Elin Lärkfors - Besöksrapport, Synagoga i Stockholm

Synagoga i Stockholm

בית הכנסת הגדול של שטוקהולם

Den 23:e november besökte jag, tillsammans med några vänner, den stora synagogan på Wahrendorffsgatan i centrala Stockholm. Denna synagoga anses vara den största av de tre befintliga i Stockholm.

Jag valde att besöka just denna plats dels för att min lärare i religion föreslog detta men också för att jag aldrig tidigare besökt en synagoga. Jag hade ingen aning om att det fanns en synagoga i centrala Stockholm.

Synagogan är en otroligt vacker byggnad i orientalisk stil. Byggnadsverket är en hög, präktig byggnad i beige sten med stora mönstrade fönster. Området utanför byggnaden är stenbelagt och inhägnat med svart staket för att hålla utomstående borta. Grönskan på området består av gräsmatta, träd och blomrabatter.

Utomstående granskas noggrant innan de välkomnas in i synagogan, detta framgick tydligt. Innan vi fick tillåtelse att gå in möttes vi av en representant från församlingens säkerhetsavdelning som utförde en säkerhetskontroll. Han ställde frågor, sökte igenom våra väskor samt informerade oss om hur man uppför sig lämpligt i en synagoga.

Just denna synagoga har en konservativ inriktning. Gudstjänsterna är därför egalitära vilket innebär att män och kvinnor har samma rättigheter i gudstjänstordningen. Den rituella ceremonin som vi bevittnade var de konservativa judarnas gudstjänst. Närvarande var både kvinnor och män av den judiska församlingen samt en chazzan, även kallad hazzan eller kantor, vars uppgift var att sjungande leda församlingens bön-och-lovsång. Under gudstjänsten läste chazzan hebreiska texter ur Siddhur, den judiska bönboken, och sjöng religiösa sånger tillsammans med församlingen.

Lokalen där verksamheten pågick var otroligt vacker och praktfull. Salen var högt i tak med stora ljuskronor. Väggar och tak var utsmyckade med färger, guldmönster och målningar. På golvet fanns uppradade bänkar vända mot pulpet (liknelsen av kyrkans altare). En våning upp, längs väggarna, fanns fler bänkar. Golvytan på våningen längst ner var heltäckt med röd matta. Judendomens symboler, både menora och davidsstjärnan, återfanns på flera ställen i salen. Det var tyvärr förbjudet att ta bilder inne i synagogan.

Atmosfären under ceremonin var mäktig men tämligen stel. Emellanåt rådde en olidlig tystnad.

Jag anser att verksamheten, i detta fall gudstjänsten, som jag fick bevittna var väldigt trist. Till en början var ceremonin intressant men med tiden blev det långrandigt. Trots detta var det spännande eftersom jag aldrig varit tidigare bevittnat en judisk ceremoni. Ceremonin i sig var inte så intressant, det som fascinerade mig var de hebreiska texterna och sångerna.

Efter gudstjänsten fick vi våra frågor besvarade av Chazzan och av människorna i församlingen som var glada över att vi var där. Detta fick mig verkligen att känna mig välkommen. Efter ceremonin fick vi dessutom möjlighet att prata med en man från församlingen och han sade någonting som jag aldrig kommer att glömma.  Han sade att han är stolt över att vara jude men rädd för att visa det. Detta p.g.a. rädslan av att bli påhoppad eller attackerad.

Jag upplevde detta besök som ett stort privilegium med stor inverkan. Vistelsen var givande på så sätt att jag fick en inblick i hur judarna utövar sin tro samt förståelse för hur kvävande det är att behöva undangömma sin tro p.g.a. rädsla.

Jag är glad att jag tog tillfället i akt att besöka synagogan. Det är en erfarenhet jag alltid kommer att bära med mig.