Stockholms synagoga
Detta besök gjorde jag faktiskt för länge sedan, fredagen
den 22:e november för att vara exakt. Då drog jag iväg med en kompis till
Synagogan i Stockholm på Wahrendorffsgatan, bakom st. Eugenia kyrkan på
Kungsträdgården.
Jag och min goda vän Pontus anlände vid Synagogan strax
innan gudstjänsten började, så strax innan 17.30 och blev alldeles förvånade
över den enorma säkerheten på plats. Vi mötte några säkerhetsvakter som bad om
att få se våra ID-kort (vilket vi som tur var hade med oss) och sedan påbörjade
vad som kändes som ett förhör, där jag var den misstänkte brottslingen. De
frågade vad vi gjorde där, varför just här. Vi svarade att vi var på
studiebesök och då krävde de information om vår kurs, lärare osv. Vi svarade på
alla frågorna och efter att de hade kollat så att vi inte hade några vapen
släpptes vi in, och det var precis på håret att vi han för gudstjänsten hade
precis börjat.
Vi smög in och satte på våra kippor som vi fick låna i
entrén och ställde oss till rätta. Jag hade förväntat mig att de skulle vara
smockfullt men vi var bara ungefär 15 religiösa människor som deltog i bönerna.
Alla i församlingen läste ur deras sångböcker som bara
stod hebreiska och sjöng senare tillsammans i kör. Vi hade själv väldigt svårt
att hänga med i boken och kunde inte direkt tilläga mycket då min hebreiska
inte direkt är den bästa. Och allting var på hebreiska. Vi hängde med på
kroppsrörelserna och låtsas förstå och var respektfulla.
Själva gudstjänsten varade i cirka 40 minuter och mot
slutet så började rabbinen predika på svenska. De predikade en berättelse från
Gamla Testamentet, men jag lyckades aldrig uppfatta vilken. Som avslutning så
sjöng någon form av lovsång om välsignelse och sedan fick jag skaka hand med
min granne helt oväntat nog. Jag tror att det var någon hälsningsfras han sa
men jag uppfattade aldrig var det var, men jag log och sa ”detsamma”!
Därpå var gudstjänsten slut och vi skyndade oss tillbaka
och lämnade in våra lånade kippor. Efter det var över så begav vi oss mot
tåget.
Vi kom bägge överens om en sak, att det var, trots det
låga antalet en otroligt bra stämning därinne. Själva synagogan var väldigt fin
och alla som var närvarande var på ett väldigt bra humör. Det var otroligt
trevligt och jag önskade nästan att jag kunde hebreiska bara så att jag kunde
ha förstått allt som sagts.
Det lär nog dröja ett tag innan jag besöker en synagoga
igen men det är något jag kan tänka mig att göra igen… med en tolk såklart!
SvaraRaderaFlemingsberg
Söndag 19 januari 2014
Ännu en gång hej Hampus!
Och nu har tiden kommit till att jag läser och kommenterar din tredje och sista besöksrapport.
Den tredje rapporten handlar om ett besök som du tillsammans med en vän hade i Stockholms stora synagoga för snart två månader sedan.
Du har en bra bakgrundsbeskrivning där du liksom många andra som har besökt synagogan har skrivit om den hårda och kanske överdrivna säkerhetskontrollen. Det var bra att ni kunde komma in innan gudstjänsten kom i gång!
Du och din kompis, Pontus, tog kippa på er och satte er i salen tillsammans med de fåtal som var närvarande och då kom det hela i gång. Problemet var det självklara; det mesta av liturgin är på hebreiska och för alla vi som inte kan hebreiska blir det svårt att hänga med i svängarna!
Som du har skrivit brukar däremot predikan vara på svenska. Du fattade att det hela handlade om ett stycke ur Torah men du kunde inte placera den i något sammanhang.
Efter ett par lovsånger och böner var det hela över. Din bänkkamrat räckte dig handen och önskade dig frid (fast på hebreiska) och du svarade ”Tack detsamma” (fast på svenska)! Och varför inte det!
Dina avslutande ord är varmare än de två tidigare omgångarna. Både du och Pontus upplevde besöket som positivt och du skriver ” Vi kom bägge överens om en sak, att det var, trots det låga antalet en otroligt bra stämning därinne. Själva synagogan var väldigt fin och alla som var närvarande var på ett väldigt bra humör. Det var otroligt trevligt och jag önskade nästan att jag kunde hebreiska bara så att jag kunde ha förstått allt som sagts.”
Det otroliga är att den här gången kan du till och med tänka dig sätta fötter igen i lokalen, även om du helst vill ha en tolk med dig! Och det kan jag mycket väl förstå! Inte illa!
Tack för en bra och reflekterande rapport!
Mvh
Nader