Religionskunskap 1

Besöksrapport, Kyrkan, av Valentina Challma

Nu har det blivit dags för mig att skriva min första besöksrapport.  Besöket som jag ska skriva om är St:a Maria kyrkan i Tumba. Anledningen till att jag valde just denna kyrka är att jag, tillsammans med min familj, firar söndagsgudstjänsten där.  Trots att jag har besökt kyrkan regelbundet under hela mitt liv, så såg jag denna uppsats som en möjlighet att få studera vad som egentligen händer i kyrkan under en Söndag. Det är inte alltid man är uppmärksam på det som prästen säger eller vad för ceremonier som genomförs i kyrkan. Denna uppsats uppmärksammade mig om detaljer som jag tidigare inte har tänkt på. Därför var detta besök lika lärorikt för mig som det kommer vara för er!

Kyrkan har funnits på plats i många år och var tidigare en pingstkyrka. Det är en k-märkt byggnad, vilket innebär att man inte får riva ner den eller göra betydande förändringar. Senaste renoveringen i kyrkan gjordes 1986, därför är det en relativt gammal byggnad. Kyrkan ser ut som en villa utifrån. Den är uppbyggd av röda telegstenar och är omringad av ett staket. Runtom kyrkan finns det även fina växter som ger en harmoniskt och fridfull känsla.  Precis vid ingången till kyrkan, så finns det en staty av Jungfru Maria.

Jag kom till Kyrkan när den börjar, klockan 09:00, tillsammans med min mormor. Jag tycker inte om att sitta så långt fram i kyrkan, utan trivs bättre längre bak. Därför satte jag mig på en av de mörkröda träbänkarna, längst bak, som var vända mot altaret. Kyrkan är relativt liten, därför kan man se allting trots att man sitter långt bak. Till vänster om mig fanns det fönster från där jag satt ända fram till altaret. På fönsterna finns det fina bilder på Jesus, Josef och Jungfru Maria. Till vänster om altaret finns en plats där man kan gå fram och tända ljus, när man än vill, känslan när man tänder ljus är underbar. Det känns som om alla tunga bördor bara försvinner från axlarna.

När jag kom in till kyrkan så kände jag genast en familjär atmosfär. Jag visste att jag skulle gå ut från kyrkan som en mer fridfull och lugn person. Förhänget till altaret är stängd såhär tidigt och församlingen, tillsammans med prästen, lovsjunger. Att kunna lovsjunga tillsammans med andra är en underbar känsla som gör att man känner en samhörighet med kyrkan och alla människor i den. Framför mig satt ingen, utan det fanns några äldre damer längre fram. Såhär tidigt på morgonen brukar inte så många komma till kyrkan, utan de flesta kommer runt klockan tio. Det brukar finnas allt från barnfamiljer till pensionärer. Allt från spädbarn till gamlingar som går i kryckor. Under gudstjänsten så är barnen i ett separat rum och har söndagsskola. Vilket ibland kan kännas relativt skönt att slippa störas av småbarn som springer i kyrkan

Efter en stund öppnas förhänget och alla personer ställer sig upp.  Prästen går då upp till altaret. Prästen är klädd i sin alba och börjar med att säga, tillsammans med församlingen: ”Genom din mors, hon som födde dig, och alla dina heligas böner, Jag vill upphöja dig, min Herre, den enfödde Sonen och den himmelske Faderns Ord, du som till ditt väsen är odödlig. I din nåd kom du villigt för att ge liv och frälsning åt människosläktet”.
Allt som sägs i kyrkan, sägs på arabiska och/eller syrianska. Samtidigt så sprider diakonen en stark doft från en rökelse som sprider sig över hela kyrkan. Rökelsen kommer från ett rökelsekar, där rökelsen bränns i liten ampel.  Diakonen svänger rökelsekaret fram och tillbaka i kyrkan för att sprida doften.  

Flera psalmer, lovsånger och bibelläsningar uppläses under ceremonin. Det som är väldigt bra är att kyrkan har en projektor där det står alla lovsånger, psalmer och bibelläsningar på både syrianska och svenska. När man lovsjunger i kyrkan så brukar jag inte förstå allt som sägs eftersom det är en gammal Syrianska, därför känns det skönt att kunna läsa och förstå det man säger, så att man inte känner sig som en robot som  bara gör som andra. Samtidigt som ceremonin är igång, kommer fler och fler personer in till kyrkan, hela tiden. Ungdomar brukar komma senast, för att de helt enkelt inte orkar vakna tidigt. Med tanke på att kyrkan är liten, så är det inte alltid så att alla får plats. Just idag var det två äldre damer och en gravid kvinna som inte hade någon. Jag och två andra personer gav frivilligt våra sittplatser. Och just detta anser jag vara en väldigt fin gest, då man bryr sig om varandra vilket ger en känsla av samhörighet med alla i kyrkan. Som om man har ett starkt band emellan sig. Man blir som en stor familj!

Snart blir det dags för prästen att förbereda nattvarden, som symboliserar Guds kött och blod, i form av syrat bröd och vin. Prästen läser då bland annat upp: "Jag är livets bröd, det levande brödet som kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge er är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva." – Johannesevangeliet 6:48-52. Nattvarden skall sedan, de som vill, gå fram och ta efter gudstjänsten.

Efter att prästen förberett nattvarden så är det dags för predikan. Prästen började då först predika på Syrianska i cirka 30 minuter och sedan på Arabiska. Anledningen är att kyrkans folkmassa är människor som kommer från olika länder och talar följaktligen olika språk.  Jag som inte förstår arabiska började bli uttråkad och rastlös. Trots det var jag ändå glad över att hela folkmassan skulle gå ut från kyrkan och känna att de har förstått det som sagts.

Predikan handlade bland annat om när Jesus sa  ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana som de” Matteusevangeliet 19:14. Prästen pratade bland annat om att vi skall sträva efter att bli som ett barn. Barnets ödmjuka och oskyldiga sida. Sträva efter att ha rena hjärtan såsom ett barn. Jag älskade denna föreläsning eftersom jag kunde dra paralleller med mig själv. Jag började reflektera kring mig själv, mina handlingar och hur jag är som människa. Jag insåg att jag var relativt långt ifrån att vara som ett litet barn, och bad därför Gud om hjälp så att jag kan bli ännu mera renhjärtad.  Denna predikan gav mig en tankeställare resten av dagen, jag skulle sträva efter att bli en bättre människa! Jag skulle sträva efter att försöka vara som ett barn!

När predikan är slut så går församlingen fram och kysser Bibeln. De kysser även ett kors som finns vid altaret. De kan även få en välsignelse genom att ta en bit av ”faghro” det välsignade brödet, nattvarden.  Efter att man har tagit nattvarden eller kysst bibeln så vänder man sig mot altaret och gör ett korstecken. Jag ställde mig i kö för att kyssa Bibeln, men idag tog jag inte nattvarden. Så jag gick fram till korset och kysste den. Sedan gick jag fram till den platsen där man kan tända ljus och så tände jag ett ljus och bad tyst för mig själv. Efter att jag hade tänt ljuset kände jag genast en lättnad. Det kändes som om alla värdsliga problem inte längre hade någon betydelse alls.

Efter det gick jag ner till lokalen och fikade tillsammans med familj, vänner och bekanta. Vid ungefär halv ett så bar jag mig iväg mot bilen och körde hem till mormor, för där skulle hela familjen äta en traditionell god söndagsmiddag. Kyrkbesöket hade påverkat mig på så sätt att jag hela tiden försökte tänkte på det som prästen hade sagt. Jag försökte att tänka på att inte bli sur, inte vara elak eller säga något dumt. Jag kände mig lugn och lycklig. Det kändes nästan som om jag hade blivit en ny person. Nu kanske ni tror att jag är en jätteelak person, men det är jag inte. Utan jag är en person som helt enkelt kan bli en bättre person, precis som alla andra. Och detta kyrkbesök skapade en ytterligare anledning och motivation att sträva efter att bli en bättre människa. 

Här kommer några bilder från kyrkan: