Syrianska ortodoxa kyrkan

Ett utav anledningarna till att jag valde att besöka min "hem" kyrka är för att dela med mig utav besöket till er läsare och för att jag inte varit på besök där på ett tag på grund utav att jag jobbar dem tiderna, men så fanns det en lucka i mitt schema så valde så att ta min tid och besöka kyrkan.

Söndagen den 1/12 bestämde jag mig att besöka min kyrka som ligger i Gneta, Södertälje. Jag tog mig dit i sällskap av pappa. Kl. 9 anlände vi i parkeringen till kyrkan. När vi gick in så separerade jag mig och pappa då han gick till männens sida av kyrkan jag gick och satte mig bland kvinnorna som är på den vänstra sidan. När jag gick in till kyrkolokalen gjorde jag korstecknet och sedan gick jag in för att ta en plats vid en bänk. Sedan ber jag "Fader vår" tyst för mig själv och sätter mig ner. Det är ganska så tomt så tidigt på morgonen med tanke på att dem flesta kommer in vid 10 tiden.

En bön som handlar om att man ska ställa sig upp med kärlek och tro. Medan mannen med diakon med rökelsen i sjöng ut bönen så ställer alla sig upp för att sjunga med. Jag har en vana att hamna i min egen värd utav bön och ha deras sång i bakgrunden utav mina tankar. Det får mig att bli lugn och släppa alla tankar om allt hetsigt i min vardag. Jag är noga med att be min tack bön som jag tycker är viktig och givande för min själ då jag får en känsla utav ro och glädje, det är som en terapi för mig. Så själv går jag till kyrkan för att känna av gemensamheten i bön och sång och ha min egen stund, det är som en annan värd.

Ceremonin består utav 4 delar som symboliserar Jesus liv. Hela ceremonin består utav olika symboler som symboliserar den kristna tron, så som altaret som har trappor som symboliserar varje steg närmre Gud och längst upp finns det ett kors för att visa att tron är högst upp. Ceremonin höll på till cirka kl. 11.

Senare samtalade jag mig med en vän till mig som spenderat sin sommar i ett kloster i Turkiet, vi kom in på ämnet om kyrkolokalen som ledde till en intressant fakta, tydligen hade han samtalat med en präst i klostret som hade berättat om kyrkan förr i Turkiet. Förr hade man tydligen inga bänkar eller stolar i en kyrka och att en grundtjänst kunde hålla på till 6 timmar. Jag frågade då hur det kommer sig att man inte har stolar då skämtsamt. Han hade tydligen frågat prästens amma fråga och fått i svar att deras tro var så stark att dem inte kände sig trötta och fann sig starka i sin tro. Imponerad utav svaret, kan skälv relatera till det ibland det är som om man hamnar i trans.

Efter besöket så får jag alltid samma känsla, en känsla utav glädje, frid och varm om hjärtat, enklare än så kan jag inte beskriva känslan med ord.

// Mariana Kosho