i rummet.

Under den första delen av visningen var jag rätt uttråkad, jag tyckte att man spenderade alldeles för lång tid på att bara vänta på att klockspelet skulle börja men när kyrkklockorna började slå efteråt tyckte jag det var rätt så coolt.

När man sedan gick ner i kryptan under kyrkan och fick se de olika pelarna, speciellt den med Jätten Finn runt, blev jag genast imponerad av kyrkans konstruktion. Hela upplevelsen var rätt ny. Jag personligen är inte van vid kyrkor och byggnader av den sorten. Det jag kommer ihåg mest är hur stor kyrkan var samt hur den gammal den var.

Av upplevelsen kan man anta att prästerna i denna kyrka välkomnar alla typer av människor och åsikter, iaf under rundturerna av kyrkan.