Måndagen den 27 januari fick vi i klassen se en dokumentär
som skulle komma att visa sig vara helt absurt enligt mig.
Den 12 juli 2007 var en måndag som många andra måndagar.
Eller vänta här, var det verkligen en helt vanligt måndag? Nej tyvärr var det
inte den här vanliga måndagen då man stiger upp går till arbete/skola för att
starta den nya veckan. Men så var inte fallet den 12 juli 2007 i Iraks
huvudstad Bagdad.
Måndagen den 12 juli skulle komma att bli en av
världshistoriens mest horribla händelse i kriget mellan USA och Irak.
Genom dokumentären ”Tillstånd att döda” får vi vittna
händelsen bakom det radikala mördandet av civila Irakiska medborgare i Bagdad.
I filmen får vi möta alltifrån före detta Amerikanske krigsveteranen Ethan McCords
som var med den måndagen nere i Bagdad och berättar ur hans synvinklar
händelsen den måndagen, till anhöriga till de civila Irakier så som reportern
Saeed Chmaghs, som fick sätta livet till måndagen 12 juli.
I dokumentären beskrivs det hur amerikanska soldater enligt Genevekonventionen ser att Saeed bär på ett vapen, fast det egentligen var en
helt vanligt kamera med ett stort objektiv, men av att den anledningen att det
uppfattar kameran som ett vapen så påverkar de beslutsmannen som skall besluta
om de amerikanska soldaterna får skjuta eller inte. Men saken var den att denna
beslutsfattande militär bakom beslutet över huvud taget inte var vid
situationen så han utifrån det kunde besluta om att skjuta eller inte. Utan de
amerikanska soldater som från Apache- helikoptern sköt Saeed med flera var så
naiva och tjatade och tjatade så beslutsfattaren tillslut sade att det var okej
att öppna eld mot de civila.
Eftersom vi är inne på området gällande manipulation och
påverkan kan vi genom denna dokumentär vittna att dessa amerikanska soldater
som rekryterades ner till det Irakiska kriget blev hur man än vrider och vänder
på det manipulerade på något sätt. Visst efter 11 september händelsen 2001 i
New York på Manhattan, sökte sig många arga amerikaner för att utkräva hämnd
mot muslimer till armén och för att som de flesta även beskriver det, skydda sin egen nation. Detta hat och
den hämndlust som vi fick vittna i filmen har jag genom en annan dokumentär
från just 9/11 händelsen fått se även i den. Där flera av de intervjuade
invånarna i New York säger exakt det samma som mannen i dokumentären ”Tillstånd
att döda” att det ända man vill i detta läge var att utgöra hämnd mot den
muslimska världen[1]. Vilket
man även fick då man 2003 för första gången färdades till Irak.
Hade det inte varit för Wikileaks och Bradley Manning hade
vi i världen och vi i klassen aldrig kunnat sett och vittnat händelsen från
måndagen den 12 juli 2007 i Iraks huvudstad Bagdad. Bradley Manning mannen
bakom denna film fick själv ett straff på hela 34 års fängelse medan de amerikanska
soldater som sköt inte alls fick något straff. Hur funkar världen egentligen?
Det är alltså mer farligt att läcka ut ett lands sanna historia än att utöva
själva handlingarna!
Jag förstår mig bara inte på hur människor och USA i detta
fall är funtade, när de utför sådana här hemska dåd och samtidigt tycker att
före detta Nazityskland och Stalins Sovjetunionen utförde nästintill exakt
samma typ av terror som de själva. De gör ju liksom i princip detsamma och även
nästan detsamma som muslimerna mot The Twin Towers den 11 september 2001.
Men samtidigt när jag satt och såg på filmen med klassen var
det en sekvens i filmen som fick mig att förstå Ethans situation också då han
beskrev att efter attacken mot den blåa minibussen då han bar ut barnen att han
då började tänka efter att vad fan gör dem egentligen i Irak? ”Vad får oss rätten till att vara här och
förstöra den Irakiska befolkningens liv”. Han sade även att de inte alls var
i Irak av den egentliga anledningen att skapa frihet och demokrati, utan de
dödar ju bara civila. Så på något sätt får det än att tänka efter att vissa av
de som rekryteras ner till kriget inte alls vill vara där och förstöra andras
liv. Men kanske var det bara för att Ethan själv hade barn i den åldern som
han började tänka till? Vem vet…
Men hur mycket än några i den amerikanska befolkningen vill
be om ursäkt för händelsen den 12 juli 2007 kommer de aldrig kunna åtgärda vad
det Irakiska folket har förlorat i och med den måndagen och hela kriget i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar