Religionskunskap 1

Besöksrapport – Stockholms Stora Synagoga Av: Amanda Gulger

Mitt andra besök gjorde på Stockholms Stora Synagoga på Whrendorffsgatan för ett par veckor sedan under en onsdag eftermiddag. Jag åkte till synagogan tillsammans med några vänner. Jag ville besöka en synagoga då jag alltid har varit lite extra nyfiken kring just judendomen och deras gudstjänst.

Jag kunde inte alls mycket om synagogor innan vårt besök men jag antog att det var precis som kyrkor, dvs. öppet för det mesta och för hela allmänheten. Detta gick inte alls som vi trodde då vi inte ens blev insläppta i synagogan. När vi steg förbi den stora grinden var det helt öde kring hela synagogan. Vi vandrade i en mycket smal liten gränd förbi en hög vägg fylld med inristade namn i åminnelse av förintelsen. När vi stod i gränden hörde vi en man ropa igenom en högtalare som satt vid en dörr. Vi hann knappt förklara vad vi gjorde utanför synagogan innan han snabbt hänvisade oss bort från synagogan. Jag kände efter denna upplevelse en mycket otrygg känsla och jag ville bara bort därifrån snabbt. Detta gav mig en negativ bild av synagogan då jag i princip kände mig helt ovälkommen, dvs. inget gott första intryck.

Dagen efter i skolan fick vi reda på att det krävs att man i förväg anmäler att man vill besöka en synagoga och att det helst skall ske i grupp. För att få besöka synagogan krävs det att man skickar in sitt namn till dem i förväg. Vi fick en vecka senare tack vare Nader ett bokat besök till samma synagoga för att den här gången faktiskt bli insläppta samt även få vara med under gudstjänsten. Jag försökte glömma det tidigare besöket för att komma dit utan några förutfattade meningar.

Mitt andra besök ägde rum fredagen den 15/11. Jag tillsammans med några vänner promenerade vi fram till synagogan och möttes då av en säkerhetsvakt som stod vid grinden. Han bad fort om identitetsbevis och började sedan ställa en mängd frågor såsom ”Vad gör ni här? Vilken skola kommer ni ifrån? Vad heter er lärare? Varför besöker ni just denna synagoga? Vart kommer ni ifrån? Osv. dessa frågor gjorde att jag kände ett riktigt obehag eftersom att det kändes som att jag var under polisförhör. Jag har aldrig tidigare varit med om något liknande. Tillslut fick vi i alla fall kliva in innanför grinden och sedan in i synagogan.

När vi väl kom in i synagogan traskade vi upp för flera trappor för att sedan kliva in på övervåningen och så satte vi oss ner fort. Mitt första intryck av synagogans insida var att den var mycket fin vilket jag också hade förväntat mig. Vad jag sedan la märke till var att det var väldigt lite folk därinne. Männen i synagogan hade på sig en huvudbonad (kippa) och kvinnorna hade ingenting. Som i kyrkan stod kantorn (chazzan) som leder gudstjänsten i en judisk församling längst fram i altaret. Bakom kantorn stod den sjuarmade ljusstaken (Menorah) och på väggen hängde ett långt rött draperi från taken med Davidsstjärnan på. Vid altaret fanns även ett guldskåp (Aron Ha-Kodesh) där förvaringen av Torarullarna sker.  På den högra sidan av altaret satt rabbin och observerade gudstjänsten.

Församlingen läste gemensamt ur sångböckerna på hebreiska. Det var inte alls mycket jag förstod av gudstjänsten eftersom att det var på hebreiska, men jag iakttog istället vad församlingen gjorde och försökte ta del av det. Efter sångerna och predikan på hebreiska började kantorn predika på svenska. Han predikade om en del ur Bibeln, dock kommer jag inte ihåg vilken del det var. Efter detta avslutade kantorn gudstjänsten och församlingen reste sig och begav sig ut.

Väl vid entrén hälsade alla därinne på varandra med hälsningsfrasen ”Shabbat Shalom”. Vi ville ta reda på lite mer om synagogan och frågade därför om broschyrer eller något liknande. Vi fick inget sådant, utan deltagarna i församlingen frågade precis som säkerhetsvakten utanför frågor som; ”varför besöker ni synagogan?” ”vilken skola kommer ni ifrån?” ”vart är er lärare?” osv.

Efter mitt besök hos synagogan kände jag mig fortfarande lite ängslig med tanke på det bemötande vi fick. Jag har dock förståelse för detta bemötande då judar än idag är en mycket utsatt minoritetsgrupp i vårt samhälle. Jag förstår att de måste vara lite till försvar kring besök i deras synagoga då fientlighet mot judar ända sedan andra världskriget fortfarande existerar. Jag önskar dock att de var lite mer mottagliga för frågor kring deras traditioner samt religion för att jag skulle vilja lära mig mer utifrån en judes perspektiv och inte bara i skolan.

Judar har under historien alltid varit en utsatt folkgrupp. De har setts som de ”onda” i ett samhälle, denna syn växte fram under medeltiden. Det var under denna period kyrkan förbjöd frihandel. Kristna fick under den tiden exempelvis inte jobba inom bankverksamhet, istället fick judarna istället ägna sig åt sådana verksamheter. Efter denna period har fientligheten mot judar eskalerat och ledde tillslut till det mest förfärliga, förintelsen. Under förintelsen dödades upp till 6 miljoner människor. Jag anser att mänsklighetens uppgift för både nutiden och framtiden är att aldrig låta någonting sådant ske igen. Att en folkgrupp inte ska kunna gå fri utan att dömas, hatas eller leva i förskingring är en skam för mänskligheten. Rasism i alla former är det fulaste som människan har skapat och det är någonting som måste försvinna!

Jag har efter detta besök i alla fall fått lära mig lite mer om judendomen och generellt om judarnas historia och det är jag mycket tacksam över. Jag har tyckt att det har varit en riktigt bra upplevelse att få besöka en synagoga trots att jag känt ett visst obehag under en del stunder. Jag tror att det är mycket nyttigt för en människa att besöka olika kulturer och religioner för att på så sätt lära sig om människor och lära sig om förståelse. Därför kommer jag aldrig att glömma detta och jag skall ha med mig denna upplevelse i resten av mitt liv.