Bagdat Cetin - Besöksrapport 3, S:t Petrus & S:t Paulus kyrkan i Hallunda

S:t Petrus & S:t Paulus kyrkan i Hallunda

Här kommer min sista besöksrapport. Jag har valt att besöka syrisk ortodoxa kyrkan s:t Petrus Paulus kyrkan ligger i Hallunda. Det här var första gången som jag var på en kyrka. Och det pga. därför ville jag besöka just en kyrka, för att jag vet en del fakta om kristendom därför såg jag det som ett tillfälle för att befästa mina kunskaper praktisk. Det är också för att jag lever i ett mångkulturellt samhälle samt har en umgänge från olika religioner därför ville jag veta lite mer vad de tror på och hur de tillber.

När jag var på väg till kyrkan och började närma mig så kändes det lite annorlunda. Jag hade alltid sett kyrkan utifrån, jag var van att se utsidan av kyrkan. Därför kändes det konstigt att gå in till kyrkan. När jag gick in så la jag märke till att kyrkan var jätte stor.  Det var stolar i rader som radade ända fram till scenen där prästen stod. Det var en lång och smal röd matta ända till scenen och golvet var täckt med marmor. Det fanns ett altare i mitten där prästen stod. Avståndet mellan taket och golvet var lång. Det fanns jätte fina och stora lampor på taket och mitt emot scenen fanns det en stor hängände kors. Kyrkan var väldigt fin smyckad både med bilder och fina färger. Det som jag la märke till var att kvinnor satte sig vid den vänstra sidan av kyrkan och männen vid den högra sidan. Det var någon liknelse när kvinnor och män sitter på olika platser i moskén.

När alla var församlade började bönen. Sedan började prästen med sin predikan. Han läste delar av bibeln, eftersom han läste på syrianska eller arabiska förstod jag inte det han sa.  Det var en kyrkokör som sjöng efteråt. Jag tror att det på syrianska.

Efteråt så gick männen fram och kysste bibeln och kvinnorna gjorde samma sak. Gudtjänsten fortsatte med att en diakon höll en kedja som var kopplad till en ampel. Han gick runt fram och tillbaka med den och det var tydligen pga. att doften skulle spridas. Jag fick reda på också att rökelsen var olibanum.  De tände även ljus och gjorde korstecken. Och sen var det dags för mig att gå hem.

Det jag har märkt under mitt besök hos kyrkan är att det vi gör i moskén är exakt samma sak som de kristna gör i kyrkan trots att det inte alls ser likadant ut. Det jag menar är själva modet. Vi i moskén ber till vår gud och det gör de i kyrkan också. Avsikten är att be för den som har skapat sig och är större än allt.  Även om vi inte har samma tro, så har vi samma hjärta som är riktade åt samma håll. Vi alla är människor och därför kan vi inte säga att vi är olika. Jag tror inte på tanken som säger att religion avgör vem som är vem eller hur människor skiljer sig åt och därför anser jag att det är en stor missuppfattning att de flesta judar tror på att de är mer värda och guds speciella skapelser. Hur kan de anse att de är mer värda när de tror att det är Gud som har skapat oss alla.