Besöksrapport 3: St: Ansgars Kyrka

Sankt Ansgars kyrka är en kyrka som ligger i Södertälje. Jag valde att gå dit idag den 15 december 2013 för att jag behövde ett tredje besök och jag ville se skillnaden mellan en katolsk kyrka och en protestantisk kyrka/frikyrka.

Jag och min mamma tog bilen från Gnesta strax efter nio på morgonen för att vara i Södertälje i god tid. När vi kom dit såg jag hur stor och mäktig kyrkan såg ut. Jag tänkte även på hur många gånger de lär behövt ta bort klotter från de fina vita väggarna. Jag visste ingenting om kyrkan innan jag var där, nu har jag i alla fall en uppfattning.

När vi kom in så blev jag positivt överraskad, det var jätte många människor där. I blandad etnicitet, ålder och kön vilket alltid är kul.  Det var stor skillnad från de små församlingarna vi har i Gnesta.

Utanför kyrkan. (via:Google)

Det jag märkte redan när jag kom in i kyrkan var att de har mycket fler riter. Vissa gjorde korstecken redan innan de steg in. Men de allra flesta gjorde tecknet innan de satt sig ner i kyrkan. Vissa satt redan och bad, vilket jag tyckte var intressant att se.  Deras psalmbok hette Cecilia.

Mässan började med att prästen med följe kom ingåendes och vi alla stod upp medan musiken spelades. Efter det sjöng vi några psalmer och sedan började de läsa texter och brev. Herdabrev för Livets söndag, tredje advent söndagen av Anders Arborelius som är biskop i Stockholms katolska stift. I detta brev nämndes även abort, vilket skulle bli intressant att höra eftersom katoliker är emot abort. Det sade att även om man inte lägger skuld på den som gjort abort, så kan man ändå må dåligt för att ha gjort det. Med det vill dom nog säga att man mår bättre av att be om förlåtelse.

 Det var väldigt mycket sitta, stå, sitta, stå under tiden vi sjöng och bad. Det är verkligen ingen tro där man kan slappa i kyrkan. Katolikgymnastik enligt en av mammas vänner.

Det mest pinsamma av allt är att jag inte hörde vad prästen sa mestadels av tiden. Han hade en ganska grov brytning så jag var tvungen att fokusera till 100% för att förstå, det är ju redan svårt att förstå själva innehållet i texterna. Så det var ju definitivt ett stort minus. Jag undrar om det bara var jag och min mamma som inte hörde vad han sa. Men det jag faktiskt förstod är att den 18 december kl 17.30 kan man bikta sig på olika språk.

Altaret i kyrkan. (via:Google) mobiler var förbjudna

Sen var det dags för nattvard. Först var det bön och då gick alla ner på knäna (de som kunde) och bad. Brödet bröts och prästen åt sitt bröd och drack sitt vin för att sen ge korgossarna bröd. Sedan var det dags för resten att gå fram. De gick fram, tog emot brödet och gjorde korstecknet.

När jag såg mig omkring i kyrkan så såg jag att olika människor gjorde saker på olika sätt. Det såg ut som att de hade olika tolkningar för de gjorde olika saker när de skulle be t.ex. Men jag tror att detta har sina spår i att folk kommer från olika bakgrunder och därför gjort på olika sätt och behåller dem än idag.

Detta besök var det mest intressanta av dem tre för att det var den som var ny för mig. Enligt mig tyckte jag att det var rätt så opersonligt. Det hette ”Livets söndag” men det kändes mest deprimerande och var inte uppmuntrande och glädjerikt, som jag tycker att livets söndag borde vara. Vid båda mina andra besök, i de protestantiska kyrkorna, sjöng vi om att man skulle vara glad och hylla sin gud. Det kändes mer glädjerikt.

Sammanfattning: Ett som är säkert är att man inte somnar under en katolsk mässa. Knäböj, sitt, stå, knäböj, stå, sitt osv.

Nina Roxburgh SA11GJ