Besök i Moskén på Medborgarplatsen

Jag valde att göra ett besök i moskén i Stockholm södra, medborgarplatsen, under bönetid fredagen den 13e kl 12:00. Jag valde att börja med den här platsen eftersom jag minns att vi gjorde ett snabbt studiebesök här när jag var yngre och jag minns hur fascinerad jag var av dess inredning på den tiden, och jag ville åter minnas den med mina äldre och mer erfarna ögon.

Det är lätt att missa moskén i den stressiga Stockholmsmiljön, trots att den är så stor. Det är bara att gå upp för några trappor och så är man framme. Moskén ser utan tvekan annorlunda ut jämfört med de andra närliggande byggnaderna med dess enorma portar, ovala fönster, den höga minareten och det kupolformade taket. Vid ingången var jag tvungen att ta av mig skorna och lägga dem på en skohylla där jag även stötte på tre ”guider” som hälsade på mig med ett ”Salam Aleikum” som rent översatt betyder ”fred på dig” på arabiska. Detta är något jag fick höra många gånger i församlingen, nästan varje person jag träffade på sade så och jag svarade tillbaka med ett glatt ”Salam Aleikum”.

Den gemensamma bönen började lunchstid och leddes av Imamen som satt på en egen särskild stol, minbar. Minbaren stod bredvid en mihrab, vilken är en tydlig indikation på åt vilket håll Mekka, Qibla ligger eftersom bönen måste göras åt det hållet. Salen var inredd med gröna mattor och på den våningen som jag var på fanns det bara män, kvinnorna samlades på ett annat plan två trappor upp. Bland det roligaste som jag upptäckte under min tid där var att alla män hade olika bakgrund och utseende. Alla som deltog i bönen gjorde allting samtidigt (stod upp, hukade och gick ner på knä) och alla i samma riktning, mot Mekka, Qibla. Jag förstod nästan ingenting alls av det som sades under bönen då den var på arabiska men jag har sett och hört bönen genomföras förr eftersom min mamma ber hemma, dock har jag aldrig förr skådat den gemensamma bönen förr vilket var väldigt fascinerande att se för första gången. Det var som en enorm gemenskap eftersom det var så många och alla gjorde samma sak samtidigt vilket jag tyckte var häftigt! Jag frågade i receptionen om det var lugnt ifall jag stod vid sidan om vid bönesalens dörröppning och kollade på bönen då jag inte visste hur den gick till och helst inte ville delta i den, och han sade är det var okej men att jag inte skulle ta några bilder med blixt då det kunde störa dem i församlingen. Jag valde att ta bilder efteråt istället för att inte störa överhuvudtaget.

Moskén såg mycket större ut på insidan än vad det gjorde på utsidan. Det var väldigt högt i tak och det var vackert inrett med ljuskronor och vackra fönster. Alla som jag pratade med i församlingen var fridfulla och supertrevliga. Även de som inte förstod svenska så bra gjorde allt i deras makt för att hjälpa till och besvara alla mina frågor. Jag bemöttes alltid med ett ”Salam Aleikum” (fred på dig) och de flesta kallade mig för broder. Jag tycker att fler människor borde besöka en moské, ställa frågor och våga utforska vad religionen egentligen handlar om. Jag diskuterade med många i församlingen om den negativa mediebilden om islam och hur synd det är att den existerade. Jag tycker att alla som har fördomar mot Islam borde ta och göra ett besök i en moské för att se hur trevliga och fridfulla muslimer egentligen är och att de inte är ”ett gäng skrikande galningar med ak47:or riktade i luften”, som en av guiderna beskrev mediabilden av Islam med för mig.

Avan Ahmad SA11GJ