Jag blev frågad av min kompisar från från det tidigare besöket ( då Refel har vikariat för Jennie) om jag ville med på deras sista besök svarade jag snabbt ja.
Resan dit gick via buss och tåg. Jag upplevde resan som kort då jag hade kul hela vägen dit men det tog säker längre tid än de 40 min jag uppskattar det till.
när vi klev av bussen började vi söka efter vart vi skulle och det var tydligen uppför den längsta backen inom synhåll. Vi hittade systrarnas kloster och gick in på området efter att några bilder togs. vi hittade inte vart vi skulle gå in så vi gick ut på vägen igen och kom överens om en ny "attackplan", att vi skulle fråga någon om vägen, eller bara gå in. Vi träffade på någon av de boendes anhöriga som visade vart vi skulle och vi följde anvisningarna och gick in där vi blev ombädda att ta av oss ytterkläderna och gå ner i dit ceremonin skulle hållas.
salen låg under marken med vita väggar och bestod av ett altare längst bort i rummet med det halv avkärmade delen till höger där systrarna senare tog sin plats. innan altaret fanns det en mängd bänkar och vi tog plats i den främredelen. kort därpå och genom hela ceremonin gjord sig min mage påmind om att jag var hungig och tydligen var Malin också det.
Systarna kom in en efter en med varierande mellanrum tog plats med samma rutin som den som kom innan. De började med att be och jag tyckte att det var helt ok tills jag upptäkte att deras bön var ungefär två rader lång och upprepades om och om igen. Jag tror det e säkert att säga att det är ett mantra då jag efter 23 gav upp att hålla ränkning på dem. sedan sjöng dom i en för mig obehagligt ljus ton som också upprepades.
efter ceremonin kom en av systrarna snabbt fram och pratade lite kort med oss och förklarade att hon tyckte det var trevligt att vi kom dit.
vi tog oss sedan därifrån efter att ännu fler bilder togs... och sedan styrde vi mot mat och hemresor
i salen vart det inget speciellt jag lade märke till förutom den skulptur som fanns på den vänstra väggen. den föreställde en kvinna som höll ett barn i sin famn. hon var blått klädd med lågnt mörkt hår och jag ångrar mig lite att jag inte frågade dem om vad den föreställde. men jag tror att det som dem höll på med är något jag hellst lägger bakom mig.
I denna blogg kommer jag att göra material som vi använder i samband med våra lektioner i Religionskunskap 1 tillgängliga för er. Här kan jag även komma med eventuella meddelanden till er. Ni kan använda bloggen för att komma med era eventuella frågor till mig och andra i gruppen, ni kan kommentera tillgängligt material och ni kan använda utrymmet för att lämna fram eventuella arbetsuppgifter.
SvaraRaderaFlemingsberg
Söndag 19 januari 2014
Hej igen Martin!
Då är det dags att jag tar mig genom din andra rapport. Jag får hoppas att engagemanget i början av rapporten räcker den här gången linan ut.
Som andra besöksplats har du och dina klasskamrater valt att besöka Birgittasystrarnas gård i Djursholm.
Bakgrundsbeskrivningen är bra. Du tecknar det roliga med att ta pendeltåget och bussen dit och du skriver om svårigheter ni hade med att hitta till platsen.
Efter en del om och men hittar ni platsen och blir informerade om att ceremonin som ni skall bevittna hålls i en sal som ligger under marken. Ni tar er in och sätter er på en bänk men det visar sig att ett par av er (inklusive dig) är hungriga. Magen vittnar med sitt rop om det!
Processbeskrivningen handlar om systrarna som kom, satte sig och satt igång sitt eviga mantra och mindre behagliga sång!
Slutorden ägnar du åt att beskriva salen med några korta ord. Jag tror att skulpturen framställde Birgitta. Det var väl hos Birgittasystrarna som ni var! Alternativ till Birgitta (speciellt med hänsyn till barnet hon höll i famnen) är Maria.
Tack för din rapport.
Mvh
Nader