Sinem Kayhan - Besöksrapport 1

Besöksrapport – Synagoga

Religionskunskap

Sinem Bezgin Kayhan Sa11Sa

Hej alla underbara människor!

Fredagen den 29 november bestämde jag, Alexandra och Amela för att besöka Stockholms stora Synagoga på Wahrendorffsgatan 3B, som ligger bakom st. Eugenia kyrkan på Kungsträdgården. Det var planerat att vi skulle mötas vid Alby Centrum kl. 16.00 för att sedan ta tunnelbanan in till T-centralen. Dock gick det inte som planerat då min buss från Tumba var försenad (så typiskt att SL aldrig passar tiderna…). Efter några irriterade minuter så var jag på väg för att möta dem. Runt kl. 16.30 var jag vid Alby centrum och möttes av Alexandra och Amela som såg ut att vara spända och längtansfulla efter besöket på synagogan. På vägen in till T-centralen så började nervositeten ta över, då jag aldrig hade besökt en Synagoga tidigare. Därmed valde jag att söka lite information om vad man bör och inte bör göra när man väl är inne i synagogan och jag hittade dessvärre inte så mycket information om det, förutom att männen bör ha med sig huvudbonad ”Kippa”. Jag ville ändå vara på den säkra sidan och vara informerad om vad som gällde när man väl var inne i synagogan, då jag inte skulle vilja göra något som kanske skulle anses som respektlöst mot deras tro.

Efter vår långa resestund in till T-centralen, så var vi slutligen på plats kl. 17.30 vid synagogans grindar. Väl utanför synagogan möttes vi sedan av två säkerhetsvakter som bad oss att vänta vid sidan då det var några andra personer på plats som ville bli insläppta. En sak som fick mig att verkligen tappa hakan var när en av säkerhetsvakterna förhörde en äldre man och ställde frågor som löd: ”Varför är du här?”, ”är din mamma judinna?”, ”hur ofta besöker du synagogan?” och ”har du något vasst eller kanske ett dötts vapen på dig?”. Efter många om och men släpptes stackars mannen in för att närvara under gudstjänsten. Efter att alla hade blivit insläppta så var det vår tur att bli förhörd. Säkerhetsvakterna bad om att få se våra ID-kort och bad likaså om att få titta igenom våra väskor. Sedan ställdes vid nästintill samma frågor som den äldre mannen blev ställd. Hela upplevelsen var något nytt för mig då jag aldrig har varit med om en sådan ”välkomnande” på mina besök i kyrkan eller moskén. Jag kände mig som en brottsling som försökte förklara sig oskyldig, vilket var väldigt obekvämt.

Framsidan av Stockholms Synagogan.

 Baksidan av Stockholm Synagogan. 

Väl inne i den stora byggnaden fick vi hänga av oss våra ytterkläder och andra tillhörigheter. Många dörrar öppnade vi och många trappor gick vi uppför och sedan var vi precis utanför självaste synagogan. Synagogan påminde mig väldigt mycket om en kyrka med alla sina mönster, ljus, ljuva färger och träinredning.

Längst fram i salen stod rabbinen på en ”scen”, som likaså kan liknas med altaret i kyrkor. På väggen bakom rabbinens lilla ”scen” fanns det en stor Davidsstjärna och där hängde likaså Ner Tamid (en lampa) som utgör symbol för det evigt brinnande ljuset. Det fanns likaså ett stort guldskåp (Aron Ha-Kodesh), vilket är där Toarullarna bevaras. Bredvid den stod Menorah (den sjuarmade ljusstaken), som hade enbart tre ljus tända. Dessa tre ljus stod för den tredje dagen på högtiden Chanukka, som också är känd som ”ljusets fest eller invigningsfesten”. Jag hade räknat med att det skulle vara fullt med människor i synagogan under gudstjänsten, då synagogan hade uppmärksammats i media efter Barack Hussein Obamas besök tidigare i år och likaså för att synagogan har ungefär 4400 medlemmar. Dock förklarade Rabbinen att det inte var så många som följde denna tradition och detta märktes då det enbart var femton personer på plats för att ta del av gudstjänsten.

Senare inne i salen blev vi tillsagda att ta varsin bönbok som fanns vid ingången vid självaste synagogan för att sedan kunna ”följa med” i texterna när rabbinen börjar sin gudstjänst. Innan vi skulle sätta oss på vår plats så blev vi lite osäkra på ifall männen och kvinnorna kunde befinna sig i samma sal eller sätta sig på samma sida av salen då vi fick syn på balkongen som fanns en trappa upp. Dock förklarade en äldre man att detta var en modern synagoga och att bägge könen fick sitta på samma sida av salen under gudstjänsten utan några konstigheter.

Hela församlingen försökte läsa ur bönboken som stod på hebreiska och lyckades sjunga gemensamt. Den äldre mannen som jag såg vid ingången satte sig bredvid mig och jag kunde inte sluta iaktta honom. Mannen såg så fridfull och trygg ut att hans utstrålning smittade av sig till mig och fick mig att ha ett leende på läpparna under hela gudstjänsten.
Användningen av boken sker jämt då den används som en bönbok samt sångbok. Jag kunde inte förmå mig att begripa något av själva gudstjänsten eftersom rabbinen enbart sjöng på hebreiska och det tog oss ett tag att förstå hur bönboken, som innehöll översättningar, verkade. Emellertid deltog vi i gudstjänsten då vi härmade personerna med sina ritualer – medan de ställde sig upp och vände sig om mot utgången, gjorde likaså vi det.

Det lästes ungefär 35 sidor ur bönboken och en sak som tog min uppmärksamhet var att det judiska folket likaså börjar läsa från höger till vänster sida som muslimer gör ur koranen, vilket jag inte hade en aning om. Likaså språket, hebreiska, påminde mig om arabiskan vid vissa tillfällen.

Självaste gudstjänsten pågick i 45 minuter och efteråt började rabbinen predika på svenska, som handlade i princip om en berättelse ur Gamla testamentet. Rabbinen berättade likaså en kort historia om Chanukka ifall jag inte missförstod honom… Kort efter detta avslutades gudstjänsten och vi fick tillfället att tala med en äldre man som likaså var bosatt i Tumba. Vi talades vid i några få minuter och sedan räckte han fram sin hand och sa ”Shabbat Shalom”, jag antog att det var någon slags hälsningsfras och sa det tillbaka för att vara artig. I efterhand fick jag veta att uttrycket betyder – ”Må din vilodag, sabbat, vara fridfull”.

Efter gudstjänsten frågade vi ifall man kunde ta kort på insidan av synagogan, då en äldre man sa att det inte var tillåtet innan gudstjänsten började. Denna trevliga man sa att det var helt okej att göra det och vi visade honom vår tacksamhet innan vi lämnade nedre delen av salen. Sedan gick vi upp en trappa för att kunna ta kort från övervåningen.

    

Insidan av synagogan.

Övervåningen (balkongen).

 Jag och Amela på övervåningen .

Synagogans ljuva design.

Efter vår korta fotostund gick vi ut ur själva gudstjänstloken och hämtade våra personliga tillhörigheter och lämnade området. Detta var en oförglömlig upplevelse. Jag hade hört sedan tidigare att judiska ceremonin skulle vara ytterst lik kristendomens, vilket det var. Det började med gudstjänst, därpå predikan och sedan ett avslut.

Genom världshistorien har judar porträtterats som en fientlig och annorlunda grupp i samhället. Jude hatet uppkom under medeltiden då kyrkan (kristendomen) ockuperat en betydande ställning i samhället. Sedan dess har judefiendskapen fortfarit, det har likaså lett till förintelsen där omkring 6 miljoner föll offer, enbart för att de var judar. Nu är det vår skyldighet att inte bemöta någon fientlighet med tystnad, det gäller att stå upp för våra medmänniskor som inte blir eller blivit rättvist behandlad.