Stockholms Synagoga- Emmy HU12

BESÖK I STOCKHOLMS SYNAGOGA – Emmy HU12

En kall fredag den 29/11 ägnade jag och ett par klasskamrater aftonen åt att besöka Stockholms synagoga för att beskåda hur en gudstjänst där går till.

Vi åkte in till staden på eftermiddagen där vi då underhöll oss med annat i ett par timmar tills det var dags att bege sig mot synagogan, som vi dock inte riktigt visste var den befann sig. Smått andfådda anlände vi sedan utanför ett par byggnader med en liten gård samt ett stängsel runt där vi blev stoppade av en vakt. Han undrade om han kunde vara till hjälp, vi berättade att vi skulle besöka synagogan och skulle han först visitera oss samt ställa lite frågor om varför vi var där osv. Varför det är så strikt med inträde antar jag att det måste ha med judendomens historia om förföljelse och liknande som satt sina spår även idag. Så då är det förståeligt att de inte vill släppa in vem som helst.

När vi väl blev insläppta så gick vi mot en av byggnaderna och gick in till ett rum där man kunde hänga av sig ytterkläderna. Tyvärr så var vi ett par minuter sena så vi visste inte vart vi skulle gå härnäst. Vi gick på känsla upp för en trappa och hoppades ha hamnat på rätt sida när vi satte oss på en bänkrad på andra våningen där vi hade bra utsikt över hela salen.

Dock hade vi ganska svårt att hänga med under gudstjänsten för vi hade varken någon bok med psalmer eller förståelse för det hebreiska språket som psalmerna då sjöngs på. Ungefär en halvtimme så sjöng rabbin högt på hebreiska i mitten av salen på en egen typ av scen, ett antal gånger avbröt han sitt brölande för att informera på svenska om byte av psalm. Det var inte ett stort antal judar närvarande men de män som var där deltog i sången och ställde sig upp och bytte riktningar jämnt och ständigt. Kvinnorna däremot gjorde inte alls lika mycket men ibland stod även de upp och sjöng.

Jag har nog aldrig varit så förvirrad i mitt liv, och det såg jag även att mina vänner var då vi alla såg smått osäkra ut och tittade på varandra. Jag var väldigt osäker på om vi skulle delta i vissa saker eller inte men vi försökte hålla låg profil och iaktta, tills då rabbin sa åt även oss att stå upp. Det hela blev inte heller så mycket bättre av att kära Viveka våldsamt började blöda näsblod mitt under det hela. Men ja, nog var det en upplevelse!

När gudstjänsten nådde sitt slut så förflyttade vi oss ut ur lokalen och ut på gården där en kvinna visade oss en ofantligt stor vägg inristad med ett stort antal namn som hade koppling till judar som fallit offer i förintelsen. Detta var väldigt rörande och ett väldigt fint slut på vårt besök i synagogan.

Hela besöket var en väldigt spännande upplevelse även om jag inte förstod så mycket av vad som hände. Det var upplysande att få se hur lokalerna såg ut, dock fick vi inte ta några kort vilket var synd för det var väldigt stort och maffigt. Jag har nu fått en bättre syn på vad judar gör på sina gudstjänster och är tacksam att Nader gav oss denna chans att få uppleva detta!