Besöksrapport- Säby kyrka av Maja Jansson

Säby kyrka och församlingshem i Salem

Bakgrund

Jag valde Säbys kyrka och församlingshem som mitt sista besök på en livsåskådning då jag själv är bekant med denna plats sedan länge och skulle vilja dela med mig av den erfarenhet jag fått härifrån, både genom att förklara högmässan jag besökte den åttonde december och genom att ta upp saker jag redan vet om Kyrkan sedan tidigare. Det var jag och min mamma som gick till kyrkan denna dag.

Träkyrkan är röd målad på utsidan med stora fönster som löper i en rad under taket. Det finns en stor skylt på kyrkan där det står ”Säbys kyrka och församlingshem” så att det blir klart för folk vad byggnaden är för något. I den stora salen, där ceremonierna hålls, går taket upp som en tratt och på toppen av den finns ett kors. Kyrkan är placerad centralt vid Salems centrum och är väldigt lätt tillgänglig.

Förloppsbeskrivning

Hit vänder sig oftast äldre människor för att möta på trevliga medmänniskor och finna ett lugn och trygghet som församlingen kan bidra till dem. Dessa människor som brukar besöka gudstjänsterna är personer med hopp om ett liv med Gud och vänder sig därför till deras tro och Kyrka här i Säbys församlingshem. Församlingen idag bestod av både äldre- och unga människor, bland annat var konfirmander där och medmänniskor till denna plats.

Lokalen som högmässan hölls i var inte så stor, tillräckligt för att 20 och mer personer skulle kunna vistas där samtidigt. Väggarna, stolarna, bänkarna och taket var gjorda av ett ljust trä, vilket gjorde att lokalen kändes rymlig och ljus. Längst fram snett åt höger fanns ett bord som prästen använde sig av medan han bland annat bröt bröten till nattvarden, sjöng eller allmänt stod där och pratade till församlingen. På bordet fanns en liten modell av en korsfäst Jesus och mitt på bordet låg en lila duk. I kyrkan finns lokaler och rum för bland annat pastorsexpedition, vaktmästerexpedition, en barn hörna och församlingslokaler. Det finns en vikvägg mellan församlingslokalen där ceremonierna hålls och en annan församlingslokal där bord och stolar är placerade, ifall det skulle vara en hög tillställning och många personer skulle dyka upp öppnas vikväggen och alla i församlingen kan få plats.

Det var Andra advent och färgen i kyrkan hade ändrat sig från förra veckan, prästen bar färgen lila och ovanför bordet som prästen förbrukade/använde sig av låg en lila duk. ”Den lila färgen representerar eftertanke och botgöring”, sa han i början av högmässan, ”det är då vi ska förbereda oss till att ta emot och öppna våra armar för Jesus Kristus på den allra juldagsmorgonen”.  Han nämnde också att i bör finna oss tron att vi ska öppna oss till Gud, då Gud alltid har det öppet för oss. För utan tron lever vi ett onödigt levande, sa han. Det slog mig att jag inte gillade det uttalandet, för jag tror att en tro inte kan tvingas fram utan den växer sig fram och vi kan inte bestämma oss att tro en tro ifall vi inte tror på den, även hur mycket vi än inte vill leva det onödiga liv de uttalar sig att vi gör. Vi blev tillsagda att vi behövde tålighet för att kunna öppna oss till Gud och leva i frid.

Under mitten av högmässan samlade kyrkan in kollekt som skulle gå internationellt till barn i behov i länder där mat och vatten inte är en självklarhet. Det här är ändå en typisk gest av kristna kyrkor att samla kollekt till barn internationellt. Därför blev dagens högmässa inte bara ägnad till andra advent eller till färgen lila utan också till fattiga barn utomlands.

Vi bad om syndernas förlåtelse, sjöng om Jesus Kristus och hans fader, vår Herre, Gud. Vi bad ännu mer, sa att om Gud helade oss, blev vi helade och om han förlät oss, blev vi förlåtna. Vi ingick nattvarden som pågår varje söndag i Säbys kyrka, tog emot det bröd och vin som vi fick och åt det. Vi hörde prästen säga att han kan som präst genom Jesus Kristus nå Gud och förmedla det som Gud vill att vi ska göra. Sedan såg vi tre konfirmander i täten gå ut tillsammans med prästen och två följeslagare och därefter var högmässan slut. Utanför den lilla lokalen hade konfirmanderna dukat upp fika i form av kaffe, te, vatten och bröd och bullar som församlingen fick ta del av.

Analys

Eftersom att jag besökt denna kyrka många gånger i mitt liv uppfattade jag besöket lugnande och med en viss trygghet. Jag brukar gå hit på juldagsnatten med min mamma och systrar för att ta del av händelsen med församlingen. Det var här jag konfirmerade mig och säkert här jag döptes också. Även ifall jag har haft många stunder och minnen i den här kyrkan så kan jag inte förmå mig att inte tro densamma som dem. Jag kan inte relatera eller finna en verklighet i händelserna de ser upp till, såsom Jesus födelse eller korsfästelse eller det paradis som förklaras finnas hos Gud men ändå hos oss. Det jag gör, är att jag ser dessa som berättelser och sagor som är skapta för att vi i denna verklighet ska kunna lära oss utifrån dem, ifall vi vill det. De finns också till som sagor för barn, så att barnen ska kunna utvidga sina fantasier och ha kul.

Trotts allt så är församlingen en väldigt fin grupp av människor, det är alltid några man känner igen från förra gången och alla försöker vara en medmänniska till varandra i den salen.