Heather Saxon HU12: Nyår i ett shintoistiskt tempel

Shintoismen och Buddhismen är Japans två största religioner, och under mitt besök  under jullovet valde jag att fira nyår i Meiji Jingu, ett av Japans mest kända shintoistiska tempel.

     Vi anlände till Yoyogiparken i Tokyo, där templet ligger, runt klockan nio på kvällen.  Vid parkens ingång möttes vi av en enorm Torii, dvs en port till en shintoistiskt tempel, som jag fick veta är Japans största.

 

Vägen genom parken fram till templet var upplyst av lyktor och det var otroligt vackert. Längs vägens sidor fanns tunnor med risvin uppstaplade som offergåvor till gudarna. Eftersom vi kom dit i god tid var det ännu inte trångt med människor, men ju mer vi närmade oss templet, desto mer folk var det.

     Innan man får gå in i ett shintoistiskt tempel måste man först rena sig. Vid ett altare med vatten utanför templet finns skopor som man tvättar först sin ena hand och sen den andra genom att hälla vatten över dem. Sedan för man skopan till munnen för att rena den, och sist vänder man på skopan så att vattnet rinner ner längs skaftet. Det kändes bra att vara ren och fin inför att möta gudarna.

     Sedan fick vi ställa oss i kö för att i närmare tre timmar i kylan vänta på tolvslaget.

     När klockan började närma sig tolv hade kön vuxit sig så lång att det inte längre gick att se slutet. Vi hade haft turen att hamna nästan längst fram. Några i taget började människorna släppas in.

     Efter att alla släppts in på tempelgården spelades Japans nationalsång. Människorna tystnade. Tolvslaget närmade sig. Någonstans ifrån hördes en rytmiskt dunkande. Med undantag för trummandet och uppspelta viskningar var allt knäpptyst. Trumman ökade stadigt i takt ju närmre tolvslaget kom.

     Klockan slog tolv och alla skrek hysteriskt ”AKEMASHITE OMEDETOU!” (GOTT NYTT ÅR!) varefter alla rusade fram till något som liknar ett altare för att göra sina nyårsönskningar. Man börjar med att slänga ett offer i form av mynt i altaret, gärna fem yens-mymt(som inte ens är värda femtio öre) då de har en religiös betydelse. Man klappar sedan händerna två gånger för att få gudarnas uppmärksamhet, bugar och gör sin önskning. Såg man sig omkring lade man märke till hur många som med ihopknipna ansikten med hela sin kraft bad för att sina önskningar ska uppfyllas under det kommande året. Även jag blundade hårt och önskade så starkt jag bara kunde.

     Därefter fortsatte vi till stånd där man kunde köpa en spådom för årets lycka. Genom att skaka på en trälåda tills det ramlar ut en pinne med ett nummer på får man en lapp med sin spådom på. Om jag förstod killen rätt fick jag stor lycka och god chans till att min önskning kommer uppfyllas. Hade jag däremot fått otur hade jag kunnat knyta fast min spådom vid ett rep hängandes i templet för att bli av med ondskan.

     Det finns även många olika lyckobringande föremål som går att köpa. Till exempel kan man köpa talismaner för tur inom olika områden som studier, pengar, kärlek etc.

     Det gick inte att släppa hur vackert allt var. De upplysta, gröna träden som ständig omgav en. Det gamla men så otroligt fina templet. Man fylldes av en känsla av att både gudar och andar fanns närvarande vid våra sidor och lyssnade på allas önskningar. Jag gick hem genom träden i parken, helt säker på att min önskning blivit hörd och kommer gå i uppfyllelse bara jag kämpar och vill tillräckligt mycket.

      

Heather Saxton