Besöksrapport- Stockholms stora synagoga av Maja Jansson

Gudstjänst Stockholms stora synagoga

När vi kom fram till grindarna till synagogan blev vi utfrågade om hur det kom sig att vi var här, vad för syfte vi hade, var vi kom ifrån, vem skickade oss, om vi bar vassa föremål, vad vår uppgift var där och om vi hade några medtagna gåvor vi ville skänka. De har en organiserad säkerhet på grund av deras historia dem har fått uppleva, vilket gör att de är försiktiga med vilka som kommer in. Så personer som vill förstöra eller störa synagogan inte har tillträde in. Anledningen till varför jag var där och valde denna plats till att vara huvudpunkten i min besöksrapport var för att denna synagoga var som mest känd för mig och den ända synagogan jag hade hört talas om. Jag hade ingen stor koll angående var synagogan var placerad, var endast medveten om att vi skulle vara där 17:30 och att de skulle ha en stor säkerhet som vi bör veta av innan vi bestämmer oss för att vara med om ett besök.

Bakgrund:

Då många av besöksrapporterna i bloggen har bestått av besöket till Stockholms synagoga vid Kungsträdgården kan denna rapport innehålla mycket av det de andra eleverna redan sett, uppfattat och hört och därför kan det också bli lättare att relatera till ännu en besöksrapport om Stockholms synagoga. Mitt besök ägde rum den 29 november på en fredag, det var inte många anhängare till judendomen som var delaktiga denna dag men tillräckligt för att de skulle märkas av. Jag besökte inte platsen själv utan var där tillsammans med Frida, också kom andra elever från Tumba gymnasium som tog del av gudstjänsten.

Synagogan var vitt dekorerat på utsidan av byggnaden. Den var placerad nära intill Kungsträdgården och var omringad av ett svart staket. Den uppfattades av mig väldigt stilren till utsidan, däremot var insidan av synagogan mycket väl utsmyckat av guldfärgade detaljer överallt i lokalen och längst fram vid kantorn fanns judiska symboler, bland annat Menorah.

Förloppsbeskrivning:

På ingång till gudstjänstsalen sa en av anhängarna att de inte hade någon genus uppdelning bland platserna och därpå kunde vi sätta oss på vilken sida vi än ville av salen. Vi fick följa med i Sidur medan kantorn och de andra sjöng dem nedskrivna hebreiska orden. På högra bladet av boken stod texten på hebreiska, på vänstra sidan på svenska och längst ner på båda sidorna var en förenklad hebreiska. Det gjorde det lättare för oss att hänga med. Genom alla 30 svenska och hebreiska sidor vi gick igenom lade jag märke till två meningar som jag tyckte sammanfattade mycket av allt annat som stod med: ”Må du aldrig ta din kärlek ifrån oss!”, den var riktad mot JHVH. Som jag uppfattade det menar de att vi är beroende av Herren och Herrens kärlek och utan kärleken finns Herren inte tillgänglig för oss eller till vår fördel.

Annars var det också meningen ”Min själ är sjuk av kärlek till dig”, dessa två meningarna visar samspelet mellan Gud och individen, att vi besvarar Herrens kärlek genom att älska honom till själ och kropp. Det stod mycket om hur Gud är en och endast en, och därför finns det inget människoblivande eller makten att Gud byter skepnad till ett annat väsen.

Det var sång under hela gudstjänsten, både stående och sittandes, sång som välkomnade sabbaten och sång som visade på dyrkandet till Herren. I slutet av gudstjänsten skakades händer och ord på hebreiska uttalades, vilket ändå påminde mig om kyrkan jag gick i förut (Säby kyrkan) där vi skakade hand om sa ”må Gud vara med dig”. Ett visst lugn hade lagt sig över en efter gudstjänsten och jag gick därifrån med en harmonisk blick.

Slutsats:

Judendomen är och har varit en mycket föraktad religion i mångas ögon, de har varit med om förföljelse, hot, förintelse och diskriminering. De har många anhängare men också många som vill dem illa. Judendomen har i många av deras inriktningar förbud för samkönade äktenskap, till exempel i de fundamentalistiska-, ortodoxa- och konservativa inriktningarna. Det är det här som skiljer Stockholms stora synagoga med den större resterande delen av judendomen. Eftersom Stockholms synagoga var den första i Sverige med att ha ett formellt judiskt äktenskap mellan två män. Detta äktenskap pågick samma helg som prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill’s bröllop ägde rum, 2013 i slutet av maj. Också på grund av deras icke genus uppdelade gudstjänster, tror jag att denna synagoga tillhör mer de reformistiska judarnas vy.

Jag gillade besöket och jag gillade allra främst deras sätt att behandla alla på en mer jämlik nivå. Jag uppfattar judar som de missuppfattade barnen som de andra gillade att reta, med tanke på hur de har blivit behandlade under historien av motståndare och att den bilden man fått av judar egentligen enbart stämmer till 50 eller mindre procent. Jag uppfattar sånger med endast en röst sjungandes lugnande, vilket kan ge en förklaring till mitt harmoniska tillstånd efter gudstjänsten.

Ifall jag utebliver alla rykten, misstolkande bilder och förhastade åsikter om judendomen så är det ändå bara en annan verklighetsuppfattning, precis som alla andra människor har. Men att denna verklighetsuppfattning innefattar en och samma tro, som delas med cirka 13,8 miljoner andra judar runt om i världen.