Besöksrapport: Gudstjänst i Hagabergs Kapell
Jag valde att den 10 november
gå till Hagabergs kapell för att vara med på gudstjänsten där. Det är det
kapellet jag är konfirmerad i, men jag går dit väldigt sällan då jag inte orkar
eller har tid.
Jag gick dit själv, men jag känner några personer där som jag satt med. Jag känner dem från konfirmationen och kyrkans ungdomsgrupp, som jag inte heller har tid att gå till längre.
Jag gick dit själv, men jag känner några personer där som jag satt med. Jag känner dem från konfirmationen och kyrkans ungdomsgrupp, som jag inte heller har tid att gå till längre.
Kapellet från 1800-talet och
är väldigt litet, vitt både på utsidan och insidan. Det är inte så mycket
utsmyckning som i en stor kyrka, men det finns en stor tygtavla bakom altaret,
ena sidan föreställer dagen och andra sidan föreställer natten, med ett vitt
kors i mitten. Jag har aldrig riktigt kommit på eller frågat vad den betyder.
Det finns takbjälkar, som är målade röda och detaljer på bänkarna är målade i
blått. Ganska hemtrevligt tycker jag!
Gudstjänsten började klockan
elva, men jag var där lite innan. Det var inte så många unga personer där, men
jag tror att en av dem var en blivande konfirmand (min kusin ska också
konfirmera sig i samma kapell i sommar). De flesta var äldre, mest tanter.
Prästen var en äldre man som jag inte kommer ihåg sedan tidigare, han verkade
väldigt snäll (fast är inte alla präster det?).
Det började med att vi sjöng någon psalm,
sedan ringde klockorna och prästen hälsade alla välkomna. Vi sjöng sedan
Syndabekännelsen, sa en Tackbön och sedan sjöng vi lite lovsånger. Det är inte
riktigt samma sak som en psalm, jag tycker att psalmer är lite mer
”gammeldags”, medan lovsånger är nyare och roligare. Medan vi sjöng samlades
kollekten in, det går alltid till välgörenhet.
Prästen lät en kvinna komma upp och läsa från
Gamla testamentet, och sedan från Epistel. Sedan predikade han, men jag förstod
faktiskt inte så mycket. Förut när jag gick oftare i kyrkan lyssnade jag mer,
för jag var mer ”inne” i det eftersom att jag skulle konfirmeras. Men jag var
trött den här dagen och orkade inte riktigt lyssna, så jag hörde bara vissa
delar.
När han var klar sade alla Trosbekännelsen,
den kunde jag inte längre utantill men det fanns så man kunde läsa från ett
papper. Sedan sa vi Trosbekännelsen, efter det Lovprisningen. Vi blev tills slut välsignade av prästen och
sjöng en sista psalm.
Efter gudstjänsten är det alltid fika med
församlingen, men jag hade inte tid att stanna för att min storebror fyllde år
den dagen.
Jag är ju själv protestantisk
kristen, men jag går sällan till kyrkan. Detta besök var inte särskilt ”nytt”
för mig men jag valde det för att ha något som jag ”kan” för att det skulle bli
lättare.
Tumba gymnasium
SvaraRaderaFredag 15 november 2013
Hej Stephanie!
Jag hoppas att du har det fint!
Tack för din rapport. Och grattis till din storebror i efterskott!
Jag visste inte var Hagabergs kapell låg så jag googlade och bland annat fick veta att kapellet var från början inte byggt på dagens plats utan flyttades dit från en annan plats. Intressant.
Du har beskrivit besöket på ett utmärkt sätt. Det märks att du (åtminstone ibland) saknar tiden då du besökte kapellet lite oftare. Det måste vara så att kapellet erbjuder dig en trygghetskänsla som du trivs med.
Hagbergs kapell tillhör EFS (Evangeliska FosterlandsStiftelsen) som är en av de mest aktiva frikyrkor i Sverige. En frikyrka som i årtionden satsat en hel del på ungdomar och ungdomsverksamhet.
Synd att du var tvungen att lämna kyrkkaffet åt sitt öde. Jag har hört att förtäring efter ett sådant besök ger en speciell känsla!
Ännu en gång tack för en givande läsning!
mvh
Nader