"Templet i hjärtat av Narita"
I denna
besöksrapport har jag valt att skriva om templet Narita-san som vi fick chansen
att besöka under vår första dag i Japan.
När vi anlände kändes det som att staden fortfarande sov med de få småsaker som hände runtomkring och vi påbörjade vandringen mot templet på den långa slingan av vägen med solen i våra ögon. Denna väg var mycket pittoresk, en absolut fröjd för ögat och jag tog många bilder.
Det fanns små räkor och ål som fortfarande simmade
omkring (och en del saker som jag inte kunde känna igen) utanför de närliggande
butikerna.När vi anlände kändes det som att staden fortfarande sov med de få småsaker som hände runtomkring och vi påbörjade vandringen mot templet på den långa slingan av vägen med solen i våra ögon. Denna väg var mycket pittoresk, en absolut fröjd för ögat och jag tog många bilder.
När vi kom fram till templet, Narita-san, blir jag först förvånad över det jag såg framför mig, men även all handel som pågick i vad som är en helig plats. Allt var enormt. Jag fann mig själv frivilligt gå i branta- och stupa trappor (vilket är alltför ovanligt för mig!) Jag var fascinerad av allt. En av de saker jag gillade att lägga blicken på var hantverket: tigrar, drakar, sköldpaddor och tranor i intrikata detaljer. En del som hade börjat försämras av ålder, men det var fortfarande tillräckligt detaljerat för att uppskatta det skickliga hantverket. Samt en liten sjö, tumlande bäckar, ett överflöd av mossiga träd och fågelsång som gav dig känslan av ”inre frid”.
Väl uppför trapporna drogs min uppmärksamhet mot, vad som
kallas på japanska, sanjū no tō som
skulle översättas till "trevånings pagod". Med elegant välvda tak,
ljusa färger, röda träväggar och guld på flera delar... Något som då verkligen
sticker ut och solljus som ytterligare bidrog till pagodens utstrålning.
I ett sådant kort
besök fick vi uppleva mycket, bland annat slänga i en slant inne i templet i en
"önskebrunn" och se en ceremoni med munkar där de slog på trummor och
läste högt. Mycket ceremoniellt.
Detta tempel var definitivt – av de vi besökte – det bästa templet. En plats jag gärna skulle besöka igen och rekommendera till andra resande att besöka då du tar in och lär dig mycket på ett kort besök och får uppleva Japans historia.
Detta tempel var definitivt – av de vi besökte – det bästa templet. En plats jag gärna skulle besöka igen och rekommendera till andra resande att besöka då du tar in och lär dig mycket på ett kort besök och får uppleva Japans historia.
Flemingsberg
SvaraRaderaLördag 18 januari 2014
Hej Emma!
Jag hoppas att du har det fint!
Nu har turen kommit till att jag läser och kommenterar besöksrapporter som du redan skickat in.
Den första rapporten handlar om besöket i templet Narita-san som du var med om när ni var i Japan i våras.
Bakgrundsbeskrivningen är bra. Det är bara en sak jag undrar: Du har skrivit att du tog många bilder under vandringen på vägen till templet och jag undrar varför du inte infogat rapporten någon eller några av dessa bilder!
Du har beskrivit handeln omkring templet och det märks att du blev tagen av det du upplevde runtomkring dig. Du har beskrivit hantverket som du såg och upplevde på ett målande sätt. Bra!
Du har även beskrivit trevåningspagoden som du och dina klasskamrater kom att besöka.
Tyvärr har processbeskrivningen är mycket kort och summariskt. Det jag kan finna av processen är följande: ”I ett sådant kort besök fick vi uppleva mycket, bland annat slänga i en slant inne i templet i en "önskebrunn" och se en ceremoni med munkar där de slog på trummor och läste högt. Mycket ceremoniellt”.
I slutet av rapporten uppmanar du läsaren att besöka templet Narita-san ”då som besökare skulle man kunna ta in och lä sig mycket på ett kort besök och få uppleva Japans historia” och jag märker att tyvärr läsaren har gått förlorat en hel del som kunde finnas med i rapporten.
Tack för din rapport.
Mvh
Nader