Amanda Malmqvist
Besöksrapport 1
Buddhistiskt tempel i Narita
Tidigare i år
besökte vår klass ett buddhistiskt tempel i Narita, Japan. Innan besöket visste
vi inte att vi skulle få ta del av en pågående ceremoni så det blev lite av en
överraskning.
Då vi kom in på tempelgården var det första jag såg en stor
trappa som var så pass brant att man inte såg vart den ledde. Hela området var
stenbelagt med stora pelare och statyer.
Platsen bestod av olika ”nivåer” med branta trappor som
ledde till nästa plan.
På det andra planet gick vi över en bro med en sköldpaddefylld
damm under.
När vi nådde det sista planet bemöttes vi av svart rök.
Röken kom från en brasa placerad precis vid trappans slut. Tydligen skulle man
täcka sina kläder med röken för att i framtiden få bra tur. Det var inte lika
kul för mig dock, som lider av astma.
På området fanns dessutom flera små tempel och pelarstatyer
samt det största templet där verksamheten pågick. Tempelgården var omringad av
grönska och stod man i korridoren utanför det stora templet hade man utsikt
över staden.
När vi gick in i rummet ceremonin hölls i möttes vi av en komplett
tystnad.
Salen i sig var väldigt stor och fin samt hög i tak med en
öppen golvyta för åskådarna. Den var dekorerad av tyger och utsmyckningar i
olika nyanser av guld och mönster.
Vi fick ta del av en ritual kallad ”Ogomataki” som går ut på
att munkarna bränner små träbrädor med folks önskningar på i hopp om att de går
i uppfyllelse.
Vi smög oss försiktigt
in satte oss på golvet och försökte göra så lite ljud av oss som möjligt.
Det fanns inte mycket plats kvar att sätta sig på så vi alla
satte oss på knä. Dålig idé. Efter bara några minuter hade jag tappat känseln i
benen och var i desperat behov av att byta sittställning, men då var det för
sent eftersom andra kommit in och tagit den resterande platsen.
Munkarna trummade,
sjöng och läste mantra medan åskådarna satt i tystnad och betraktade allt. Det
var stor skillnad från t.ex. svenska kyrkor där de människorna som ser på
sjunger med prästen i de olika psalmerna.
Jag tycker att upplevelsen var ny och annorlunda med tanke
på att jag aldrig varit i ett tempel förut. Det var synd att jag fick så ont i
mina ben eftersom det påverkade min koncentration och fokus. Men som helhet är
det en cool erfarenhet som nog kommer sitta kvar i minnet länge.
Flemingsberg
SvaraRaderaSöndag 19 januari 2014
Hej Amanda!
Jag hoppas att du har det fint.
Söndagen går vidare och jag fortsätter med att läsa och kommentera era besöksrapporter. Under dagen har jag läst många fina rapporter.
Idag publicerade jag dina tre besöksrapporter som du tidigare under terminen skickat till mig. Du ville att jag publicerar dem och jag har med glädje gjort det. Underbart att sätta igång och läsa rapporterna ännu en gång fröken! Den här gången skall jag kommentera dem.
Den första rapporten handlar om ett besök som du hade i ett Buddhistiskt tempel i Narita i Japan, ett besök som du tillsammans med dina klasskamrater gjorde när ni var i Japan i våras.
Bakgrundsbeskrivningen är kort men tillräckligt.
Med i rapporten har du tre fina bilder som har gett rapporten en lyft. Bra och passande bilder alltid ger en annan dimension till rapporter.
Din beskrivning av vägen till templets innandöme – självklart tillsammans med tillhörande bilder – är väldigt bra.
Sedan har du gett dig in i templet. Du beskriver templets innandöme på ett relativt bra sätt.
Inne i templet bevittnar di en ritual som kallas ”Ogomataki” och som du berättar om. Du sätter dig på knäna och det kommer att visa sig ha varit en mindre bra idé för en som inte är van vid det!
Sedan trummar och sjunger munkarna och mantra uttalas både här och där. Det hela är självklart på japanska, ett språk som du inte behärskar.
Din upplevelsebeskrivning är kort och koncist. Och jag tror att knävärket kommer att vara bland de bestående minnen!
Tack för en bra rapport.
Mvh
Nader