Sara Ridemark, Besöksrapport 3, Min brors konfirmation

Sara Ridemark

Besöksrapport 3

Min brors konfirmation

    Innan jag riktigt börjar berätta om mitt besök, är det en sak du/ni (läsaren) bör veta om detta tillfälle.

Det här var några år sedan, alltså kommer jag inte ihåg det så hemskt bra, och jag blev tvingad att åka dit för att se på min brors konfirmation. Tillfället är alltså min fyra år äldre brors konfirmation, som han hade i en kyrka utanför Järna, då den inte kunde hålla konfirmationen på grund av hur många personer det var som kommit.

Jag valde alltså inte den här kyrkan, utan jag blev helt enkelt tillsagd att ta på mig min fina klänning och följa med när mina föräldrar åkte iväg för att titta på ceremonin. För dem var det något speciellt, då de också hade tagit konfirmationen, men det var ingenting viktigt för mig.

Därför lyssnade jag knappt och brydde mig inte om att fokusera på vad prästen sa. Mitt minne är alltså inte det bästa, och jag kan ha helt fel om hur det går till, men det får faktiskt vara acceptabelt.

För referens har jag tagit min mamma till hjälp, då hon säkerligen kommer ihåg bättre än jag gör.

Det var alltså ungefär hela skaran av min brors årskull som skulle åka, men jag minns inte exakt hur många vi var, då det var så himla många som kom och sen några som inte stannade kvar. Kyrkan var dock praktiskt taget full, och vi hade tur som kunde sitta längst fram, även om vi satt i ena hörnet.

Innan detta besök hade jag helt ärligt ingen koll på var den var, och jag gör det fortfarande tyvärr inte. Platsen minns jag inte alls var det var, bara att det var någonstans utanför Järna som jag aldrig hade varit. Så här långt fram, har jag ingen koll på ens hur jag ska kunna ta reda på var det var, eftersom det var så länge sedan.

Utseendet på själva kyrkan var nog inget ögonväckande, eftersom jag inte alls kommer ihåg hur den såg ut. Om jag lyckas ta reda på vad kyrkan hette, ska jag nog bifoga en bild, men än så länge, har jag ingen koll på hur den ser ut. En vanlig kyrka med kyrktorn mitt ute i ingenstans, enligt mig.

Insidan var väl inget speciellt heller. Jag minns att vi satt i ena hörnet längst fram, men mer kommer jag inte ihåg direkt. Det fanns ett altare, och en plats för kören där min storebror stod mesta delen av tiden förutom när han var tvungen att gå fram.

Förståeligt nog var det mest en massa barn, deras föräldrar plus deras andra barn (alltså syskon) som var där. Vi var där hela familjen - min pappa, min mamma, min syster, min bror, och så jag självklart.

Som sagt, jag brydde mig inte ens om att fokusera, och det enda jag märkte de gjorde var att sjunga massor med sånger som lät alldeles för tråkigt. Då och då pratade väl också prästen, men han var nog den tråkigaste delen av hela saken. Därför ansträngde jag mig inte alls att lyssna på honom, utan mest stirrade runt omkring mig och låtsades att jag förstod vad som hände.

I slutet tror jag att de fick nattvarden av prästen. Det är alltså en liten brödbit och lite vin som de får när de bugar framför prästen. Även andra, vuxna människor som var där passade på att ta denna nattvard, men det gjorde inte jag, för jag var redan ateist då på den tiden.

Det var väldigt tyst runt omkring, vilket kanske är rätt så bra när det kommer till sådana här tillfällen, men jag tyckte att det absolut dödstrist och ville gå så fort jag kunde.

Besöket var jätte tråkigt och jag vill aldrig gå på en konfirmation igen. Därför konfirmerade jag mig aldrig (förutom på grund av att jag också ateist och inte tror på kyrkan) efteråt. Även om min syster hade gjort det, skulle jag troligen inte ha velat gå, utan stannat hemma och spelat spel eller någonting roligare.
Kyrkan är väldigt tråkig, och jag har ingen avsikt att någon gång gå till dem igen förutom om jag kanske gifter mig med en väldigt religiös man, vilket jag inte tror kommer att hända. Om jag får vara ärlig, tror jag nog att de flesta där skulle ha hållit med mig att det var tråkigt, eftersom man hade ingenting att göra där förutom att kanske låtsas sova, och det går ju inte för sig.

Vad tycker då andra religion om den här slags ceremoni?

Judendomen har en liknande som "bekräftar" att man är juden. Bar mitzva kallas den motsvarigheten för 13-åriga pojkar. För tolvåriga flickor finns det bat mitzva. Det är dock ingen riktig "ceremoni" på det sättet, utan de går dit, läser lite ur Tanakh/Torarullarna på hebreiska och sen är det klart.

Buddismen anser inte att man ska tillbe någon gud, och därför har de ingen ceremoni som sådan. Då och då anser vissa delar att man ska meditera, men det finns väl inget direkt krav på att man måste göra det på ett speciellt datum eller tillfälle.

Hinduismen har massor med gudar, men alla har inte alla gudar som de tillber. Vissa grupper tillber Krishna (som i Hare Krishna, som finns här ute i Järna), men jag tror inte att de precis har små ceremonier som en konfirmation. Det skulle väl vara mer att de har festliga dagar på utmärkta datum.

Islam vet jag faktiskt inte. Muslimer som jag har förstått det blir omskurna (varför kommer jag aldrig förstå), men det är inte någon ceremoni som borde tänkas på samma sätt som en konfirmation. De två händelserna är inte riktigt på samma nivå, om man säger så. Även tjejer blir ibland omskurna, vilket är ännu mer fel, då det var för att kvinnorna inte ska känna njutning av att ha sex, som jag har fått det berättat för mig.

Katolska kyrkan (också kristendom, men sak samma) skulle nog lägga mer vikt på att göra en riktig "konfirmation" där det skulle ha hänt andra saker, men eftersom vi nu är protestanter, eller kanske Lutheraner, om man vill säga så, placerar vi inte mycket vikt på just konfirmationen, eller faktiskt någon ceremoni.

Vilka slutsatser drar du om gruppen du besökt?, osv.) Analysera livsåskådningen och eventuella tolkningar av dessa utifrån det du har sett, hört eller upplevt under besöket.