Gott nytt år!

Flemingsberg
Tisdag 31 december 2013

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det fint!

Snart tar 2013 slut. Nästa år står vid dörren. Jag vill härmed tacka er alla för det gångna året. Samtidigt vill jag önska oss alla ett underbart kommande 2014.

Vi ses nästa år!

Bästa önskningar och kram,

Nader

Ersättningsuppgift i "Moral och Etik" för ungdomar i SA11SA som missade lektionen om Abort

Flemingsberg
torsdag 26 december 2013

Hej ungdomar!

Jag har känt mig tvungen att gå in och ändra i en text som en grupp av ungdomar hade lämnat i bloggen. Extra uppgift som grupper som har undervisat i "Moral och Etik" fått av mig har bestått i att de skulle konstruera ersättningsarbete för ungdomar som av en eller annan anledning har missat en lektion i "Moral och Etik".

Varför ska man ha ersättningsuppgift?
- För att jag anser att era lektioner är minst lika viktiga som mina lektioner för era klasskamrater.
. För att inga andra kunskapskontrollstationer förutom närvaro (helst aktiv sådan) förekommer här.
- För att "Moral och Etik" är d de viktigaste momenten i kursen "Religionskunskap 1". Det är därför ni har fått ett grupparbete och rätt mycket skoltid för att genomföra detta moment. Det är därför som Skolverket poängterar vikten av momentet "Moral och Etik" i kursbeskrivning och bland betygskriterier.

Nu inser jag att jag måste lägga mig i och sätta nivån rätt när det gäller ersättningsarbetet. Detta främst efter att jag har tagit mig genom uppgifter som gruppen som tog oss genom "Abort" hade lämnat i bloggen. Nivån är så låg så att med maximalt två minuters sökning kan eleven som har missat lektionen kan anses ha tillgodogjort sig kunskapsmängd som man har missat! 

NEJ!

Här kommer ersättningsarbetet:

Missade du lektionen om "Abort", "Dödshjälp" eller något annat arbetsområde?
Skriv i så fall en text på minst 1,5 A4-sida (Times New Roman, storlek 12, enkel radavstånd) om ämnet i fråga och skicka till nader.sani.tgy@gmail.com

Glöm inte att i din text måste du ta upp kort begreppsbeskrivning, historik, lagstiftning i Sverige samt kartläggning av hur minst ett par religioner ser på det etiska problemet samt hur de vanligaste etiska skolor (avsiktsetik, regeletik och konsekvensetik) ser på problemet.

Du vet själv vilka lektioner i "Moral och Etik"du har missat. Är du osäkert? Ta kontakt med mig!

mvh
Nader

Altheas besöksrapport 3: Synagogan

BESÖKSRAPPORT: Synagoga

Religion har aldrig varit en stor del av mitt liv även fast mamma är kristen. Det färgade liksom aldrig av sig på mig när jag var liten även fast jag försökte tro så mycket jag bara kunde. Jag ville ju vara som mamma.  Men när jag besökte kyrkor när jag var mindre tyckte jag alltid att det kändes speciellt, lite som en annan värld, helt åtskild från vardagens bullbak och sås fläckar. Därför gillade jag alltid att gå till kyrkan, även om det kanske var lite tråkigt emellanåt. Jag har alltid undrat hur synagogor såg ut inuti och när jag fick höra att man hade möjlighet att besöka en ifall man anmälde sig så var det en självklarhet att gå dit. Judendomen har man studerat lite av och till genom mellan- och högstadiet men jag tycker aldrig att man fått någon djupgående kunskap, det har alltid varit en lite mystisk religion för mig.

Jag, Viva, Greta och Emmy gick till synagogan vid kungsträdgården och möttes utav svarta staket och en stor grind, samt en sträng vakt som ville se leg och kolla i våra väskor. Vi hade blivit förvarnade om detta, men det kändes fortfarande ovant. Som första intryck var det kanske inte det bästa, det var rätt obehagligt, och det är väl det som är meningen. Jag förstår att det är nödvändigt efter attentat och dylikt, jag bara önskar att det var annorlunda.

Vi var således smått nervösa när vi gick in och hängde av våra kappor i kapprummet och försökte sedan leta oss in för att sätta oss. Detta var dock lättare sagt än gjort, vi gick upp för en trappa och kom upp över alla andra, försökte gå ner och leta vidare men hittade fortfarande inte dörren. Antingen så hade vi alla fått spontan hjärnatrofi eller så var dörrarna snarlika varandra. I vilket fall som helst så gick vi upp och satte oss ändå, jag noterade att bänkarna var bekvämare än kyrkbänkar.

Gudstjänsten började och främmande ord fyllde lokalen. Såklart var allt på hebreiska vilket jag gillade mycket med tanke på mitt språkintresse, jag hade aldrig hört det förut så det var intressant. Det gav också en helt annan stämning i lokalen, det blev både mer spännande för att det lät exotiskt, men också lite förvirrande. Eftersom vi inte förstod någonting var det svårt att hänga med, när svenska ord som ”Bläddra till sida…” eller ”Ställ er upp” försvann de ibland mellan all hebreiska och den brytning rabbin hade. Mitt i gudstjänsten ser jag Viva ta sig för näsan och börja rota i väskan, hon har självklart börjat blöda näsblod just precis nu av alla tänkbara tillfällen. Alla fyra försökte så tyst som möjligt leta i sina väskor efter en näsduk och kväva hysteriska fnissningar. Tillslut var krisen över och vi kunde övergå till att försöka förstå vad som hände under gudstjänsten.

Jag tycker att det helt klart var en häftig upplevelse att besöka synagogan, men jag skulle nog inte vilja göra det igen. En gång räcker gott och väl. Jag tycker att det är sorgligt att det ska behöva vara på det här sättet, att folk fortfarande ska behöva vara rädda för attentat och förföljelse nu idag, 2013. Men det är verkligheten och det enda jag kan göra är att hoppas at det blir bättre, så att mina barn kanske kan besöka en synagoga obehindrat någon gång i framtiden.

Altheas besöksrapport 2: Robert Hannah

BESÖKSRAPPORT: Robert Hannah

Jag minns fortfarande tydligt när jag fick reda på att homosexuella fick gifta sig borgerligt i Sverige, det var vår och jag hade just fyllt 13 år. Chocken, besvikelsen och till viss del ilskan. Men kanske inte av samma anledning som för andra. För mig var det nämligen självklart att alla fick gifta sig, jag hade ingen aning om att samkönat giftermål hade varit förbjudet fram till dess. Jag hade bara antagit vad som för mig var naturligt, att alla fick gifta sig. Jag hade inte ens ägnat ämnet en tanke, det var så självklart för mig. Ingen skulle ju ifrågasätta heterosexuellt giftermål, eller hur? Det var exakt så jag hade sett det fram till dess, som fullkomligt självklart. Men i och med det var det slut på den något förskönade bild jag hade av samhället, säkert på grund av min mycket toleranta uppväxt. Jag hade aldrig någon gammal rasistisk eller homofobisk morbror som satt och svor över de nya tidernas förfall i nåt hörn. Inte heller hade jag haft några vänner med såna åsikter. Jag stötte helt enkelt aldrig riktigt på det, även om jag naturligtvis visste att det fanns.

Av den här anledningen, att jag inte möter den här typen av fientliga tankar så ofta öga mot öga, ville jag gärna höra direkt från någon som gör det ofta. Annars är det lätt att glömma att sånt här faktiskt fortfarande är vanligt, för i min värld låter det bara absurt.

Robert Hannah har på senaste tiden blivit mycket uppmärksammad sedan han skrev en artikel om hur det är att växa upp som homosexuell i en hederskultur. Det är inget man har hört så mycket om i sociala medier förut så det skapade direkt en stor debatt. En eftermiddag var han i Tumba gymnasium och berättade sin historia för oss. Jag och mina vänner träffade honom redan vid lunchen och tyckte direkt att han verkade mycket sympatisk.

När han sedan stod framför klassen kändes han nästan som hemma. Robert berättade hur det var att växa upp i en liten ort, i en machokultur där det var värre att vara homosexuell än att vara kriminell. Speciellt en sak han sa berörde mig. Han förklarade att vad folk än tyckte om honom, hur konstig och fel folk än tyckte att han var, så kunde det aldrig mäta sig med det äckel och hat han kände mot sig själv när han märkte att han gillade killar och inte tjejer. Det får en verkligen att tänka på hur stor påverkan den kultur vi växer upp i har på oss. Det är verkligen förkastligt, tycker jag, att få någon att hata sig själv på det sättet för något som är helt naturligt och som man inte kan rå för.

Jag tyckte besöket var mycket intressant och stämningen i klassen var god efteråt. Jag tyckte Robert var bra på det sättet att han skapade en diskussion, lugnt och sansat. Inte för att Hu är några bråkstakar men jag kan tänka mig att andra är det. Jag tycker att det här är ett bra sätt att ta upp ämnet för elever och kanske öppna ögonen för vissa som inte är av samma åsikt som mig, och för att stötta dem som är i samma eller liknande situation som Robert.

omprov

HALLÅ DÄR jag vill göra mitt omprov på hinduismen idag

Min tredje besöksrapport "Syrisk Ortodoxa kyrkan - St. Petrus & Paulus" av Oscar Bergman

Tjena!

Här kommer den tredje och sista besöksrapporten som jag skrivit:

Jag valde att söndagen den 15/12 (klockan 10.00-11.30) åka till St. Petrus och Paulus kyrkan i Hallunda som ligger invid trafikplatsen intill E4:an. Dem flesta som läser det här bor nog antagligen i Botkyrka så ni vet vart jag menar. För dem som inte gör det så ligger kyrkan på Tomtebergavägen 8. Anledningen till att jag gick till den var att jag fick inspiration utav att ha läst Jessikas besöksrapport. Dessutom vet jag att Stephan håller hårt vid sin tro i denna inriktning i kristna kyrkan och jag vill uppleva vad som fått honom till det.

Gudstjänsten inleddes klockan 10.00 och hur länge den höll på är jag osäker på, då jag glömde mobilen hemma. Min gissning är att den var en timme och tjugo minuter ungefär. I mitt sällskap var det bara jag själv. Viktigt att tillägga var att män och kvinnor satt på varsin sida, separerat ifrån varandra. Gudstjänsten startade med att Prästen och hans diakoner kom in och tände två ljus. Ett till höger om altaret och ett till vänster. Därefter fick vi andra gå in. Alla började genast att be och jag satt där för att observera. När kyrkan börjat fyllas, framfördes någon form utav bön. Eftersom jag inte talar Suryoyo, förstod jag inget av vad som sades. Tack och lov så fanns två stora monitor skärmar där de översattes till svenska. Underlättade en hel del.

Det hela kändes mycket bekant med hur vi gör i den katolska kyrkan jag kommer ifrån. Inte så konstigt heller med tanke på att båda tillhör kristendomen, men de är ändå olika inriktningar. Efter den gemensamma bönen så inledde prästen en predikan, mycket intressant. Kändes jobbigt att sitta och läsa av monitorn så efter ett tag slutade jag det och bara observerade prästen.

Efter det började en hel del olika skeenden inom gudstjänsten. Först någon sorts bön alla verkade göra för sig själva och sedan två olika kollektiva böner. Efter detta skedde olika psalmer och "egna uppträdanden" av diakonerna, där de framförde psalmer. Till skillnad från i min kyrka så var de både män och kvinnor. Hos oss är de bara män. Märkligt.

Sedan var det dags för nattvardsfirandet, vilket jag kände igen och förstod väl trots språket. Något som jag inte förstod var dock att prästen inte la fram någon form utav bröd utan bara vinet. Vart var lekamen? Sedan var det dags för en del olika böner som jag inte kände igen överhuvudtaget. Efter de höjde prästen bägaren och välsignade nattvarden.

Folk gick fram och tog del av jesu blod, men själv stannade jag kvar på min plats. Kändes av någon anledning inte bekvämt att gå fram. Sedan avrundade prästen gudstjänsten med att önska oss lycka och frid. Allt folk verkade kliva in i en lokal intill, men jag gick ut och tog mig hemåt.

Om jag skulle jämföra Syriska ortodoxa kyrkan men min egen så fanns en del olikheter. T.ex. när man kom in var det något som luktade konstigt, som jag förstod de var det något som såg ut som rökelse men kan ha fel. En annan skillnad var en sådan modern ide som att ta med två monitorer i gudstjänsten för att få den att funka. När religionen kan anpassa sig med de moderna samhället så blir jag mycket glad. Det är så jag tycker alla religioner ska fungera, dem ska kunna bli mer sekulariserade.

En annan skillnad var att dem satt män på ena sidan och kvinnor på andra. Så är det inte hos oss, dock hade dem både män och kvinnor som diakoner. Vi har endast män. Ser man de hela ur ett jämställdhets perspektiv så väger båda kyrkorna upp varandra och är lika bra totalt sätt. Dock kan båda bättras ännu mer. När de gäller hur de såg ut inuti kyrkan så var det mycket mäktigt. Vackert och betydligt mer färgglatt än vad jag hade trott de skulle vara. En mycket fin kyrka må jag säga, något som medlemmarna där kan var mycket stolta över.

Snart är 2013 ett minne blott!

Flemingsberg
torsdag 26 december 2013

Hej alla underbara ungdomar!

Jag hoppas att ni har det bra! Och jag hoppas att ni har haft härliga lovdagar. Många av er har säkert haft behov av det. Och förresten: God fortsättning!

Det är andra gången jag sätter igång med att skriva det här inlägget. Förra inlägget skrev jag direkt i bloggen och av någon konstig anledning försvann allt och trots goda och ivriga försök kunde jag inte hitta tillbaka ens ord av den. Asch, som jag brukar säga till Brenda: ”Det hjälper inte att sörja det som har hänt. Det gäller att låta bli göra det, eller åtminstone undvika att göra om det!”

Och vad har jag gjort:

-         Under de första dagarna av lovet rättade jag alla läxförhör och prov som ni och alla andra av mina ungdomar hade skrivit under de sista två veckorna. För att snabbare och bättre ge er information om det skickade jag SMS till varenda av er som hade skrivit något läxförhör eller prov och inte tidigare fått ett resultat. Jag hoppas att samtliga aktuella har fått ett resultat. Har jag missat någon? Ta i så fall kontakt med mig. Skriv ett mejl till nader.sani.tgy@gmail.com och berätta!

-         Under de senaste dagarna har jag ägnat tid och kraft åt att läsa, fundera över och kommentera era besöksrapporter. Det är arbetsamt men samtidigt lärorikt att läsa era rapporter. Om ni visste hur mycket jag lär mig och om ni visste hur underbart det är när jag känner att besöket har gett en stor del av er en del minne för livet. Så fort jag läser en rapport skriver jag kommentar som blir tillgänglig för er på bloggen. Jag hoppas att ni ägnar lite tid åt att läsa mina kommentarer (och förhoppningsvis inte enbart kommentarer till era egna besöksrapporter)!

Snart är 2013 förbi och 2014 står vid dörren. Vi börjar skolan med en kort vecka. Sedan följer 10 intensiva dagar innan det blir dags för betygssättning i ämnet Religionskunskap 1. Jag vill uppmana er alla att se till att:

o   Se till att du utnyttjar tillfällen som ges för att klara av eller förbättra dina resultat i läxförhör/prov som vi har haft. Se till att du höjer din nivå. Jag ställer gärna upp med extra omskrivningstillfällen men det är du som måste göra ditt jobb.

o   En av grupperna (SA11SA) har kommit ganska långt när det gäller ”Moral och Etik”. De två andra grupperna (EK11JU/SA11GJ samt HU11/HU12) ligger efter. Självklart kommer vi att använda tiden vi har till förfogande till ändamålet (Tre tillfällen i EK11JU/SA11GJ och två tillfällen i HU11/HU12) men behovet är större. Se till att ni bokar tid och se till att det vi får är en undervisning och inte enbart redovisning. Troligen kommer vi att behöva mer tid än vad vi har till förfogande och då gäller att vi skapar utrymme. Ge gärna förslag på tillfällen då båda klasser i gruppen är eller kan vara tillgängliga. Jag ställer upp och jag kostar noll!

o   Ni som ännu inte lämnat tre besöksrapporter: Snälla se till att du fullgör besöken och skicka in rapporterna! Visst borde de ha varit inne för fyra veckor sedan men sent bättre än aldrig!

o   Till alla ungdomar som har skickat en eller ett par besöksrapporter enbart till mig: Se till att du publicerar rapporten/rapporterna på bloggen. Publicering och tillgängliggörandet är en del av uppgiften. Har du svårt med det tekniska? Ta kontakt med någon vän eller mig! Har du fortfarande inte blivit medlem i bloggen (eller har det börjat krångla till) ta kontakt med mig. Skicka en mejl från din privata mejladress (helst Gmail) och informera mig så bjuder jag dig till bloggen.

o   Om du hinner läs några rapporter och kommentera! Försök att ge fylliga och bra kommentarer. Innehållslösa lovord är meningslösa! Fyll dina kommentarer med innehåll!

o   Skulle ett behov finnas och en vilja föreligga så kan jag tänka mig ta mig till skolan en dag tidigare än vad schemat och tjänsten föreskriver för att stå till tjänst med eventuella omskrivningar och dylikt. Se till att i så fall tala om det för mig i god tid innan så jag inte planerar något annat.

o   Bokning för ”Moral och Etik”-lektioner sker som vanligt som nya inlägg på bloggen. Först till kvarn gäller!

o   Även andra förslag och planeringar kan ni göra på bloggen.

Ha det så bra!

Mvh

Nader

Besöksrapport 2 - Protestantisk kyrka - Jessika Chammoun

Hej!
Här kommer min andra besöksrapport!

Den här gången valde jag att besöka en protestantisk kyrka då den skiljer sig ganska mycket från den ortodoxa trots att båda kyrkorna utövar samma religion. Jag tänkte därför i slutet av rapporten göra en jämförelse mellan dessa två skiljbara grenar inom kristendomen.
Söndagen den 8:e december åkte jag tillsammans med min kompis Caroline och mina föräldrar till Tumba kyrkan eftersom att min mamma arbetar där och hade sitt arbetspass under mässans gång. Därför tänkte vi att samtidigt som vi matas med information om den protestantiska kyrkans gudstjänst så kunde vi hålla min mamma sällskap.

Klockan 11.00 började gudstjänsten, vi kom dock en kort stund försent.
Jag klev in i kyrkan och hörde alla sjunga en psalm gemensamt och högt medan jag möttes av en man som delade ut små häften som innehöll “planeringen” av dagens mässa, den påminde mig om en dagordning. Vi satte oss sedan ned bland alla människor och deltog i mässan medan några från församlingen gick upp till altaret och delade vissa tankar som de senare på något sätt relaterade till den kristna läran.
Jag kunde inte låta bli att titta omkring mig samtidigt som jag observerade den väldigt simpla inredningen i kyrkan. Trots de simpla dekorationerna fångade det stora korset över altaret mitt intresse, jag undrade om korset höll på att falla isär eller dras samman.  

Plötsligt kom en grupp bestående av barn fram till altaret och tände ett ljus samtidigt som folksamlingen sjöng en adventsång med dem. Personligen förvånades jag över att man la en ganska stor tyngd på barnens deltagande i mässan, men å andra sidan misstänker jag att barnen inte deltar på så vis under varje gudstjänst utan jag tror att det var så igår pga. adventsfirandet.
Jag kunde inte placera alla personer som gick fram och höll en varsin kort predikan, jag förstod inte vem de var eftersom vissa av dem, förutom prästinnan, hade liturgiska kläder på sig. Antagligen var de nog också präster eller diakoner…
Det som jag fascinerades över var att personerna som predikade tog med både personliga och samhällsberörande berättelser i predikan, exempelvis när en kvinna delade med sig av en upplevelse som hon hade upplevt, eller en man som predikade, hyllade och tackade Gud för Nelson Mandela under gudstjänsten.

 

                                                                                                

       

 

                                                                                                         

Slutet av gudstjänsten närmades och prästen började med hjälp av diakoner be för att fira nattvarden. En av diakonerna tog en stor oblat och delade den i flera bitar samtidigt som han bad över den.

Koralen som stod åt vänster om oss, bestående av män och kvinnor i olika åldersstadier började framföra lovsånger och tacksägelsepsalmer som avslut av gudstjänsten tillsammans med pianisten och dirigenten. De dröjde ganska länge med framförandet av olika sånger, ca 15 minuter. Som avslut fick man röra sig mot prästen och en diakon som höll i en bägare med vin i och ett fat med oblat i för att ta del av nattvarden om man så ville.
Efter det gick alla till en liten lokal precis intill kyrksalen för att fira Tumba kyrkans 40års jubileum samt umgås med sina nära och kära. Det bjöds på lite mat och fika och alla fick en varsin liten pappersbit där det stod ett fint citat ur Korinthierbrevet 13:13: ’’Och störst av allt är kärleken’’.  Jag tycker att det var ett väldigt fint sätt att sprida kärlek och glädje genom ett sådant citat.
Prästerna och diakonerna satte sig bredvid alla och gjorde sitt bästa för att hinna prata med alla som var där, vilket jag ansåg vara ett väldigt bra sätt att skapa gemensamhet mellan församlingen.
När alla började bege sig hemåt gjorde vi detsamma och det lyckade besöket var över.

Skillnader
Eftersom att jag tillhör den ortodoxa kyrkan upplevde jag flera skillnader mellan den protestantiska och ortodoxa grenen inom kristendomen under mitt besök.
Den allra största skillnaden som jag på direkten la märke till var att prästen inom den protestantiska kyrkan var kvinnlig, något som aldrig förekommer inom den ortodoxa kyrkan. Även att män och kvinnor satt bredvid varandra var en skillnad.
När församlingen tillsammans med kören började sjunga ur bibeln gemensamt stod jag och min vän Caroline helt tysta eftersom att vi aldrig tidigare hade upplevt en sådan miljö inom den ortodoxa läran, men intressant var det dock. Många sjöng från hjärtat och jag personligen såg det som en bearbetning av sin egen tillvaro, det märktes att många omkring oss såg glada och belåtna efter varje lovsång de utförde.

Inom den ortodoxa kyrkan uttalas trosbekännelsen under mässans gång, vilket jag har för mig att det inte utfördes inom den protestantiska. Mycket möjligt att jag missade det eller inte la märke till det…
Tidsmässigt var den protestantiska gudstjänsten ganska kort till min förvåning, i jämförelse med den ortodoxa gudstjänsten då den börjar ca 8 och slutar runt 11 medan den protestantiska började 11 och slutade runt 12.  
Användning av oblat är även det en skillnad, något som inte används inom den ortodoxa kyrkan, utan vanligt bröd. När jag prövade oblaten kändes det lite märkligt just för att Jesus delade på bröd under nattvarden och att det inte riktigt kändes som bröd. Men det har nog något med min ovana att göra.   
Det finns säkerligen fler skillnader som jag inte känner till, men utöver det känner jag att jag har fått en bra överblick över den protestantiska kyrkan, hur saker och ting utövas inom den och de största skillnaderna mellan den och den ortodoxa grenen.

Tar gärna emot konstruktiv kritik.
Jessika Chammoun 

Jehovas vittnen i Tumba- Mahaba Alsanatee

Jehovas vittnen i Tumba

Lördagen den 21 december var jag och min kompis Helin Malekshahi på besök hos Jehovas vittnen i Tumba.

Vi hade varit där några dagar innan och fick reda på att dem skulle ha ett möte på lördag kl:16.00 och att vi kunde vara med på mötet, dem bjöd till och med på fika, dem var verkligen jättetrevliga!

Från utsidan så kunde man inte se att det var en ”helig” plats som t.ex. utanför en moske eller en kyrka. Det enda som visade att det var Jehovas vittnens plats som vi sökte var att det stod vi dörren ”Jehovas Vittnen”.

Vi blev varmt välkomna när vi gick i lördags även om vi var några minuter sena och mötet hade redan börjat.

Vi fick komma in i salen och sätta oss efter att ha hängt våra ytter kläder utanför salen.

Jag blev lite chokad när vi kom in för att det inte fanns så många människor och salen var inte så stor.

I salen fanns det sittplatser och vid varje sittplats så fanns det en mikrofon, eftersom dem diskuterar frågor under möten. Det fanns ett bord längst fram med två mikrofoner och två stolar, där två kan sitta och diskutera eller argumentera om vissa ämnen.

Längst fram till vänster i salen så hände det en stor-vit tavla där det stod på två andra språk och på svenska ”Var modig och stark… Jehova är med dig.”.

Det fanns en annan sal som man kunde se om man vände sig om, man går inte in där genom samma dörr utan en egen dörr, glas skilde mötessalen och den salen, som vi sedan fick reda på att man sitter där när det finns korta möten för att lyssna och lära sig.

Dem flesta människorna som var där var vuxna, det fanns bara två barn och jag såg bara en tonåring.

Mötet var delat i två delar, första delen var där en man står och läser olika delar av bibeln och förklarade de lite.  

Andra delen var där två män stod längst fram, en av dem läste från en ”tidning” och en annan som sen frågade frågor och människorna räckte upp handen och då valde han en person. Då tog den personen upp mikrofonen som fanns vid sin sittplats och svarade på frågan och det fortsatte så.

Alla verkade intresserade och lyssnade noga på personerna som pratade.

Jag tyckte att personerna var väldigt trevliga och kärleksfulla mot alla.

Uppgift i "Moral och etik" för ungdomar i SA11SAsom missade vår lektion om eutanasi

Detta inlägg är enbart riktat till de som missade vår redovisning/lektion kring euatanasi..

Här kommer några frågor vi vill ha svar på:
1.Vad betyder ordet Eutanasi? Koppla till grekiskan
3. Vad innebär passiv dödshjälp?
4.Nämn tre länder där dödshjälp är lagligt?
5.Vilken organisation var det som arbetade för dödshjälp i Sverige?
6.Vad tycker kristendomen, judendomen och islam om dödshjälp?

7.   Vad kostar dödshjälp inom Dignitas och hur många medlemmar har organisationen?

8. När patienter inte längre kan ta ställning till vilken behandling de vill ha, vem ska ha den rätten då? Bägge anhöriga och läkare, Gud, ingen allas? 

Gärna korta svar! :) 

MVH 

Eutanasi-gruppen

Boka tid

Tjena!

Vi vill ha våran lektion på måndagen den 13 Januari 2014.

//Oscar & Patrik

Mariana Shahab Djaber Ek11JU: Besöksrapport Moské

Moské

Nu ska jag skriva min första besöksrapport. Jag valde att besöka Moskén i Fittja med Veronica. Vi gick söndagen den 12/7-2013  klockan 12:25.  Vi var osäkra på om kvinnorna och männen hade olika ingångar till moskén så jag frågade en man och han berättade att alla har samma ingång.  

När vi gick in la vi märke till att man var tvungen att ta av sig skorna och det gjorde vi. När vi gick in ville vi se var kvinnornas bönesal låg. Vi frågade en pojke i vår ålder om hjälp, han hjälpte oss och visade vägen. Han sa att kvinnorna och männen inte ber i samma sal.  Medan vi gick upp för trapporna la jag märkte till att vissa män satt och bad. Pojken sa till oss att kvinnornas sal är på den sista våningen. Vi gick upp tillsammans och såg att kvinnosalen var tom, den var mycket mindre än männens.  Golvet var täckt med mattor, det fanns inga bänkar utan man kunde endast sätta sig på golvet.  Vi hade en klar utsikt över männen. Vid 12:30 kom pojken upp till oss och sa att gudstjänsten skulle börja om 10 minuter.

Gudstjänsten

Bönen började med predikandet och imamen inledde gudstjänsten genom att läsa ur koranen. Alla män ställde sig på en rad och imamen stod med dem. Efter att den sjungande imamen var klar gick männen ner på knä och bad, detta repeterade de fyra gånger. Sedan tog imamen ett steg framåt och började be. Först stod han upp och utbrast: ”Alla ho Akbar”, sedan böjde han sig ner (bugade) och sa: ”Allah ho Akbar”. De resterade männen gjorde samma sak efter det och böjde sig ner och satt på knä. Jag la märkte till att när de var nere på sina knän hade de händerna vid sina öron.  I salen fanns det män i olika åldrar, från små till stora. Efter att de hade knäböjt ställde de sig upp och sa: ”Allah ho Akbar”. De repeterade samma sak åtta gånger. När de var klara med det vände imamen sitt huvud åt höger. Männen gjorde samma sak och sa: ”Salmon alekom” och sedan vände sig imamen åt väster. Männen gjorde samma sak och sa sedan: ”Salmon alekom”. Efter det var de klara och vissa satt kvar medan andra gick och hälsade på imamen. Jag tyckte att gudstjänstlokalen var ganska vacker. De hade inga bilder utan texter på väggarna. Jag kunde endast läsa två saker: ”Ali” och ”Allah”. Det var svårt att läsa vad som stod eftersom stilen var svår. 

När det var klart gick vi ner, människorna där var jättetrevliga. Då vi var nere vid entrén hälsade folk på oss (salamo alekom) och jag hälsade tillbaka. Vi mötte tre kvinnor och de frågade var kvinnornas bönesal låg, det var deras första gång i denna moské. Jag märkte att de hade ett arabiskt utseende så jag frågade om de kunde tala arabiska och det gjorde de (de kom från Marocko). Jag frågade dem hur många gånger om dagen man ber och de sa ”fem gånger”. Sedan fick vi syn på en turkisk kvinna. Hon sa att de varje lördag och söndag har undervisning där de läser ur koranen. Under dessa tillfällen sitter kvinnorna och barnen. Hon sa att dessa tillfällen är ganska viktiga eftersom man måste veta vad imamen säger då man ber.

Elmas berättade för oss att hon kom till Sverige när hon var fyra år gammal. Hennes föräldrar var muslimer men inte helt troende. Hon hade inte så mycket kunskap om Islam. När hon gick på gymnasiet och hade religionslektioner lärde hon sig mycket om kristendomen, hinduismen och buddhismen men inte om islam. Så hon började själv forska.  Jag frågade henne vad det var som gjorde att hon till slut blev helt troende inom Islam. Hon sa att kvinnan har en stor betydelse och hon ansåg att de andra religionerna inte hade det.  Att en kvinna är viktig, hon är mamman, hon föder och uppfostrar sina barn och detta är en viktig faktor. Men jag tycker att hon inte gav oss ett konkret svar utan ”ett vanligt svar ”.

Jag frågade även varför hon hade sjal (hijab) och vad det har för betydelse. Hon sa att det berodde på att kvinnans skönhet är hennes hår och de vill inte att män som inte är nära henne ska attraheras av detta. Hon tar av sig sjalen då hon är med sin make, bror och pappa. En annan anledning är också att då man har något på sig så som sjal eller huvudbonad symboliserar det att man är nära gud.

Jag frågade även om man får gifta sig med en person från vilken religion som helst och hon sa att det beror på familjen, om den är helt religiös eller inte. Men också att det är mer vanligt att en man får gifta sig med någon från en annan religion än en kvinna eftersom att om en man gifter sig och hans fru får barn är barnen automatiskt muslimer eftersom deras far är muslim. Men om en tjej skulle gifta sig med en icke muslim så skulle deras barn inte automatiskt bli muslimer eftersom pappan inte är det. 

Men som sagt så beror det på familjen, om de tillåter det eller inte.  Hon berättade om sina egna åsikter och jag tror om jag skulle ha frågat en annan kvinna så skulle hon ha gett mig ett annorlunda svar, det samma skulle gälla om jag frågade en man. Alla har olika åsikter och uppfattningar. Man kan inte säga att någon har rätt eller fel eftersom alla har rätt att tro på vad de vill. Jag tycket att detta besök var bra, jag fick lära mig mer om Islam och hur deras gudstjänst går till. Detta var första gången jag har besökt en moské och det är annorlunda jämfört med en kyrka. Detta besök tycker jag var bra och lärorikt.