Altheas besöksrapport 2: Robert Hannah

BESÖKSRAPPORT: Robert Hannah

Jag minns fortfarande tydligt när jag fick reda på att homosexuella fick gifta sig borgerligt i Sverige, det var vår och jag hade just fyllt 13 år. Chocken, besvikelsen och till viss del ilskan. Men kanske inte av samma anledning som för andra. För mig var det nämligen självklart att alla fick gifta sig, jag hade ingen aning om att samkönat giftermål hade varit förbjudet fram till dess. Jag hade bara antagit vad som för mig var naturligt, att alla fick gifta sig. Jag hade inte ens ägnat ämnet en tanke, det var så självklart för mig. Ingen skulle ju ifrågasätta heterosexuellt giftermål, eller hur? Det var exakt så jag hade sett det fram till dess, som fullkomligt självklart. Men i och med det var det slut på den något förskönade bild jag hade av samhället, säkert på grund av min mycket toleranta uppväxt. Jag hade aldrig någon gammal rasistisk eller homofobisk morbror som satt och svor över de nya tidernas förfall i nåt hörn. Inte heller hade jag haft några vänner med såna åsikter. Jag stötte helt enkelt aldrig riktigt på det, även om jag naturligtvis visste att det fanns.

Av den här anledningen, att jag inte möter den här typen av fientliga tankar så ofta öga mot öga, ville jag gärna höra direkt från någon som gör det ofta. Annars är det lätt att glömma att sånt här faktiskt fortfarande är vanligt, för i min värld låter det bara absurt.

Robert Hannah har på senaste tiden blivit mycket uppmärksammad sedan han skrev en artikel om hur det är att växa upp som homosexuell i en hederskultur. Det är inget man har hört så mycket om i sociala medier förut så det skapade direkt en stor debatt. En eftermiddag var han i Tumba gymnasium och berättade sin historia för oss. Jag och mina vänner träffade honom redan vid lunchen och tyckte direkt att han verkade mycket sympatisk.

När han sedan stod framför klassen kändes han nästan som hemma. Robert berättade hur det var att växa upp i en liten ort, i en machokultur där det var värre att vara homosexuell än att vara kriminell. Speciellt en sak han sa berörde mig. Han förklarade att vad folk än tyckte om honom, hur konstig och fel folk än tyckte att han var, så kunde det aldrig mäta sig med det äckel och hat han kände mot sig själv när han märkte att han gillade killar och inte tjejer. Det får en verkligen att tänka på hur stor påverkan den kultur vi växer upp i har på oss. Det är verkligen förkastligt, tycker jag, att få någon att hata sig själv på det sättet för något som är helt naturligt och som man inte kan rå för.

Jag tyckte besöket var mycket intressant och stämningen i klassen var god efteråt. Jag tyckte Robert var bra på det sättet att han skapade en diskussion, lugnt och sansat. Inte för att Hu är några bråkstakar men jag kan tänka mig att andra är det. Jag tycker att det här är ett bra sätt att ta upp ämnet för elever och kanske öppna ögonen för vissa som inte är av samma åsikt som mig, och för att stötta dem som är i samma eller liknande situation som Robert.