Altheas besöksrapport 3: Synagogan

BESÖKSRAPPORT: Synagoga

Religion har aldrig varit en stor del av mitt liv även fast mamma är kristen. Det färgade liksom aldrig av sig på mig när jag var liten även fast jag försökte tro så mycket jag bara kunde. Jag ville ju vara som mamma.  Men när jag besökte kyrkor när jag var mindre tyckte jag alltid att det kändes speciellt, lite som en annan värld, helt åtskild från vardagens bullbak och sås fläckar. Därför gillade jag alltid att gå till kyrkan, även om det kanske var lite tråkigt emellanåt. Jag har alltid undrat hur synagogor såg ut inuti och när jag fick höra att man hade möjlighet att besöka en ifall man anmälde sig så var det en självklarhet att gå dit. Judendomen har man studerat lite av och till genom mellan- och högstadiet men jag tycker aldrig att man fått någon djupgående kunskap, det har alltid varit en lite mystisk religion för mig.

Jag, Viva, Greta och Emmy gick till synagogan vid kungsträdgården och möttes utav svarta staket och en stor grind, samt en sträng vakt som ville se leg och kolla i våra väskor. Vi hade blivit förvarnade om detta, men det kändes fortfarande ovant. Som första intryck var det kanske inte det bästa, det var rätt obehagligt, och det är väl det som är meningen. Jag förstår att det är nödvändigt efter attentat och dylikt, jag bara önskar att det var annorlunda.

Vi var således smått nervösa när vi gick in och hängde av våra kappor i kapprummet och försökte sedan leta oss in för att sätta oss. Detta var dock lättare sagt än gjort, vi gick upp för en trappa och kom upp över alla andra, försökte gå ner och leta vidare men hittade fortfarande inte dörren. Antingen så hade vi alla fått spontan hjärnatrofi eller så var dörrarna snarlika varandra. I vilket fall som helst så gick vi upp och satte oss ändå, jag noterade att bänkarna var bekvämare än kyrkbänkar.

Gudstjänsten började och främmande ord fyllde lokalen. Såklart var allt på hebreiska vilket jag gillade mycket med tanke på mitt språkintresse, jag hade aldrig hört det förut så det var intressant. Det gav också en helt annan stämning i lokalen, det blev både mer spännande för att det lät exotiskt, men också lite förvirrande. Eftersom vi inte förstod någonting var det svårt att hänga med, när svenska ord som ”Bläddra till sida…” eller ”Ställ er upp” försvann de ibland mellan all hebreiska och den brytning rabbin hade. Mitt i gudstjänsten ser jag Viva ta sig för näsan och börja rota i väskan, hon har självklart börjat blöda näsblod just precis nu av alla tänkbara tillfällen. Alla fyra försökte så tyst som möjligt leta i sina väskor efter en näsduk och kväva hysteriska fnissningar. Tillslut var krisen över och vi kunde övergå till att försöka förstå vad som hände under gudstjänsten.

Jag tycker att det helt klart var en häftig upplevelse att besöka synagogan, men jag skulle nog inte vilja göra det igen. En gång räcker gott och väl. Jag tycker att det är sorgligt att det ska behöva vara på det här sättet, att folk fortfarande ska behöva vara rädda för attentat och förföljelse nu idag, 2013. Men det är verkligheten och det enda jag kan göra är att hoppas at det blir bättre, så att mina barn kanske kan besöka en synagoga obehindrat någon gång i framtiden.