Besöksrapport - Fittja moské

För min andra besöksrapport bestämde jag mig för att besöka en moské, mycket på grund av att Islam är en av de mest kontroversiella trosuppfattningarna, vilket gör besöket extra intressant! Fittja moské kändes som det mest självklara valet när det kom till att välja vilken moské jag skulle besöka. Detta på grund av att gudstjänsten, eller fredagsbönen äger rum relativt tidigt (12:00). Tar man då hänsyn till avståndet mellan min skola och andra moskéer som ligger längre ifrån framgår det rätt tydligt varför detta var det mest rimliga valet. 

Min resa mot Fittja började runt 11 tiden tidigare denna dag tillsammans med två andra från klassen, Fady och Johannes. Vi tog oss med bil relativt snabbt mot platsen och parkerade när vi anlänt på en höjd med utsikt över moskén. Med tid att spendera ställde vi oss och såg ut över moskén och alla de människor som samlades för att ta del av gudstjänsten. Därifrån kunde vi se vattnet strax bakom moskén, lite dolt bakom vissna träd eftersom att det nu är höst. Framför moskén fanns en stor parkeringsplats, som snabbt fylldes av mängden människor på väg till moskén. Har ni aldrig sett en moské tidigare kan jag beskriva det som en stor kvadratliknande byggnad med en stor kupol i mitten av taket. Minaret får man heller inte glömma som är ett högt torn som används för att kalla människor till moskén. Islams version på kyrkklockor beskriver det kanske lite bättre. Utan någon som helst aning om vad vi skulle göra tog vi oss närmare byggnaden och följde sedan efter den stora mängden människor uppför slottsliknande trappor, böjda för utseendets skull. 

Vid ingången låg en stor röd matta utrullad, där alla tog av sig skorna för att sedan ta sig in i byggnaden. När jag öppnade dörren hade jag för första gången sett insidan av en moské. Jag blev ganska överraskad om jag ska vara helt ärlig, det var inte alls som jag inbillat mig. Innan hade jag precis besökt en synagoga vilket liknade andra kyrkor på många sätt. Av den anledningen hade jag inte förväntat mig någon större skillnad från de tidigare platser jag besökt. Rummet bestod av en enda stor röd matta med randiga linjer som man av någon anledning står/sitter på under gudstjänsten. Pelare präglade byggnaden och stora glaskristaller var utspridda i lokalen, med den största hängandes från kupolens topp. Längst in i det stora rummet fanns på vänstra sidan en talarstol, placerad i hörnet. På den högra sidan fanns en predikstol, en mer detaljerad talarstol som var uppsatt på en höjd, med en trappa bestående av ett par trappsteg. Den matchade väggarna med ett blåvit färg mönster och var utplacerat längs väggen. Gudstjänsten började sen när alla tagit sina platser på den röda mattan. De närvarande var av varierad ålder, gamla som unga. Jag kände till och med igen ett par ansikten från vår skola, vilket var någorlunda oväntat. Imamen började så småningom tala och om jag inte minns fel började han med att säga "Allahu akbar", gud är större, ett flertal gånger. Eftersom detta var det enda jag förstod av språket spenderade jag en tid därefter till att vidare observera omgivningen. Jag märkte då väldigt tydligt att en del personer slängde blickar mot mig, inte nödvändigtvis onda blickar, utan mer förvånade blickar då jag i princip var den enda blonda svenska killen eller vad jag nu ska kalla mig, i byggnaden. Efter en hel del sång och poesi på arabiska kom någon upp till talarstolen och talade på svenska för första gången. All min uppmärksamhet riktades då mot predikstolen då jag äntligen skullde förstå något! Personen i frågan såg ut att vara en vanlig deltagare i gudstjänsten och talade om hur Islam inte handlar om rikedomar utan om att göra det bästa av det man har, om att paradiset väntar. 
Gudstjänsten gick sedan vidare till bönen, något man kan beskriva som "Följa John", alla imiterade Imamen. När han bugade gjorde de detsamma, när han gick ner på alla fyra och bad gjorde de detsamma, när han tittade vänster gjorde de detsamma, och sedan högersida, ni förstår konceptet. Denna rörelse repeterades iallafall ett flertal gånger och sedan avslutades gudstjänsten plötsligt, eller det var iallafall min uppfattning eftersom jag inte begrep ett dugg av språket. Alla reste sig iallafall upp och tog sig sedan ut ur lokalen för att skiljas åt. Jag kan säga att många händer skakades. 

En bild på Fittja moské, tagen från Google.

Min uppfattning och diskussionsdel 

Överlag en rolig upplevelse, det är alltid lika roligt att få se och erhålla ny kunskap om saker man aldrig sett och tagit del av tidigare. En sak jag dock inte inte kan undgå från att tala om är om hur män och kvinnor könssegregeras i moskéer. Det är utan tvekan ett väldigt stort problem med Islam när vi lever i ett såpass utvecklat samhälle som vi gör. För mig personligen har dessa värderingar ingen plats i vårt samhälle. Det är värderingar som hör i hemma i världen för flera hundra år sedan. Utgår man efter sådana värderingar anser jag att man lika gärna kan leva lika outvecklat som man gjorde förr i tiden, antingen det eller modernisera sin trosuppfattning. För i slutändan lever vi ett samhälle som utvecklas dag för dag, man kan inte utgå från värderingar man hade förr i tiden. Jag la även märke till att majoriteten av människorna rökte utanför moskén. Jag vet nu inte om jag har rätt eller inte, har inte precis läst koranen, men är rätt säker på att muslimer inte får röka. Märkligt om det är korrekt, kom gärna med en förklaring till detta om ni har en! En annan sak jag lade märke till under gudstjänsten var att nya människor tog sig in i lokalen mitt under gudstjänstens gång, vissa kom när det endast var mindre än 15 minuter kvar. Jag är inte tillräckligt kunnig om gudstjänsten för att kunna avgöra vad detta innebär. Om jag var tvungen att gissa skulle jag säga att man inte behöver ta del av hela gudstjänsten utan enbart ta del av bönen? Men vad vet jag. I synagogan jag besökte var det snarare tvärtom, de som deltog i gudstjänsten var där när den påbörjades. 

Nu när jag tagit upp synagogan kan jag passa på och jämföra de två parterna lite mer. 

I min rapport om synagogan tog jag upp säkerhetsfrågan, om hur det i stort sett var som att åka till USA när det gäller antalet säkerhetsfrågor man blir ställd. Vid denna moské rådde inget sådant, människor kom som de ville genom huvudingången utan några som helst konstigheter. Liksom i synagogan kunde man se en stark samhörighet mellan alla människor, stod det någon i dörren som letade plats viftade någon med en öppen yta nära sig för att alla skulle få plats.