Besöksrapport - Moské av Ellenor Hamrelius

Den 7 mars 2013 begav jag mig till en moské i Kapstaden med min husvärd Zubeida vars skola vi hade utbyte med. Jag skriver om detta besök eftersom jag kommer ihåg det väl då kulturkrocken påverkade mig under resten av vistelsen i Sydafrika.

En släkting till Zubeida körde oss först till hennes tjejkompis, vars namn var Laeeqa, som skulle följa med oss till moskén. Hemma hos Laeeqa träffade jag hennes lillasyster, mamma och mormor som var väldigt trevliga. Det var även här som vi förberedde oss för ceremonin genom att ta på oss en svart klänning som dolde armar och anklar samt en lila sjal. Det var sent på kvällen vi begav oss till moskén, jag tror det var runt åtta som hela ceremonin började. Väl inne i moskén stod vi i en vit hall där de flesta muslimerna hälsade på varandra medan de tog av sig skorna. Utan mina skor blev jag väldigt medveten om att alla andra var väldigt svartklädda medan min lila sjal och rosa strumpor stod ut men jag tänkte inte så mycket på det. Efter hallen kom vi in i bönesalen, där en mjuk matta sträcktes över hela golvet och blå-vit mosaik täckte väggarna. Men jag fick inte chansen att se så mycket utav den då kvinnorna skulle be i ett annat rum precis bredvid salen. Detta rum var rätt litet jämfört med den sal som vi nyss hade gått igenom med tråkiga vita väggar och en stol där imamen skulle sitta. Inne i rummet satte jag, Zubeida och Laeeqa oss i ett hörn medan de andra kvinnorna började anlända. De flesta satte sig på golvet förutom de äldre som satte sig på stolar, bland småbarnen som de hade med sig var det både pojkar och flickor.

Imamen kom in kort därefter, det var en äldre vitklädd man som satte sig ner på stolen och påbörjade bönen. Ibland sa han ett engelskt ord men för det mesta talade han på arabiska, vilket jag såklart inte förstod så jag försökte bara se intresserad ut. Tidigare hade vi fått ett blad men eftersom det stod på arabiska var inte heller det någon hjälp. Jag kommer inte riktigt ihåg hur lång tid det tog men troligast var det bara en halvtimme även om det kändes som längre. Efter imamen hade gått ställde vi oss alla på rad, vilket var rätt mirakulöst själv då det här rummet var väldigt liten och antalet människor där inne var inte få. När vi alla hade ställt oss sprakade högtalaren och böneutroparen satte igång bönen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men när de andra böjde sig ner gjorde jag bara likadant, när de andra satte sig på knäna följde jag dem och när de andra reste sig så var jag snabbt efter. Det var lätt att hänga med och efter tredje gången kom jag in i rytmen.

Efter bönen sträckte kvinnan bredvid mig ut handen till mig och jag tog emot den. Hon lutade sig fram och kysste mig på pannan medan hon mumlade några ord. Därefter var det slut och vi började resa på oss. Kvinnan som hade skakat hand med mig tidigare frågade Zubeida vem jag var, vilket Zubeida svarade på att jag var en gäst som ville se hur det var i en moské. Kvinnan svarade då med att hon misstänkte det då jag hade rört golvet med mina armbågar när vi bad. Jag bad om ursäkt men hon viftade bort det.

På väg ut träffade vi på imamen som frågade mig om jag hade förstått i alla fall ett ord utav det han sa, när jag nickade så log han och sa att det glädje honom att han hade lyckats med det minsta.

Därefter åkte vi hem till Laeeqa igen där hennes mor och mormor väntade på oss. Dem var väldigt ivriga att veta vad jag tyckte om Sydafrika och moskén samt ville de veta allt möjligt om Sverige och bad mig lära dem att säga ”jag älskar dig”. Det var definitivt en hög punkt i resan att lära känna dem och diskutera allt möjligt med dem.

Jag tror om man är uppväxt i västvärlden så har man varken om man vill eller inte en viss bild utav muslimer. Det hjälper inte att USA ett land som har så mycket offentlig uppmärksamhet har en väldigt främlingsfientlig syn på muslimer efter 9/11. Men den här västerliga synen på muslimer och Islam krossades helt för mig när jag fick den här upplevelsen att gå till en moské, lyssna på en imam samt träffa djupt religiösa muslimer och diskutera deras religion med dem.

Att gå till en moské är något som jag skulle rekommendera alla att göra, speciellt om man har dessa tankar och funderingar hur det egentligen är och inte vad propagandan förtalar om.