Translate

fredag 17 januari 2014

Irena Peric SA11SA: Besöksrapport, Moskén i Fittja


Hej klassen! Här kommer äntligen min sista besöksrapport och jag kommer att skriva om mitt besök i moskén.


Den 9.december gick jag tillsammans med Alexandra, Amela och Sinem till Fittja för att besöka moskén. Anledningen till varför jag just valt att besöka moskén var att jag aldrig har varit i en moské förut. Jag har alltid velat se hur det ser ut där inne, jag ville se om det fanns några liknelser mellan moskén och kyrkan. Jag har ett antal vänner som är muslimer och de har berättat för mig hur det ser ut på ett ungefär, vilket gjorde att jag blev intresserad ännu mer. Jag ville se hur de ber, vad de har på sig, om moskén har någon speciell lukt, vilket språk använder när de har sin dags bön, osv. I alla fall, nu ska jag berätta vad jag har sätt och hur det ser ut.


Jag har åkt förbi moskén flera gånger, men jag har aldrig lagt märke till hur det ser ut. När vi kom fram kunde jag se hur det ser ut. Moskén var ljus brun/vit. Den hade trappor på framsidan och på taket fanns det en minare och en stor kupol. Jag märkte att det står ’’2004’’ på minaret och att det fanns 2 högtalare på den. Jag antog att högtalarna är till bönutropet, men jag visste inte vad ’’2004’’ betyder. 
Jag har sett många vackra moskéer på bilder, serier, filmer o.s.v, och därför tycker jag att utseendet utifrån var helt okej. 

Vi var inte säkra på att det var öppet eftersom det var sent, men när vi kom fram till ingången såg vi några män genom fönstret. Det såg ut som att de har möte och därför ville vi inte störa de. Eftersom det var bara män som var i rummet, tänkte jag att det kanske finns någon annan ingång för kvinnor, så gick jag runt hela moskén för att kolla upp om det stämmer, men sedan insåg jag att det fanns bara en ingång. Efter ett tag kom det ut en man och vi frågade om vi kan komma in, han sa att vi ska gå in och knacka på dörren till vänster.

 När vi kom in tog vi av oss skorna och hängde av oss våra jackor, och så gjorde jag så som mannen sa. Jag knackade på dörren till vänster och en jätte trevlig man kom ut. Vi förklarade att vi har en skol uppgift och göra och att vi har valt att skriva om moskén. Han var jätte glad och frågade oss om vi ville att han ska visa oss runt moskén. Vi sa att det skulle vara bra om han följer med oss, så att han kan förklara om vi har några frågor. Alexandra, Amela och Sinem hade redan slöja på huvudet, jag hade min runt nacken och innan vi skulle gå vidare, frågade jag mannen om vi behöver ha slöja och han sa att vi kan göra som vi vill, då valde jag att täcka håret och sätta på mig slöjan för att visa respekt mot alla närvarande och mot deras religion.

Vi gick vidare och den här mannen tog oss först till ett rum där han förklarade att de lär barn om deras religion i det här rummet. Rummet var väldigt stor, med tre vita väggar och en grön. Mattan var röd, i mitten fanns det ett stort bord med många stolar runt om den och en hylla till vänster om rummet med många böcker på. Jag såg en bok med Sultan Süleyman på. Jag kände igen honom eftersom jag kollar på en turkisk serie som handlar om hans liv. Och för er som inte vet vem han är, så var sultan över Osmanska riket. Hur som helst. Jag frågade mannen vad boken handlar om och han sa att den handlar om hans liv, precis som i serien, dock kan jag föreställa mig att boken är mycket bättre. Bredvid den boken såg jag massa olika koraner och andra böcker.
Rummet där de lär barn om islam.


Vi gick vidare och mannen visade oss ett ställe mitt emot rummet som vi var först i. Han förklarade att det är där de tvättar sig innan bönen och att det var ’’tvätt rum’’ bara för män. Det fanns en annan för kvinnor alltså. Jag trodde att rummet för kvinnor sår annorlunda ut, men när vi kom in i deras, insåg jag att de ser likadant ut. Det fanns några stolar, kran och tvål. De måste alltid tvätta sig innan de utför tidebönen, eftersom de måste vara kroppsligt rena. Efter det tog mannen oss upp för trappor till moskéns bönsal. Det första jag märkte var att man inte känner någon lukt som man känner i t.ex. serbisk kyrka. Rummet var väldigt stor och fin. Mattan var röd/blå, vissa väggar var handmålade med röd/blå färger, det fanns en jätte stor, och två mindre lampor, längst framme fanns det en fördjupning i väggen som pekar ut böneriktningen mot Mecka. Framför den satt imamen. Jag märkte att han hade en vit “mössa” på huvudet. På högra sidan fanns det en plats med mikrofon, vi frågade mannen vad det är och han förklarade att imamen står  där och predikar om religionen, och allmänna saker. Vi gick fram till platsen där imamen satt och vi märkte två svarta tavlor med guldig text på arabiska. Jag antog att det står “Allah” på den högra eftersom jag har sett den texten många gånger på mina muslimska kompisars halsband, armband osv., men jag visste inte vad det står på den vänstra tavlan så jag frågade mannen vad det betyder, han sa att det står “Muhammed” på den. Jag märkte att finns massa andra tavlor med arabisk text, men de var så många så att jag inte frågade vad alla dessa betyder. Vi märkte också att tesbih hängde på väggen överallt i moskén. Tesbih är ett slags halsband med 99 pärlor. Mannen sa att efter varje 33:e pärla säger man någonting högt. Bönsal.Tavlorna (Muhammed och Allah).



Efter det sa mannen att vi ska gå en trappa upp där kvinnorna ber och kolla runt. Kvinnor och män får inte sitta i samma rum när de ber. Mannen kunde inte följa med oss eftersom han var tvungen att börja tidebönen. Vi gick upp och märkte att det inte fanns några kvinnor alls. Stället var tom och den var mindre än männens bön plats.
Det fanns bara en röd matta och gardiner. Vi var nyfikna vad som finns bakom gardinerna så vi gick dit och såg en bänk med tre koraner på och massa slöjor. Det fanns ett litet bord också med fyra koraner och massa tesbih. 
Koraner och slöjor.
 Tesbih och koraner.



Efter ett tag hörde jag någon sjunga. Jag vände mig om, kollade ner och såg att alla var vända mot fördjupningen i väggen och att alla satt ner. Sedan märkte jag att mannen som hjälpte oss sjöng. Han sjöng på arabiska. Hela tidebönen utfördes på arabiska. Han hade också en “mössa” på huvudet. Jag kollade lite bättre och såg att en till man har en vit “mössa” och att imamen satte på sig en grå/vit mantel. Alla andra hade ingenting på huvudet. Medan mannen sjöng så satt alla andra. Jag hörde väldigt ofta att mannen säger ’’Allahu Akbar’’ som betyder ’’Gud är större’’, jag la märke bara till den meningen eftersom jag visste vad det betyder, men allt annat förstod jag inte eftersom det var på arabiska, som sagt. Efter ett tag ställde sig alla bakom imamen som stod i den fördjupade väggen. Imamen pratade och männen bad. De bad genom att ta upp deras händer och lägga de vid öronen, efter det lutade de sig framåt, satte sig ner på knä och till slut la sitt huvud på mattan, detta gjorde de flera gånger. Tidebönen varade i ca 30-40min. 
 


När den var slut gick vi ner och mannen frågade oss vad vi tyckte om det vi såg. Jag sa att det är en stor skillnad mellan deras bön och vår bön, vilket är en självklarhet eftersom det är två olika religioner, men att jag är glad att jag har fått chansen att se det jag alltid velat se och det är hur människor som är muslimer ber. Jag frågade om “mössan” som imamen hade på sig, och han sa att han måste ha fes (huvudbonad) och jupe (mantel) på sig under tidebönen. Jag frågade också vad det är han sjöng om och han berättade att det är böneutropet som de har varje fredag på högtalarna som låg vid minaret. Efter det fick vi alla en tesbih från den här mannen, så vi kan ha det som minne. Och innan vi skulle gå hem så bjöd han oss på en fika i rummet där de hade möte. Vi pratade lite mer med den här trevliga mannen och när vi skulle gå ut sa han att vi ska gå och kolla på minaret. Vi gick ut och såg att den lyser. Färgen på den var grön och alla vi tyckte att den var jätte fin. Jag frågade aldrig vad “2004” på minaret betyder, men det kan jag ta reda på någon annan gång, när jag besöker moskén igen. Jag vill besöka den igen på en fredag, eftersom det är då de har bönutrop och det är då det är mycket folk i moskén, kvinnor och män. 
Fika!


Det här besöket var en jätte fin upplevelse, moskén var fin, bönen var fin, allt var fint, jag är jätte glad att jag besökte Fittja moskén, men nu vill jag besöka en ännu större moské som t.ex. en moské som jag har sett flera gånger på turkiska serier. Den heter ’’Blå moské’’ och ligger i Istanbul. Anledningen till det är att den är så stor och fin och för att jag vill se om det finns några skillnader mellan bönen i Fittjas moské och blåa moskén. Jag vill se om de också delar på kvinnor och män under tidebönen. Jag tror att det kommer att vara en
ännu större och finare upplevelse!
Fittja moskén och lysande minaret.

Och en bild på Blåa Moskén. =)


2 kommentarer:

  1. Hej Irena!
    En mycket bra rapport må jag säga. Det gläder mig att du trivdes i moskén och att du jätte gärna skulle vilja besöka Sultan Ahmed (blåa moskén) som ligger i Istanbul. Jag kan verkligen rekommendera det då jag har besökt den moskén flera gånger och du kommer verkligen inte att ångra dig.

    Kram,
    Sinem Kayhan

    SvaraRadera
  2. Flemingsberg
    Söndag 19 januari 2014

    Hej Irena!

    Jag hoppas att du har det fint.

    Söndagen går vidare och jag fortsätter med att läsa och kommentera era besöksrapporter. Under dagen har jag läst många fina rapporter och jag hoppas att även din rapport är en av dessa.

    Tidigare under hösteterminen 2013 har du publicerat två rapporter på bloggen. Första rapporten handlade om ett besök som du hade i samband med din systers bröllop i Den heliga Treenighetens kyrka, en serbisk ortodox kyrka i Serbien. För andra besök hade du valt Ängskyrkan i Tumba. Och nu är det dags för tredje och sista rapporten.

    Nu handlar om ett besök som måndagen 9:e december du tillsammans med tre klasskamrater genomförde i moskén i Fittja.

    Bakgrundsbeskrivningen är bra. Du beskriver orsaken till att du väljer att besöka en moské är att du aldrig tidigare varit i en moské och att valet faller på moskén i Fittja är rätt självklart; den ligger rätt nära där ni bor.

    När du beskriver moskén utifrån tar du upp år 2004 som du har sett på minaret. Jag slog upp och fick veta att man började bygga moskén 1998 och att den stod klart först 2007 och det innebär att 2004 kan vara året då minaret stod klart. Givetvis en gissning från min sida!

    Utanför moskén börjar ni bli fundersamma hur ni skall ta er in, ni frågar en av alla som är på väg in och ni får hjälp.

    Inne i moskén tar ni av skorna, de flesta av er tar på sig en medhavd sjal men ni vet varken in eller ut! Och då tar du initiativet, knackar på en dörr och då får ni träffa en trevlig och hjälpsam man som ställer upp, hjälper er in i lokalen och även visar er runt.

    Nu börjar du beskriva lokaler som ni ser där inne och det gör du på ett noggrant och bra sätt. Du beskriver lokaliteter som ”klassrummet för barnen” i moskén, tvagningsrummet och bönesalen och kvinnornas bönsal och det gör du på ett förtjänstfullt sätt.

    Rapporten har berikats med flera fina bilder som jag har sett även i tidigare rapporter. Jag vet inte vem som har tagit bilderna men de är bra och ger rapporten en lyft.

    Sedan har du skrivit om bönestunden och hur muslimerna i moskén praktiserade den. Du skriver att bönestunden varade mellan 30 och 40 minuter och den långa tiden verkar främmande för mig som har varit med en del sådana bönestunder under mina tidiga år. Det är ytterst sällan sådana långa bönestunder förekommer. Det hela verkar ännu mer osannolikt för att ni var där en måndag och inte en fredag då bönestunder kan bli längre (dock inte så långa som mellan 30 och 40 minuter).

    Som sagt ni var i moskén en måndag och av den anledningen kunde ni inte bevittna en ”Khutba”, islams motsvarighet till predikan.

    Efter bönestunden har ni tagit er ner och träffade mannen som tidigare hade hjälpt er. Du har beskrivit samtalet mellan er på ett mycket bra sätt. Vettiga frågor och bra svar.

    Innan ni lämnade lokalen blev ni bjudna på fika i moskén och det är väl bra det!

    Du har avslutat rapporten med kort reflektion och en önska om att någon gång i framtiden få möjlighet att besöka ”Blå moské” i Istanbul och varför inte det! Den verkar vara en mycket fin moské!

    Tack för en bra och detaljrik rapport.

    Mvh
    Nader

    SvaraRadera