Rapport av: Jennie Kainulainen

Rapport-Buddhismen 
Av: Jennie Kainulainen

Jag bestämde mig för att följa med Malin till ett ställe med Buddhistisk tro. Så vi bestämde oss för att samåka dit. Vi skulle mötas i Tumba kl: 13:40 och det började kl: 15:00. När vi kom till odenplan så ringde Malin en kvinna som skulle komma och möta oss för vi råkade gå åt fel håll när Malin skrev addressen på gps:en. Hon kom och hämtade oss och så gick vi in i hennes lägenhet som hon delade med sin man. Hon visade oss runt i lägenheten, folk började droppa in. När hon visade oss runt i lägenheten så la jag märke till att dem hade bilder på Buddha i hela lägenheten och dem hade ingen TV och jag letade verkligen efter en TV, jag vet inte om dem inte hade en TV för att dem inte har behov av en eller om det hör till att dem är Buddhister.

Vi fikade där innan meditationen skulle börja. Vi blev bjudna på te, kakor och torkade aprikoser. Jag tänkte "ååh nej inte te" för det är inget jag dricker i normala fall men jag blev bjuden så jag var tvungen att ta. Jag fick välja mellan grönt och svart te och jag tänkte att grönt måste vara mildare så det kändes som ett säkrare val. Medans vi fikade så pratade vi lite, och då frågade dem lite om oss och vi frågade lite om hur det var att vara Buddhist i Sverige. Jag fick också reda på att dem hade varit Buddhister olika länge, 5, 20 och 30 år.
Besöket var inte alls som jag hade föreställt mig. Det var ingen religiös lokal eller något sådant, det var i ett vardagsrum! Och Marina berättade att hon började med buddhismen för att hon tyckte att det verkade kul. Det verkade lite oseriöst tycker jag, jag hade nästan förväntat mig lite mer "sekt-varning".

När vi skulle meditera så satt vi på mattor i skräddarställning på golvet. Det är en tibetansk-buddhistisk grupp så vi läste texter på både tibetanska och svenska. Jag hörde att Malin försökte hänga med i bönen. Vi satt så på golvet med rak rygg och rak nacke i en hel timma.

Det första jag tänkte när meditationen var över var "äntligen". Jag var stel i hela kroppen och frös. Nu så skulle vi fika igen och hon som bodde där frågade om jag ville ha grönt te igen och jag tackade artigt nej varpå hon frågade om jag ville ha juice istället och jag gav henne samma svar. Då sa hon att det finns kaffe också om jag föredrar det istället och då sa jag att det inte behövdes. Då ställde hon fram juicen och ett glas på bordet i alla fall och sa att jag kunde ta när jag kände för det. Jag tackade och sa att det här besöket hade varit lärorikt. Sen var det äntligen dags för hemfärd.

Sen på tåget hem snackade jag och Malin om besöket varpå hon skrev upp en lista på mobilen med stödord som skulle hjälpa oss att komma ihåg detaljer sen när vi skulle skriva rapporten.