Religionskunskap 1

Besöksrapport - Synagogan i centrala Stockholm – George Elzouki

Iväg mot Synagogan

Som de flesta känner till, så har judar gått igenom en väldigt hård period under historiens gång. Detta har lett till att synagogor har en väldigt organiserad säkerhet för synagogan och dess invånare. Därför krävdes det tillstånd för mig att få besöka synagogan. Efter att min lärare bekräftat att jag inte var en terrorist eller liknande, valde jag fredag den 15 november 2013 att följa med några klasskompisar till en Synagoga i centrala Stockholm.

Det kändes mycket intressant och spännande att få göra detta besök i och med att jag aldrig tidigare befunnit mig i en synagoga. Jag ville helt enkelt få en klarare bild av judarnas trosutövning, dess heliga gudstjänstlokal m.m.

Det var snart dags för gudstjänsten och jag, Oscar, Patrik och Stephan möttes på Tumba station för att tillsammans ta tåget mot Stockholm central. När vi kom fram till Stockholm central började vi promenera mot synagogan som enligt de andra låg vid Kungsträdgården. Efter att vi slutligen nått fram till synagogan visade det sig att de hade rätt. Gudstjänsten påbörjades kl.17:30 men tyvärr blev vi några minuter försenade på grund av synagogans organiserade säkerhet. Vi möttes nämligen av en säkerhetsvakt utanför grinden till synagogan som tog en säkerhetskontroll på oss. Han kontrollera vilka vi var, vem som skickat oss, varför vi är här och om vi hade något slag av vapen på oss. Det som förvånade mig var att vakten enbart ställde frågan ifall vi hade innehav av vapen men undvek att visitera oss vilket var för min del relativt osäkert med tanke på deras organiserade säkerhet. Vakten verkade i början vara ganska främlingsfientlig då han talade med en betonad röst och hade en väldigt sträng attityd. Däremot efter att säkerhetskontrollen var klar visade det sig att han var trevlig. Han välkomnade oss varmt och beskrev vägen fram till gudstjänstlokalen.


Inuti Synagogan

Vakten hade nämnt att vi skulle vänta vid en dörr till ett bibliotek där någon ska möta oss för att sedan ta oss till gudstjänstlokalen men så blev det inte. När vi väl kom in i synagogan blev vi nämligen förvirrade och möttes heller inte av någon vägvisare. Vi valde istället att ta oss till gudstjänstlokalen på egen och fann den fortare än väntat.

Innanför gudstjänstlokalen hade jag min mössa på mig istället för en kippa (huvudbonad) som gick att låna där. Först och främst när jag kom in la jag märkte till något speciellt rakt framför mig. Rabbinen predikade med ryggen vänd mot oss som lyssnade. Förstod inte varför han inte kunde visa sig under gudstjänsten så att vi kunde se honom. Det såg nästan ut som att rabbinen vill gömma sig under sin predikan. Jag är nämligen van vid att prästen i kyrkan står med ansiktet vänd mot sina lyssnare vilket ser lämpligare ut för min del. Man ska kunna se vem man lyssnar på. Sedan var det väldigt lite folk, bland dessa var tre kvinnor därav två utan huvudbonad. Detta kan förklaras genom att dessa judar är väldigt reformistiska och gudstjänst utan huvudbonad accepteras numera. Däremot hade alla män huvudbonaden på sig. Sist men inte minst kollade jag runt om mig inuti lokalen på väggarna och taket. Det var väldigt belyst och mycket var färgat i guld. Det kändes mer som ett slags uråldrigt tempel eller palats. Det som gjorde det mindre religiöst för mig förutom att det var för ljust, var att platsen saknade de mångfärgade ikonerna vilka man kan se i exempelvis kyrkans fönster. 

Utöver detta så var det en ganska intressant gudstjänst. Rabbinen som såg oerhört ung ut, läste berättelser ur Torahn på hebreiska vilket var totalt obegripligt för mig som inte har någon som helst erfarenhet av detta uråldriga språk. Som tur läste rabbinen även upp berättelser på svenska vilket var mycket lättare att förstå. Framför våra sittplatser fanns en lucka där man kunde hitta den judiska bibeln. Rabbinen utropade vilken sida man skulle slå upp, sedan slog man upp den sidan och följde med i gudstjänsten. Vi fick även resa oss upp och stå i olika riktningar under predikan. Det var först nu jag började känna att jag i stora drog deltog i gudstjänsten, oavsett om jag inte begrep det mesta. Tittade man längst framme där rabbinen stod kunde man se den heliga davidsstjärnan på väggen och vänster om rabbinen stod Menora, den heliga sjuarmade ljusstaken.

Efter en lång och intressant gudstjänst började rabbinen avsluta sin predikan med ett stycke från Torahn på hebreiska. När vi ställde oss upp och började förbereda för att ge oss av, kom något oväntat. En judisk man från lokalen kom fram och skadade hand med oss samtidigt som han sa ”Shalom” vilket visade sig betyda ”fred”. Helt oerfaren av detta svarade jag först med ”Tjena”. Detta eftersom jag aldrig hört eller varit med om detta tidigare, därför trodde jag att han hade sagt ”Tjena” eller någon liknande hälsning istället för det han egentligen sa, ”Shalom”. Som tur förtydligade andra som var med mig på besöket vad judarnas egentliga innebörd var med hälsningen.


Besöket slutfört

Nu var jag och mina klasskompisar på väg ut från lokalen efter ett väldigt intressant besök. Jag kände omedelbart att det var relativt stora skillnader i jämförelse med exempelvis kyrkan, som jag varit på ett antal gånger. Kyrkorna jag besökt var nämligen syrianska ortodoxa/katolska kyrkor vilket skiljer sig en del från en svensk synagoga.

Det som var lite speciellt i synagogan i jämförelse med kyrkorna jag varit på är att rabbinen predikade även på svenska vilket jag aldrig genomgått. Tidigare i kyrkorna jag varit på har i stort sätt alla böner varit på arabiska eller syrianska vilket var svårt för mig att förstå. I en bön talas inte språket som det talas i vardagen utan man använder speciella ord och meningar som jag för min del inte kan begripa, utan begriper mer det vardagliga arabiska/syrianska språket.


Detta var det mesta jag hade att säga angående mitt besök och vill tacka de som läst. Kommentarer uppskattas! Tack för mig.

George Elzouki