Vardagsheder med Robert Hannah
Robert Hannah berättade om hur det är att, som homosexuell,
växa upp i en hederskultur. Att tvingas hålla uppe en fasad för att inte dra
vanheder över familjen. Detta gäller speciellt flickor, t.ex. får de inte klä
sig hur som helst, vistas ute själva sent, o.s.v.
Hannah berättade hur han tvingades leva dubbelliv. I
Stockholm levde han ihop med sin pojkvän och hans vänner kände till hans
läggning. I hemorten, där han växte upp, låtsades han vara en annan. När han
kom ut för sin familj tog hans syskon det mycket bättre än hans mamma. De hade
känt det på sig lite grann. Att vara homosexuell var det värsta man kunde vara,
värre än att vara kriminell.
Robert Hannahs besök tycker jag var bland det absolut bästa
som hände under terminen. (Det har varit väldigt roligt och lärorikt att få ta
del av alla terminens besök. Jag är så glad och tacksam över att du, Nader,
lagt upp undervisningen så här eftersom jag tycker det är betydligt mer givande
på alla sätt och vis än att sitta och läsa i en bok varje lektion.) Det var en
skön stämning i klassen under och efter hans predikan. Hans historia var
intressant, man blev fångad direkt. Och så blev man förbannad över de
hemskheter han berättade om, för man vet att de är helt sanna. Vardagsheder.
Han berättade om hur hans faster brukade be för honom att bli ”frisk”. Då
tänkte jag hur sorgligt det var. Tänk om hela min familj skulle tycka att det
var fel på mig bara p.g.a. min sexuella läggning. Det är helt otänkbart för
mig, men verklighet för honom – och väldigt många andra. De förtrycks dagligen
för saker som borde vara en självklar rättighet. De får inte vara sig själva
eftersom de inte får skaffa sig dåligt rykte. Det borde inte få vara så här i
Sverige, inte någonstans i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar