Besöksrapport 2 - Hinduistisk församling

Besöksrapport nummer 2

-Hindu Mandir Society, Stockholm-

Det har nu blivit dags att skriva min andra besöksrapport. Förutsättningarna kunde dock knappast ha varit sämre. Jag hade varit sjuk under snart en vecka och p.g.a. detta fått flytta fram detta besök ett flertal gånger. När jag väl gjorde besöket var jag alltså fortfarande mycket sjuk, men kände samtidigt en stor press att bli klar med mina rapporter i tid. Jag hade bestämt mig för att besöka en hinduistisk församling och började söka vart det kunde finnas någon i Stockholmsområdet. Då hittade jag en i Sollentuna kallad Hindu Mandir Society, Stockholm. Föreningen bildades på 1980-talet och år 1998 invigdes det första stora hindu templet i Stockholm, det är ett trossamfund. Templet samlar framförallt nordindier, men lockar människor från alla håll.

Vi, jag och Jennie samt min mamma, hade bestämt oss för att besöka församlingen söndagen den 23 november. Dock var det svårt att förstå vilken tid Brahmbhoj (langar) började (om det nu var det som vi var på), vilket var det som vi skulle titta på. På deras hemsida angavs en tid, 13, medan det i deras informationshäfte för åren 2013-2014 stod klockan 14. Vi bestämde oss för att åka dit till klockan 14. Vi åkte efter GPs: en och hade inga svårigheter i att hitta, däremot var det svårt att hitta parkering. Väl framme slogs jag av att byggnaden var oväntat stor, jag hade väntat mig något i stil med ett personhus, men detta såg snarare ut som en ombyggd skola.

Vi gick in i församlingen och det såg ut som i ett trapphus i en lägenhet. Vi möttes ganska snabbt av en man som hälsade oss välkomna. Vi förklarade därefter vårt syfte med besöket och han bad oss att först gå trappan ner för att ta av oss skorna, för att sedan istället gå uppåt i byggnaden en våning från där vi kom. Direkt efter trappan in till vänster var det ett stort rum med vad jag skulle gissa på mer än 30 människor i, vi förstod då att det var dit vi också skulle. När vi smet in pågick det redan något, därför vad vi försiktiga för att undgå att störa. Vi fick syn på en soffa i ena hörnet och smög dit. Det dröjde endast några minuter tills jag insåg något extremt pinsamt, dels satt vi på soffan och inte på golvet som alla andra. Men ännu värre, vi hade satt oss i den vänstra delen av rummet, på killarnas sida. När jag insåg viskade jag diskret till mamma och Jennie och vi flyttade ner till golvet på tjejernas sida så fort vi kunde. Bredvid oss satt en kvinna med sin dotter, hon bad först mamma att ta av jackan som vi fortfarande hade på oss och sedan viskade hon detsamma till oss, vi gjorde självklart som hon uppmanade oss. Det är ju svårt för oss att veta hur man ska bete sig när dessa besök inte hör till vanligheterna.
Jag la också märke till hur mycket killar det var där, mycket mer än tjejer. Dessutom var alla fint klädda, vilket var kul att se. Men det verkade samtidigt inte vara så himla strikt på alla sett, eftersom det hela tiden droppade in mer och mer folk, lite som de själva ville. Det fanns alltså ingen dörr som de stängde för att inte bli störda, utan man fick komma och gå som man ville. Detta kan man jämföra med många kyrkor där det finns stora dörrar som skyddar från störande. Det kanske helt enkelt är så att man litar på att alla som går dit är tillräckligt seriösa för att förstå hur man ska uppföra sig.

Ganska snart när de som ledde hela gudstjänsten hade öppnat sina respektive munnar kom jag till instinkt om en sak, jag skulle rent ut sagt inte förstå ett skit av vad de skulle komma att säga. De talade hindu, vilket är ganska förståeligt. Nu i efterhand ställde jag mig den självklara frågan om jag skulle sett annorlunda på saker om jag hade förstått vad de sagt.

Efter en stund var det ett flertal personer som började hämta trummor och andra mindre instrument från några hyllor i rummet. Jag stod och försökte klura ut vad de gjorde och vad som skulle ske, och innan vi visste ordet av det ställde sig alla upp, vi följde snabbt efter. Några personer började blåsa i några slags pipor (jag hade svårt att se exakt vad det var) och andra spelade instrument. Dessutom sjöng några, kunde dock inte se vilka eller hur många som faktiskt sjöng eftersom de stod med ryggen mot oss. Det som absolut var mest intressant med denna del var att en man stod längst fram i rummet mot statyerna/”altaret” och gjorde som cirkelrörelser med någon eld samtidigt som människorna sjöng. Det var riktigt häftigt, även om vi inte förstod vad som skedde.

Under tiden hela ceremonin pågick kom det bara mer och mer folk, snart skulle killarnas sida vara full. Det var uppenbart att man uppskattade hela centret. Ett flertal av de som kom in gjorde också gudstecknet så fort de gjorde entré i rummet.
Samtidigt som jag stod och beundrade allt som pågick så la jag märke till en kvinnas fötter. Hela arean under foten och lite på sidan var täckt med röd färg, kunde detta vara henna? Henna kan användas i olika syften, bland annat som en temporär kroppssmyckning inför exempelvis festivaler och stora högtider, bröllop etc. Jag läste lite och hittade att det är vanligast på händer och fötter så färgen sätter sig bäst och längst där. Henna ses som ett uttryck för skönhet och andlighet och kommer i flera olika mönster som kan symbolisera olika saker. Jag är ingen expert, så jag kunde inte avgöra riktigt vad just denna kvinnas henna symboliserade. Det fanns inte heller något bra tillfälle att fråga henne, något jag troligen annars hade gjort!

Innan mina tankar hade snurrat klart så började nästa roliga sak hända. En man sa några ord samtidigt som han satte ner handen i någon sorts skål och kastade någon vätska på människorna i rummet. Snart skulle jag förstå att det var vatten och jag hann just blunda när jag hade fått vatten lite överallt på mig. I vanliga fall skulle jag nog blivit chockad, men eftersom det kändes som att vi var delaktiga i ceremonin kunde jag inte göra annat än att bjuda på ett stort leende. Samtidigt som jag log tittade jag på Jennie som lite förvånat torkade sig i pannan.

Det var som sagt mycket som hände inom förloppet av en relativt kort tid. Nästa sak som skulle ske var att en kvinna gick runt i rummet med ett hyfsat stort fat med en liten brinnande eld och några föremål på den. Jag kunde inte riktigt avgöra vad som låg på fatet utan försökte snarare se vad människorna gjorde när kvinnan kom fram till respektive person. Många höll händerna över elden och satte sedan händerna mot ansiktet och huvudet, somliga gjorde korstecknet. Efter att de hade hållit händerna över elden så tog de något från fatet. Kvinnan kom även fram till oss leende. Vi gjorde som vi trodde var rätt med elden och sedan gav den gulliga kvinnan oss ett varsitt rött blomblad. Det kändes konstant som att de visade oss stor gästfrihet.
Strax återigen går alla fram i salen till det så kallade altaret och sedan gick det tillbaka. Vi stannade dock kvar bak i rummet för att inte störa och samtidigt funderade jag på vad denna del symboliserade. Skulle det kunna vara så att de blev välsignade? Medan människa efter människa gick fram sjöng de också en vacker visa. Samtidigt tittar jag och Jennie till på varandra då vi tyckte vi hörde något vi kände igen. Jag viskade att jag hörde några gudars namn, och hon bekräftade det jag nyss sagt genom att hålla med. Det var roligt att faktiskt känna igen något åtminstone.

Efter att vi hade deltagit i ceremonin närmare en timme så kände vi att vi fått tillräckligt många intryck. Vi visste inte heller hur länge det hela skulle hålla på, så vi smet försiktigt ut strax därefter, precis som några andra precis gjort. Vi gick ner på undervåningen och satte på oss våra skor och begav oss sedan ut.
Tyvärr var det förbjudet att ta kort i själva salen så vi fick nöja oss med att ta kort utanför.

Efter besöket började jag fundera på det hela. Det var länge sedan jag samlade så många intryck på en så kort stund som det ändå var. Det var självklart lite synd att vi inte förstod vad det sa där inne, men samtidigt måste man acceptera deras religion och ritualer. På samma sätt acceptera de oss, att vi var där och ville lära oss. De lät oss vara med och var mycket trevliga. På det sättet kan vi också lära oss av varandra och få ett samhälle med mindre fördomar.

Dessutom vart jag väldigt imponerad med vad de hade gjort med det i jämförelse med stora kyrkor lilla rummet. De verkade uppskatta vad de hade och var stolta över det.

Tänkte passa på att fråga en liten sak, om någon vet svaret får denne mer än gärna berätta det. Jag undrar vad det indiska “altaret” heter? Där de står och utför gudstjänsten och ber? Heter det altare för indier eller har de ett annat namn för det?

Kommentarer, åsikter och annat tjafs är alltid väl mottaget!

Med vänlig hälsning,

Lisa Lundberg SA11SA