Besöksrapport 2: Tumba Kyrka - Viva

Kristen julkonsert i Tumba kyrka

30:e november 2013

Det här var mitt första besök i Tumba kyrka som är, oturligt nog, en modern sådan. Oturligt därför att jag uppskattar de äldre varianterna av dessa heliga byggnader betydligt mer än de yngre och (ursäkta uttrycket) fulare. Det var alltså första gången jag besökte Tumba kyrka, men absolut inte för den anledningen första gången jag varit i en kristen kyrka.

Mitt ärende var ett i form av julkonsert av och med församlingen i vilken en väns moder är medlem. Jag gick med min mor, syster och kompisen vars mamma sjunger i kören. I salen satt nästan uteslutande folk av den ålder då man kan tänka sig att de förmodligen har barnbarn, förutom jag och min kära vän samt min syster. Kören och orkestern bestod av ett knappt trettiotal leende, smått rynkiga ansikten.

En julkonsert kan ha flera innebörder. I det här fallet var det religiösa kanske inte det som präglade dessa två timmar av musik, platsen till trots. Religion i Sverige har försvagats så långt att man väljer att ha med Abbas "Money money money" spelad av en fiolklass med barn på en påstådd kristen konsert. Psalmer sjöngs det naturligtvis också, i Guds namn och ”hosianna Davids son”. Då sjöng hela publiken med. Stod upp gjorde man också under några utvalda. Jag, som okunnig när det kommer till psalmer, tyckte det var smått pinsamt att sitta helt tyst så fort det var en annan psalm än Nu tändas tusen juleljus, medan många av de äldre kunde vartenda ord och ton utantill till samtliga.

Här kanske det är på sin plats att beskriva min relation till kristendom och religion i allmänhet. Som tidigare känt är jag ateist på hög nivå, så även mina fäder. Detta har jag fått bekräftat för mig genom att

1) jag inte är döpt.

2) jag inte har ett bibliskt namn då mina föräldrar ansåg det vara hyckleri mot ateismens alla grundprinciper att tillge sina avkommor namn som står i den heliga skrift.

3) de inte är gifta (även om det finns fler orsaker till det).

Trots det sattes jag som barn i vård under Herrens vingar – ”kyrkis”, den kyrkliga versionen av det traditionella dagiset, där morgonbön stod på schemat. Varje fredag hölls sagostund om Jesus alla stordåd som de berättade med hjälp av filtdockor, den sorten som man kan fästa på en duk. Efter det fick man glass. Jag gillade fredagar. 

Två år senare lämnade jag den trygga miljön på kyrkis utan att ha begripit den verkliga innebörden av sagostunderna och fredagsbönen. Att folk faktiskt trodde på de här sagorna gick upp för mig långt senare, först i lågstadiet, när jag bekantade mig med själva begreppet religion. Varför jag gick på kyrkis trots att jag hade föräldrar så ateistiska att de hellre mördade sina barn än döpte dem efter bibliska profiler? Jag frågar mig själv det än i dag. Men varför inte, egentligen? Jag tror helt och fullt på att den välkomnande och genomgoda miljön på kyrkis varit en positivt bidragande faktor i utvecklingen av mina etiska värderingar. Vi fick ju lära oss att alla människor är lika mycket värda, bl.a., och sådan lärdom är viktig.

Tanken med besöket var att det skulle fylla min unga hjärna med funderingar kring religionen i sig. Men sanningen är den att den enda frågan jag gick ut ur kyrkan med var: "Vem var Hosianna Davidsson och vad är grejen med hen?”

Skämt åsido. Vad lärde jag mig från besöket? Vad kan jag dra för slutsatser från mina upplevelser? Jo, som en av få unga besökare reflekterade jag över anledningen till att det var just så få yngre individer i kyrkan. 90 procent av alla människor som befann sig på plats den kvällen var 50 år och uppåt. De flesta pensionärer. De barn och unga vuxna som var där kan jag anta var familjemedlemmar till musikerna. Hur kommer sig detta? Min generation lever i ett väldigt sekulariserat samhälle. Kristendom som en gång var Sveriges största religion har försvagats kraftigt. Svenska kyrkan har förlorat många anhängare, de som är kvar är mestadels gamla människor som hållit fast vid religionen. Julkonserten var för mig blott underhållning, medan de äldre såg det som en hyllning till Kristi födelse. De var förmodligen med i församlingen, troende, eftersom de vuxit upp med kristendomen. Jag känner många kristna, men väldigt få protestanter då dessa troende kristna som jag känner oftast är folk med annan etnisk härkomst än de i församlingen Svenska kyrkan.

Av: Viva Dyrén, HU12, Tumba Gymnasium

P.S. En google-sökning senare vet jag nu att "hosianna" kan översättas till ”kom med hjälp”. Beträffande "Davidsson" så är det just Davids son man talar om. Vilken av Davids söner man syftar på, ty han hade en mindre armé av dem, framgår icke, så det är bara att välja och vraka. D.S