Besöksrapport Synagogan i Stockholm- Patrik Johnsson

Besöksrapport Synagoga

Den 15 november begav jag mig tillsammans med 3 andra från klassen in till synagogan i centrala Stockholm,. Det var en regnig och lite småruggig kväll som väntade oss inne i Stockholm för att besöka Sveriges största Synagoga.

Det blev en rask promenad från Stockholms Centralstation mot Wahrendorffsgatan och synagogan vid Berzelii park.

Innan besöket hade vi fått info om att samlas utanför synagogan vid halv sex snoret. Dessvärre blev vi lite sena till samlingen, vilket i detta fall inte var några problem eftersom vi utanför synagogan blev bemötta av en säkerhetsvakt som gav oss hjälp och info angående besökares rättigheter etc. vid en synagoga och besök av synagogor. Denna säkerhetsvakt hade även som rutiner att kolla besökarnas identiteter och frågade om vi innehav någon form av vapen eller vassa föremål. Han förklarade även för oss att inga foton var tillåtna att tas inne i synagogan (därav bilder tagna från internet).

Synagogan i centrala Stockholm vid Wahrendorffsgatan

Av säkerhetsvakten blev vi hänvisade att följa skylten mot biblioteket i synagogan. Väl inne i synagogans-byggnad hörde vi från biblioteket som vi då först kom in i, att en gudstjänst var i full gång. Inne i byggnaden gick jag/vi efter vart ljudet från Rabbinen och församlingen var som starkast.

Tillslut efter att ha letat efter dörren in till gudstjänsten och församlingen öppnade vi dörren tyst och respektfullt för att inte på något sätt störa gudstjänsten. Dörren in till gudstjänsten var en stor, maffig och robust dörr i trä.

När jag/vi då hade tagit våra första steg in till gudstjänsten och synagogan satte vi oss rätt så långt bak på rad Q. När jag/vi hade satt oss ner började jag kolla runt i synagogan. Den var verkligen gigantisk, större än vad jag själv trodde när jag från första början klev in i byggnaden.

Synagogan bestod av tre våningar inklusive orgel-våningen. Det var en väldigt pryd och klädd synagoga med mycket utstrålning och varma färger, mycket bestod av guld och röda färger vilket fick en varm harmoni.

Och apropå röda färger, bar altaret ett gigantiskt skynke av röd karaktär med David stjärnan på toppen av skynket. Detta skynke klädde en stor del av altaret längst fram.

Bakom den sjuarmade ljusstaken ser vi det röda skynket med den judiska David stjärnan som är format som en port mot Adonai(Jahve) som jag pratade om.

Något som jag fastnade för var det att jag tyckte altaret längst fram var som en port mot det röda skynket och Davids stjärnan. Vilket kanske kan betyda enligt mitt antydande, att det är porten mot Adonai(Jahve) (se bild ovan).

På den plats där jag hade satt mig inne i Synagogan, fanns det en lucka framför mig som man kunde öppna. När jag öppnade denna lucka som fanns framför mig såg jag att den innehöll, en psalmbok, denna psalmbok var både på hebreiska och svenska. Psalmboken var uppbyggd som så att det hade den hebreiska texten på höger sida och samma psalm fast på svenska på den vänstra sidan i ett och samma uppslag. Sedan fanns det någon typ av skynke i vit, svart och guld randigt mönster samt ett kort med skrivstilsskrift och en Tanakh (bibel).

Rabbinen (prästen) som för dagen höll i gudstjänsten var en ung man i 25-30 års åldern, klädd prydligt och med ett liknande skynke som jag såg i luckan framför

mig.

Från en början stod Rabbinen vänd mot altaret läsande ur Toran framför sig. Denna Tora var precis nedanför predikstolen framme vid altaret. Gudstjänsten präglades av mycket sång. Sång var det nästan efter varje kapitel eller uppläsande av text från Rabbinen, då vi i församlingen ibland skulle stå upp och ibland sittandes när vi skulle sjunga.

Under en tid av gudstjänsten var även Rabbinen vänd mot oss 20 i församlingen. Det var lite både och då Rabbinen ibland stod vänd mot altaret läsande ut Toran och i vissa stunder mot oss i församlingen.

Gudstjänsten då Rabbinen talade var både på Hebreiska och svenska, medan sångerna i gudstjänsten var på Hebreiska, vilket försvårade det hela med att försöka sjunga med.

Innan besöket hade jag trott att Rabbinen bara skulle läsa på Hebreiska.

Vid 18:05 vänd mot oss i församlingen läste den unge Rabbinen upp en berättelse. I denna berättelse fanns Ésa, Jacob och Isac, vilket jag kunde höra. Isac, Jacob och Ésa var i berättelsen bröder. Kort och gott ur vad jag kom ihåg från berättelsen, handlade det om politiska och ekonomiska styrande över judarna/judiska områden genom historien. Vilket då Rabbinen motsa dvs. han menade att aldrig under historien har politiska eller ekonomiska faktorer avgjort judars ställning. (Tänk på att jag inte helt fullt ut kom ihåg vad berättelsen handlade om, därav kan det vara lite fel vridningar och min egen uppfattning om vad texten kort handlade om).

I synagogan märkte jag även att alla kvinnor utom en inte bar någon huvudbonad. Medan alla män i synagogan bar en huvudbonad i form av kippa eller annan huvudbonad. Vilket jag tyckte kändes konstigt, just för den anledningen att jag trodde alla i en synagoga oavsett kön skall bära en huvudbonad.

Avslutningen av gudstjänsten skedde på sida 30 i psalmboken, och vid detta tillfälle hade klocka slagit 18:25 ca. Vi hade alltså varit i synagogan i ungefär femtio minuter - en timme.

Efter att denna psalm var över tackade Rabbinen för idag och sade när nästa gudstjänst skulle äga rum. Nästa gudstjänst skulle vara dagen därpå dvs. lördagen den 16 november runt klockan 9 på morgonen.

Under tiden vi var på väg ut kom det fram en judisk man och sade till mig och de andra tillsammans med en handskakning: ”Sabbat Shalom”à vilket på svenska betyder. ”Välsignad vare Shabaten”. Denna man tackade alla i församlingen efter gudstjänsten.

Om man skulle ta och tänka på judarnas alla förtryck genom världshistorien så tycker jag verkligen att judarna har en stark gemenskap med varandra, det var i alla fall en känsla jag bara fick när jag var inne i synagogan. Jag tycker det känns som att judarna verkligen är ett folk som håller ihop i alla lägen oavsett vad. Det var liksom som en varm känsla dem emellan.

Och med tanke då på alla förtryck judar haft mot sig, så känns det som att de är ett starkt folk och att de har en stark tro på att det verkligen inte finns någonting som kan sätta käppar i hjulen för deras tro på Adonai(Javhe), inte ens Nazityskland kunde sätta stopp för den starka tron som judar har till sin gud. Detta progrom som inträdde mot judarna under andra världskriget är verkligen ett bra exempel på hur stark en tro kan vara med tanke på att enligt judendomen ska gud vara där som räddaren om något sådant som det exempelvis hände då under andra världskriget. Men man ska inte glömma bort att judar var nära att tappa förtroendet för sin gud när detta inträffade, då gud inte var där som räddaren för alla de över 6 miljoner judar som dog under andra världskriget, men linan mellan dem själva och gud klipptes/gick aldrig av mellan judar och Adonai, om ni förstår vad jag menar.

Klockan hade slagit halv sju och vi begav oss ut i det regniga Stockholm igen för att röra oss hemåt efter besöket.

Ärligt talat hade jag inte förutsätt att en gudstjänst inom judendomen skulle se ut exakt såhär som den gjorde i synagogan den dagen vi var på besök.

Min uppfattning innan besöket på hur en gudstjänst inom judendomen och i en synagoga skulle se ut var inte den samma som när jag lämnade synagogan.

Just för att jag inte trodde det skulle vara en sådan stark atmosfär som det ändå var fast det var så pass några personer i församlingen. Det lät starkare än vad jag trodde när jag kom in i synagogan.

Samtidigt blev jag lite förvånad varför det endast var 20 personer totalt som tog del av gudstjänsten, jag trodde det skulle vara fler.

Kort och gott skulle jag kunna säga att besöket var en upplevelse dvs. det var en lärorik knapp timme i synagogan som var full av sång och högläsning från Rabbinen tillsammans med församlingen. Det var en lärorik och kul vistelse att se hur en gudstjänst ser ut ur en judisk församling och för judar.

Ge mig gärna kommentarer om det är något ni tycker jag borde gå in djupare på eller om det är något ni tycker jag saknar i största allmänhet. 

Mvh Patrik