Ebru Kulby, EK11JU Besöksrapport 2, Vår grannesdotters dop

Ebru Kulby, EK11JU

Besöksrapport 2,

Vår grannesdotters dop

Jag vaknade och var väldigt stressad, för att vår familj var bjuden till vår grannesdotters dop. Hon var 6 månader gammal och mamman tyckte att det var dags att döpa henne innan hon blev äldre. Jag frågade henne dagen innan varför man döper barnet så tidigt, då svarade hon mig att det känns mer bekvämt när hon är yngre. Då frågade jag; varför? Då svarade hon mig - för man brukar tvätta barnet naket då känns det psykiskt bättre när hon är yngre… Men det fick mig inte till något konkret svar i alla fall så jag bestämma mig att googla fram lite fakta om dop. Då hade en kvinna tagit och frågat en av prästerna om hon skulle kunna döpa sin son när han var 15 månader gammal?

Hej .mitt 3:e barn som nu är 14 månader gammal har inte blivit döpt ännu. har inte funnits tid till det o sen har jag tyckt att han blivit för stor, vi döpte de andra 2 vid 2½månaders ålder. Jag tänkte nu höra med er. Vad ska man göra? Kan man döpa ett barn på 15 månader, han lär nog hinna bli det. Ska dopet i såna fall vara som ett vanligt dop, med lika många gäster o så.. känns lite pinsamt o bjuda in alla när han är så stor.. men samtidigt så vill jag ha alla mina 3 barn döpta. Han lär ju undra annars när han blir stor. tacksam för svar.. ursäkta att mailet vart så långt..:-) Mvh Petra

Hej Petra! Så roligt att du vill döpa ditt barn! Dop blir man aldrig för gammal för. Jag har döpt femåringar och sjuåringar, och i somras döpte jag fyra konfirmander, de var alltså inte 15 månader utan nästan 15 år... Det händer till och med även att man låter sig döpas på ålderns höst. Så, alltså, bjud du in till dop för din dotter på precis samma sätt som du skulle ha gjort om hon varit ett par månader gammal. Lycka till! Med vänlig hälsning Kjell Dellert (http://www.dopguiden.se/fraga_prasten/#152)

…

Då drog jag en slutsats på det och förstod att ålder för dop inom den ortodoxa kyrkan hade ingen mening utan det jag lade märkte till för mamman i artikeln och för vår granne var att man vill att barnet skall vara så ung som möjligt under dopet beroende på när gästerna även skulle deltar.  

Men varför blev man egentligen döpt? Eller hur skedde det? Gjorde man det bland alla? Vem får kolla på? Dessa frågor hade jag i huvudet innan jag var med på dopet.

Hur som helst vi fixade oss, tog på oss fint och klockan slog 15:45. Det var dags att avrunda all sminkande och dags att ge sig iväg till kyrkan i Hallunda. Det var ett syriansk ortodox kyrka.  Kyrkan hade fått namnet efter Petrus och Paulus. Petrus var den av Jesus lärjungar som grundade den kristna kyrkan. Han var den förste biskopen i Rom, och därmed den förste påven. Petrus avbildas med en bibel i ena handen och en nyckel i den andra, som en symbol för nyckeln som för människan in i Guds rike. Paulus var inte en av Jesus lärjungar, men en av de främsta missionärerna. Han led martyrdöden genom halshuggning år 67. Han avbildas med en bibel i ena handen och ett svärd i den andra. (http://www.historiska.se/webb-tv/Historia/Medeltid/Medeltidskyrkan/Petrus-och-Paulus/ )

Kl:16.00

Det var fullt med bilar utanför kyrkan och massor med människor stod utanför och kramade varandra och pussade varandra på kinden, detta är en hälsningsmetod inom vissa nationer.

Jag var nervös, glad, stressad, fundersam, tveksam och flera känslor upplevde jag samtidigt. Men varför jag var glad var för att jag skulle vara med på min grannes dop (Vi är mer än bara grannar) men varför jag var nervös och tveksam var för att jag inte var syrian och inte kristen. Jag är muslim och har en turkisk bakgrund. Och jag vet att vissa syrianska kristna inte gillar muslimer. Anledningen skiftar men oftast är det patrioter som inte gillar muslimer/turkar. Patrioter finns absolut i andra religioner också!

För innan vi skulle komma till kyrkan så brukade jag och grannen, Linda prata en massa om muslimer och kristna. Då brukade hon säga till mig att det är första gången hon är så nära med muslimer. Hon sade att när det var yngre så brukade omgivningen säga att muslimer är si och så. Helt enkelt sade hon att man blev hjärntvättad. De ansåg att muslimer var smutsiga och inte värda. Och när hon sade så tog jag och frågade henne, tror du på Guds storhet? Då svarade hon mig ABSOLUT. Då svarade jag henne, jag men hur kan ni se er mer värda än andra människor nu om Gud är störst och vi alla människor är lika värda? Då svarade hon mig att det var bara hjärntvätt och att man blev påverkad av kusinerna och kompisarna, att man aldrig skulle komma i kontakt med muslimer och om man gjorde det var men den äckligaste människan. (Jag vill observera att jag inte drar alla syriansk ortodoxa över samma kam, utan nu berättar jag bara det med hennes familj). Men, men anledningen till att jag var så nervös var alltså hur människorna där inne skulle reagera när vi skulle komma in i kyrkan. För familjen visste att vi var hennes grannar, turkar och muslimer. Och vi visste att hennes bröder var patrioter. Hur som helst jag kom in i salen och fick lukten av ljus samt någon slags doft som oftast brukar lukta i kyrkor. Jag kan gå in i en byggnad som jag inte vet med stängda ögon och jag kan gissa mig fram väl att jag är i en kyrka, och detta tycker jag är grymt och kan göra en parallellkoppling med när man brukar komma in i ett badhus brukar det alltid lukta klor som visar att det är ett badhus. Så doften påpekar var man är, intressant.

Alla satt på bänkarna och kollade fram. Där stod prästen med en underbar dräkt, den var vit och guldigt vilket symboliserar makt och kvalité på kläderna. Han höll ceremonin på syrianska och läste Bibeln högt. Kvinnorna hade sjal över axlarna och vissa som var äldre hade sjal över håret. Därefter fick en tjej alltså barnet, Valencias gudmor bära upp henne till prästen och där prästen läste från Bibeln och där on fick säga efter. Därefter bar hon barnet till stället man skulle döpa barnet. Det var som en liten bebis badkar gjord av marmor. På dopbordet lade man en vit duk och ett ljus samt Bibeln och eventuellt också blommor. Strax före själva dopet fylldes dopskålen med handljumt vatten. Placerade en liten vit duk intill dopskålen. Den behövs när det lilla barnets huvud ska torkas. Sedan fortsatte det med: Inledningspsalm

·        Inledningsord

·        Frågor eller uppmaning
Om namnet inte redan är i bruk frågar prästen vilket namn föräldrarna har gett sitt barn. Prästen kan också fråga föräldrarna och faddrarna om de är villiga att ta ansvar för barnets kristna fostran eller alternativt uppmana dem att göra det.

·        Korstecknet
Prästen tecknar korstecknet på barnets panna och bröst.

·        Bön

·        Barnevangeliet Mark. 10:13–16
En fadder, mor- eller farförälder eller annan familjemedlen kan läsa den här bibeltexten.

·        Prästens doptal

·        Dopbefallningen Matt. 28:19–20
En fadder, mor- eller farförälder eller annan familjemedlem kan läsa den här bibeltexten.

·        Trosbekännelsen

·        Dop och välsignelse
Prästen döper barnet i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn genom att tre gånger gjuta dopvatten över barnets huvud. Ett äldre syskon kan varsamt torka det lilla dopbarnets huvud. Tillsammans med prästen välsignar föräldrarna och faddrarna dopbarnet genom att lägga sina händer på den lillas huvud. Prästen överräcker dopljuset till föräldrarna. Ljuset är en symbol för Kristus som världens ljus.

·        Gemensam förbön och Fader vår

·        Herrens välsignelse

·        Avslutande psalm

Sedan var det slut och familjen började fotas och därefter åkte vi till Södertälje där vi firade dopet i en resturange, vi åt massor med maträtter samt dansade, och en speciell dans för syrianer är att man bär upp barnet med händerna och lyfter upp och ner i mitten av cirkeln med människor omkring.

Det var roligt faktiskt att få uppleva allt som en muslim och få se hur det är. Det som var intressant och skumt var att när prästen läste psalmer ur Bibeln läste han på Syrianska och detta lät som om han läste Koranen. Varför? Jo för att Koranen läser man på arabiska och är bara skriven på arabiska, själv förstår jag inte så det var därför det kändes skumt och få höra ex, ”suror” från en präst. Men jag vet ju att det är Bibeln han läste och inte Koranen.

Nu skall jag svara på det ni ar väntat mest på, HUR REAGERADE FAMILJEN NÄR DET SÅG OSS I KYRKAN?

Jo, det gav oss konstiga blickar det visade med kroppspråken att det inte ville att vi skulle vara där, men för att bevisa att alla människor är samma var vi kvar under hela processen där vi deltog även när man skulle säga saker efter prästen för att bröderna och kusinerna skulle ändra synesättet på muslimer. Men lyckades vi? Vet jag inte, men pappan hade tydligen sagt att Linda alltså barnets mamma skulle inte förlora vår vänskap och att vi var bra människor osv.

Men i slutändan är det så att kristna och muslimer tror på en samma sak, att Gud finns. Och detta gör ju ismåningom en osynlig band mellan oss! – intressant