Amela Nikocevic SA11SA: Besöksrapport: Moskén i Fittja

Besök i moskén, måndag 9/12-2013

Att besöka moskén idag skulle jag påstå var det mest spännande och kanske viktigaste för mig av alla dessa besök vi gjort. Jag kommer från en muslimsk familj, dock är religion inget hela min familj utövar. Min fars familj är väldigt religiös medan min mors inte är det, detta har lett till att mina föräldrar inte satt någon press på mig angående religion utan jag har själv fått välja vad jag ska tro på. Jag har aldrig besökt en moské i mitt liv och just eftersom det ändå är en stor del av min familj och kultur så såg jag fram emot detta besök. Fittja moskén blev den moské som jag, Sinem, Alexandra och Irena valde att besöka. Det geografiska (moskén ligger nära oss) var väl huvudorsaken till att vi besökte just denna moské. Detta var även den första moskén som beviljades böneutrop i Sverige vilket jag tyckte gjorde hela besöket ännu mer spännande.

Jag har alltid fascinerats av moskéer och tycker de är otroligt vackra. Minareten, varifrån böneutropet spelas, är det första jag uppmärksammar. Vi märkte att några män i moskén hade något slags möte och för att inte störa dem väntade vi ute ett tag, då passade vi på att ta bilder till bloggen. Någon stund därefter gick vi in till moskén. Vi tog av oss skorna och hängde av oss ytterkläderna. Vi valde även att bära sjal för att täcka vårt hår av respekt. Vi fick ta bilder så länge vi inte störde någon. En man visade oss runt och berättade mycket om moskén för oss.

Lysande minaret.

Mannen började med att visa oss lokalen där barn lär sig om Islam. Majoriteten av moskén i Fittja är av turkisk bakgrund vilket mannen förklarar när han berättar om läroböckerna som handlar om Turkiets historia som vi finner i rummet. Moskén är uppbyggd av tre våningar och det fanns en hiss som gick ända upp. Läktaren är platsen där kvinnorna ber. Vi fick även se två rum till, båda rummen har samma syfte – här ska man tvätta av sig innan bönetid. Att tvätta av sig innan man ber är ett måste inom Islam och det kallas för wudu/abdest. Skillnaden är den att ena rummet är till för män och den andra för kvinnor.

Ett av rummen var man tvättar av sig innan bön.

I den stora bönsalen, var männen ber, hänger en otroligt stor takkrona med arabiska texter på. Männen och kvinnorna utövar inte bönerna tillsammans utan, som jag tidigare nämnde, så sitter kvinnorna på läktaren. Imamen har en speciell plats på höger sida var han eller hon kan prata allmänt om saker som berör alla. Här kan även imamen predika religion och vägleda anhängarna till hur en god människa handlar.

Den enorma takkronan och en man som ber.

När klockan nästan var sex skulle männen på plats be. Vi blev tillsagda att se på hur de utövar sin religion från läktaren, var kvinnorna ber. Eftersom jag kommer från en muslimsk familj var detta inte nytt för mig då jag som liten sett äldre släktingar be. Man sitter ned medan en av männen ber högt på arabiska så att alla hör, när han är klar ber männen tyst. Bönen håller på i cirka trettio minuter. Man står upp, hukar sig framåt och sitter ner och detta repeterar man under hela bönetimmen.

Män som utövar Islam.

Jag har haft en jätteintressant och lärorik dag. Jag har fått uppleva Islam i fysisk form men även fått höra och lära mig mycket om det psykiska som religionen tillför individen. Jag hade hoppats på att det skulle vara någon kvinna på plats så att jag kunde få ställa frågor till henne. Det är alltid intressant att se saker ur olika perspektiv, särskilt en religion som är en av världens största.

Mannen som bemötte oss lämnade ett trevligt intryck och svarade på alla våra frågor. Innan vi lämnade moskén blev vi bjudna på fika och alla fick med sig en tesbih. En tesbih är ett slags halsband, det finns två sorter, en med 99 pärlor och en med 33 stycken, denna används vid bön. Även detta besök är svårt att jämföra eftersom det är helt olika lokaler och religioner. Jag kan inte på rak hand uppge några direkta likheter mellan moskén, synagogan eller kyrkan förutom gemenskap och en församling som tillsammans utövar sin religion. Detta var viktigt för mig och jag är glad att jag äntligen besökt en moské, det var helt klart en stor upplevelse. Om det är något jag kommer göra om kan jag inte svara på men jag kan absolut medge att jag har kommit närmare religionen som har stor betydelse för min familj.