Äventyr i Synagogan

Mitt första intryck när vi släpps in i Synagogan är hur kuslig den vackra byggnaden känns i mörkret och kylan. Säkerhetskontrollen, den svarta himlen och den trånga gränden som leder oss till ingången för genast tankarna till Nazityskland och judeförföljelsen.

     Men så fort vi kliver in på gudstjänsten är det som slår mig den otroligt vackra arkitekturen. Inget annat religiöst tempel jag besökt har kunnat mäta sig med de otroliga dekorationer som smyckar taket, eller de djupa färgerna väggarna kläs av. Frustrationen över att fotografering inte tillåts stannar kvar under hela ceremonin.

     Gudstjänsten har redan börjat. Det är inte speciellt många judar närvarande, men det första jag lägger märke till på de få som deltar är att alla män bär kippa. Det andra är att det syns till en och annan kvinna, till skillnad från vad som skulle tillåtas i en mer konservativ judisk församling.

     Till en början känns det en aning obekvämt. En chazzan leder ceremonin och sjunger sånger på hebreiska och ingen av oss förstår varken ett ord av sången eller vad som pågår. Men efter ett tag sveps jag med i känslan och lyssnar full av beundran och till hebreiskan och studerar samtidigt vördnadsfullt utsmyckningarna som täcker taket och väggarna. Man skulle förmodligen kunna ägna ett helt liv åt att studera detaljrikedomen inuti en synagoga.

     Den större delen av tiden är det svårt att förstå sammanhanget och att hänga med. Men anstränger man sig och lyssnar noga får man ta del av en del intressanta perspektiv på livet. Något chazzan säger som jag lägger på minnet är att hur mörk natten än må vara, kommer solen alltid gå upp på morgonen. Att det inte finns mycket i livet som vi kan lita på, men vi kan med all säkerhet alltid lita på att solen alltid kommer gå upp. Och just därför ska vi aldrig ta det för givet.

     Efter gudstjänsten är medlemmarna i församlingen ivriga att svara på våra frågor. Vi får veta att texterna och sångerna kommer från den så kallade böneboken. Vi får också veta att det inte var förrän bara ett par år tidigare som kvinnor tilläts delta i gudstjänsten.

     Återigen kommer den kusliga känslan krypandes när en man berättar att det kan vara farligt att vistas utomhus klädd i kippa på grund av risken för trakasserier. Genom historien har judar alltid varit utsatta för förföljelsen, och man undrar sorgset om det någonsin helt kommer försvinna.

     Men han byter snart ämne och berättar med glittrande ögon om de otroliga fester som hålls vid de olika judiska högtiderna. Efter att ha fått höra om alla dans, musik och festande i synagogan önskar man nästan att man valt att besöka den då istället.

Heather Saxton HU11