Sinem Kayhan - Besöksrapport 2

Besöksrapport – Katolsk kyrka

Religionskunskap

Sinem Bezgin Kayhan Sa11Sa

Hej!
Här kommer besöksrapport nummer två.

Söndagen den 24 november besökte jag, Amela, Alexandra och hennes familj st. Botvids katolska församling i Fittja, som ligger norr om Botkyrka. Tanken var att vi skulle vara på plats kl. 12.00 för att närvara på en söndagsmässa dock gick det inte som planerat då min buss från Tumba till Alby var försenad (än en gång…). Det var sagt att vi skulle mötas hos Alexandra, för att sedan åka till st. Botvids kyrka tillsammans. När jag väl var på plats hos Alexandra möttes jag av glada människor som verkade vara lugna inför kyrkobesöket. Jag och Amela däremot var lite spända inför besöket, då vi aldrig hade besökt en katolsk kyrka tidigare. Orsaken till varför vi var spända inför besöket var just för att vissa personer hade nämnt att katolska kyrkan inte var som lutherska kyrkan, som vi endast hade besökt sedan tidigare.

Efter vår korta bilresa var vi slutligen på plats utanför kyrkan. När vi väl var framme och jag såg kyrkan blev jag faktiskt väldigt förvånad då jag hade förväntat mig att det skulle se ut på ett helt annat vis. Kyrkan såg ut som en ”låda” och med det menar jag då att den var fyrkantig och hade hög "pyramidtorn" med ett kors högst upp. Utsidan av gudstjänstlokalen var i en vinröd färg med vita detaljer, medan taket var täckt av brunröda takpannor. Utsidan av gudstjänstlokalen påminde mig väldigt mycket om den lutherska kyrkan, då det var ganska enformigt och enkelt. Det var inte alls lika utsmyckad som jag hade förväntat mig. Senare däremot talade Alexandra om för mig att det egentligen brukar vara väldigt ”prydd” och färgstarkt i katolska kyrkor. Dock med tanke på lokalen och dess storlek kan jag begripa att det inte riktigt går att forma stället så som man vill.

st. Botvids katolska kyrka utifrån (bild tagen från google.se)

Väl inne i den lilla och mysiga gudstjänstlokalen fick vi hänga av oss våra ytterkläder och andra tillhörigheter. Jag kände genast en lugn och behaglig känsla inom mig, vilket jag tyvärr inte kände vid synagogabesöket. Välkommen, det var så jag kände mig.

Det första man la ögonen på vid ingången var en ”aspersorium”, vigvattenskål, som tydligen brukar finnas vid katolska kyrkors entré. Kyrkobesökarna brukar ta vigvattnet för att sedan göra ett korstecken som en påminnelse om dopet ("I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn"). Sedan steg vi in i självaste gudstjänstsalen, dock fick vi nöja oss med platserna längst bak. Det gjorde oss inte så mycket, dock rekommenderar jag inte att sitta längst bak då man inte kunde se exakt vad som pågick längst fram i salen. Detta gjorde även det svårt för oss att ta bra bilder till rapporten. Dock var det vårt fel, då vi var lite sena. Efter att vi steg in i salen blev vi tillsagda av en äldre man att hämta en bibel för att kunna ”följa med” prästen under gudstjänsten. Väl inne i salen märkte jag att detta var en modern katolsk kyrka då bägge könen kunde sitta på samma sida av salen under gudstjänsten, vilket häpna mig då jag trodde att katolska kyrkan var väldigt strikt gällande ”kyrkoregler” till skillnad från den lutherska kyrkan, som till exempel det som nämndes ovan om könen och dess roller i självaste gudstjänstlokalen.

”Aspersorium”, vigvattenskål precis vid kyrkans ingång.

Längst fram i salen stod prästen på en scen eller ett så kallad ”altare”. På väggen bakom prästen fanns det ett stort krucifix, ett kors med Jesus på som hängde framför ett mörkgrönt draperi. Framför prästen fanns det ytterligare en aspersorium, vigvattenskål, som används vid döpning. På vigvattenskålen fanns det fyra tända ljus, dock vet jag tyvärr inte om det har någon speciell betydelse. Det fanns likaså någon slags box i en guldig färg vid vänstra sidan av salen, dock som jag skrev innan vet jag än en gång inte om det har någon betydelse. Jag hann sorgligt nog inte ställa några frågor till prästen, därmed skulle jag uppskatta ifall någon av er vet vad den guldiga boxen innebär och skulle kunna förklara för mig.

Gudstjänstsalen var fyrkantig och platserna pekade mot ett hörn där prästen stod, därmed fanns det inga vanliga avlånga träbänkar, utan personerna fick sitta på vanliga stolar, vilket var underligt. Kyrkan däremot påminde mig väldigt mycket om Ängskyrkan, en luthersk kyrka, som ligger i Storvreten, Tumba, dels för att salen var oerhört färglös och inte alls prydd som jag hade hoppats vid. Stämningen likaså var detsamma som i den lutherska kyrkan, det vill säga ganska ”stilla” och inte ”livfull”. Däremot skulle jag gärna besöka flera katolska kyrkor, då jag känner att denna kyrka jag besökte inte gav den rätta ”bilden” av en typisk katolsk kyrka, helst under vår kommande Italien resa, då det är landet av katoliker.

Insidan av kyrkan, salen.

Under gudstjänsten sjöng prästen psalmer på svenska och latin, han läste likaså utdrag ur moseböckerna. Hela församlingen försökte läsa ur bibeln och lyckades sjunga gemensamt. Vid några få stunder kunde jag inte förmå mig att begripa något av själva gudstjänsten eftersom prästen enbart sjöng på latin. I slutet av varje kapitel prästen läste ur, avslutade han med ordet; Amen, och hela församlingen upprepade. Detta var bekant för mig, då vi gör detsamma i moskén. När imamen ber en bön så avslutar man alltid med ett ”Amin” som i detta fall prästen och församlingen gjorde. Emellertid deltog vi självklart i gudstjänsten då vi härmade personerna med sina ”ritualer” – medan de ställde sig upp och satte sig ned vid vissa tillfällen, gjorde likaså vi det.

Vi hade turen vid oss den dagen då vi fick delta när några ungdomar konfirmerade sig. Konfirmation är i katolska kyrkan ett av de sju, av Jesus instiftade sakramenten. Innan konfirmationen måste man likaså i katolska kyrkan ta emot första nattvarden, det vill säga första gången man tar emot eukaristin, ”tacksägelse”. Konfirmationen innebär tydligen för den kristne (katolska); En mognad i det kristna livet och starkare samhörighet med kyrkan, styrka i tron och fördjupad trosinsikt och förpliktelse att bära bevis om sin tro.

Ungdomarna hade vita dräkter på sig som påminde om klänningar med ett kors runt halsen. Det var en minnesrik upplevelse och jag är tacksam över att jag fick befinna mig där på deras så kallad stora dag. Dock var vi tvungna att åka iväg från kyrkan innan gudstjänsten var avslutad, därmed hann vi inte se konfirmationen till sitt slut. Självaste gudstjänsten brukar tydligen pågå i ungefär 2 timmar, dock deltog vi endast i 45 minuter innan vi var tvungna att ge oss iväg som tidigare nämnt.

Detta var en ganska bekant upplevelse då jag har gått till kyrkan (lutherska) ända sedan barnsben då min tidigare skola varje år vid juletid brukade besöka Ängskyrkan. Jag växte upp med att höra prästen predika och läsa ur bibeln, trots allt jag inte tillhör religionen. Även om inte alla är kristna och medger en Gud så är det rätt självklart att man inte ska göra åtskillnad på människor och människor.

Genom vår historia har många förfärliga händelser skett, som krig, folkmord, våldtäkter o.s.v. mestadels för att människor har haft det svårt att komma ense med varandra av olika skäl. På det sättet har människan tagit till onda handlingar, istället för att vara toleranta och respektera och visa kärlek till sina medmänniskor, vilket är något som de ”Abrahamitiska religioner” talar för. Trots vem vi är, vilket kön, sexuell läggning, hudfärg, ålder, politisk ställning och religion vi tillhör är vi alla människor och bör behandlas med respekt och kärlek av våra medmänniskor.