Anna Maria Shamoon - Besöksrapporterna 1 & 2

Protestant kyrkan i Södertälje centrum,

katolska kyrkan i Skärholmen och

ortodoxa kyrkan i Södertälje, Lina hage

Lite om kyrkan

Torsdagen den 28:e november besökte jag S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje. Sankta Ragnhilds kyrka är den församlingskyrkan i Södertäljes församling. Kyrkan är döpt efter drottningen Sankta Ragnhild som senare skulle komma att bli stadens skyddshelgon.

Kyrkan har flera gånger ombyggts och tillbyggts därför är den idag byggt som en stor treskeppig byggnad med halvrund korabsid, västtorn och ett katigt gravkor i söder.
Korabsid = innebär en halvrund avslutning på koret och där vanligen altarrummet är, alltså kyrkans heligaste plats. Gamla medeltida kyrkor byggdes på så sätt.

Skiss 

Under medeltiden byggdes ett vapenhus i sydvästra delen. Vapenhus är förrummet i kyrkan där man skulle lämna sitt vapen i innan man deltog i mässan.
Kyrkan utsattes två gånger av brand, den stora stadsbranden år 1650 och en mindre brand som orsakade yttre skador år 1881, men kyrkan återställdes igen. 

Innan jag gick in till kyrkan

Jag tänkte inte så mycket på innan jag gick in till kyrkan för att jag vanligtvist går varje söndag till en ortodox eller en katolsk kyrka därför tänkte jag att det inte finns så stora skillnader. Men det var första gången jag besökte Sankta Ragnhilds kyrka och tog nattvardan i en protestantisk kyrka. Jag hade många gånger åkt förbi kyrkan och tyckt att den var otroligt vacker och äntligen fick jag chansen att besöka den på riktigt! Jag var ganska nyfiken innan jag gick in och ville se hur den egentligen såg ut inuti. Så jag gick in till kyrkan.

Såhär ser den ut utanför…

Inne i kyrkan…

[korabsiden – den heligaste platsen i kyrkan]

I kyrkan

När jag kom in i kyrkan presenterade en man sig (som jag inte minns namnet på). Han var själv syrisk/ortodox men jobbade i den protestantiska kyrkan. Han visade oss vägen (jag och en kompis som ville göra mig sällskap) där högmässan skulle äga rum. Vi fick ett varsitt psalmhäfte och ett ”schema” hur mässan skulle gå till.

Högmässan började precis 18:00 då klockorna ringde på från klockstapeln. Samtidigt som prästen Mikael Nyhlén gick in.

Stämningen var tyst en stund. Sedan började prästen med ett kort tal. Efter talet sjöng vi en psalm. Psalmerna var så vackra, de flesta handlade om ens kärlek till Gud/Jesus. Vi sjöng även förbönen (bilden). Efter varje psalm höll prästen ett tal. Ibland fick vi säga efter eller svara (som det stod i häftet vi fick).

Sedan tog vi nattvarden som bestod av vin och bröd. Nattvarden är en rit inom kristendomen genom vilken den kristne tar del av Jesus. Nattvarden instiftades av Jesus själv och därför har stor betydelse inom kristendomen. För protestanter och det Martin Luther säger är att under nattvarden är vinet och brödet på ett mystiskt sätt Jesu blod och kött. Efter nattvarden återgår vinet och brödet till sin respektive natur.
Efter det återvände vi till våra gamla plaster och sjöng en psalm och efter psalmen höll prästen Nyhlén ett tal, sedan var högmässan slut.

Efter besöket 
Efter högmässan gick jag runt en stund i kyrkan och kollade runt. Jag var väldigt intresserad av skrifterna som fans på kyrkans golv. Jag tror att det är en gammal medeltid ”tradition” att man trycker in skrifter där. Jag kunde inte precis se vad som står samt kunde jag inte hitta några fakta på internet om dessa.

Sedan gick vi fram till mannen som presenterade sig vid dörren när vi första gången gick in i kyrkan. Vi började diskutera om skillnaden mellan den protestantiska, katolska och ortodoxa kyrkan. Vanligtvist brukar jag gå varje söndag och ta nattvarden antigen i den syrisk/ortodoxa kyrkan i Lina hage st. Touma eller den katolska kyrkan i Skärholmen Mikaelkyrkan. Så jag kunde enkelt se skillnaden mellan alla kyrkor efter besöket i sankta Ragnhilds kyrka.

Skillnaden + mina besök i st. Touma ortodoxa kyrkan och Mikaelkyrkan i Skärholmen.

Jag tänkte inte skriva om mina besök från dem andra kyrkorna då jag anser att nattavarden är ganska lik hur dem gör i den protestantiska kyrkan. Skillnaderna är att i den ortodoxa kyrkan som jag går till talar dem på syrianska och i den katolska kyrkan som jag går till talar dem på assyriska. Det finns ju andra kyrkor i andra språk men nu nämner jag bara dem jag har besökt.

Den allmänna skillnaden under nattvarden är att enligt ortodoxer och katoliker blir vinet och brödet Jesu blod och kött under nattvarden och förblir dessa även efteråt. Men protestanter säger att under nattvarden är vinet och brödet på ett mystiskt sätt Jesu blod och kött. Efter nattvarden återgår vinet och brödet till sin respektive natur.

Undantag från nattvarden finns det några andra skillnader. En utav skillnaderna som får mig att gilla mindre de protestantiska kyrkorna är att de inte tror lika mycket på jungfru maria som katolska och ortodoxa kyrkorna göra. Detta nämnde dock mannen som vi diskuterade med.

Andra skillnader:
Dop är den övergångsrit genom vilken någon upptas i den kristna kyrkans gemenskap. Många samfund menar att med dopet blir människan född på nytt i Jesu namn, medan andra ser dopet som en synlig bekräftelse på en persons val att vara kristen, efter en pånyttfödelse.

Men jag anser att dopet är en viktig händelse där barnet får ta del av Guds kärlek och känna samhörighet. Barn döps som en förberedelse till att bli medlem i församlingen, men för att bli medlem måste man som vuxen tala om att man har en personligt tro.

Inom katolska kyrkor innebär att dopet är livets och himmelrikets port och den nya lagens första sakrament. Kristus har utlovat det år alla för att de skall få evigt liv. Katolska kyrkor döper bara barn och kräver att dopet sker i särskild form; i faderns, sonens och den heliga andens namn. Samt att man inte kan upprepa dopet, alltså att man inte får döpa sig två gånger utan endast 1 gång i tidig ålder.

Inom Ortodoxa kyrkor innebär dopet detsamma som katolska kyrkor.  Men dem döper enbart i Jesu namn. Samt att man inte kan upprepa dopet utan bara döpa sig en gång och helst i tidig ålder, men visst kan man döpa sig i vuxenålder dock, alltså vuxendop.
Inom protestant kyrkor betyder dop samma sak som de andra kyrkorna. Men här döper man både spädbarn och vuxna, dock endast en gång. De hävdar att har man en gång blivit frälst och döpt kan man aldrig falla av oavsett hur mycket man lever i synd.

När det gäller två kyrkor, ortodoxa och katolska; finns det inga kvinnliga präster. Om man tänker efter skiljer dem mycket på människor, samt kvinnor. Men i protestantiska kyrkor skiljer man inte alls på människor. Alla är lika värda och behandlas lika oavsett, samt att dem inte anser någon skillnad mellan kvinnor och män. Om en man kan bli präst kan en kvinna också bli det. Jag anser att det inte är rätt att dem inte tillåter kvinnliga präster. Jag ser ingen skillnad mellan kvinnor och män eller barn och gamla. Alla vi är Guds skapelse och INGEN kan förnedra Guds skapelse eller skilja. För att Jesus kom till jorden för att visa oss människor hur vi egentligen ska leva och hur vi ska vara mot varandra. Att vi inte ska skilja på varandra oavsett kön, hudfärg, ålder, levnad osv. Därför anser jag att katolska och ortodoxa kyrkor skiljer mycket på Guds skapelse (människor) vilket är helt fel, på så sätt använder dem sig av ett citat som bibeln tyder: "En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet..." (1 Tim 2:11-12) Men om man tänker efter och läser bibeln noga kan man tydligt tolka Jesus ankomst för det jag nämnde innan – visa oss hur vi människor ska leva rätt, utan att skilja på Guds skapelse.

En annan skillnad som katoliker har men inte ortodoxer och protestanter är påven. Påve betyder ”pappa” på latin, högste ledare för romersk-katolska kyrkan och är ursprungligen en hederstitel för höga kyrkliga ledare. Påven i romersk-katolska kyrkan räknas som Petrus efterträdare och bär sedan medeltiden titeln Vicarius Christi (Kristi ställföreträdare). Genom sitt primat har han det högsta ansvaret för kyrkans lära och ordningar. Han utnämner t.ex. biskopar och sammankallar kyrkomöten.