Besöksrapport nr 3, Sankta Birgittas Kloster - Malin Eklund-Larsen

Ja hej på er!
Nu är det så att min sista besöksrapport är den här rapporten. Den kommer handla om ett besök som jag gjorde med några klasskompisar till Sankta Birgittas Kloster som tillhör Birgittasystrarna, tisdagen den 26 november.

Det började med att jag och Ellenor bestämde oss för att besöka systrarna, men när vi pratade om detta så ville Refel och Martin följa med. Vi sa inte emot, eftersom jag tycker ju fler desto bättre. Så vi kollade upp när de hande någon sermoni, och dte visade sig att de hade många. Vi bestämde oss för att komma till eftermiddagsbönen den så kallade Vesper som var kl 16.00 ute i Djursholm (norr om Stockholm). När klockan var runt 2 tiden på eftermiddagen, begav vi oss mot norra Sockholm. Färden dit tog ca en timmen och 30 minuter.

Martin och Refel under resan dit

När vi pratade om hur det skulle bli, och då var vi ganska överens allt alla var lite nervösa på olika sätt. Jag vet inte riktigt varför jag var nervös men jag var det. När vi hoppat av bussen (inte bokstavligen) så fick vi gå ca 400 meter, därav 200 merter som uppförsbacke till klostret. Väl framme så började vi undra om vi hade kommit rätt.  Det såg ut som ett vanligt hem, när vi hade gått innaför huvudinfarten till klostret. Vi gick runt ett varv för att vi var ju lite osäkra på om vi hade kommit rätt. Men när vi är där uppe så kommer en anhörig till en som bor där. vi frågade då om vi hade kommit rätt, coh då svarade hon ja. Men hon sa även att det är ganska dött den här tiden på dygnet så hon förstod vad vi pratade om. Hon var snäll och hämtade en av systrarna som sedan visade oss vart vi skulle. Vi kom in i hemmet/klostret så såg dte lite ut som ett ålderdomshem. Ett kapprum där vi gängde av oss kläderna osv. Innan vi gick ner till kapellet så väntade vi på systern som skulle visa vart vi skulle.

Refel och jag utanför huvudingången

Vet inte riktig vad detta var men fanns i kapprummet

När hon visat oss vart vi skulle så kom vi in i husets kapell, som jag tycker liknar ganska mycket rummen i kyrkan. Vi fick sitta rakt fram i salen medan systrarna (tror dom var 10 stycken) satt i ett annat rum som var upp till höger om oss. Hela salen var som ett L fast upp och ned vänt. Framför oss så hade vi ett sten bord och på väggen övanför borde så var det ett kors men Jesus (tror det i alla fall), på väggarna på sidan så fanns det massa små tavlor (såg inte häller där vad det var på dem). Bänkarna vi satt på såg slitana men de var ändå helt okej att sitta på lite övern en timme.

Till höger ser ni sten bordet och till vänster/raktfram ser ni där systrarna satt.
Denna bild är från google

Det droppade in lite allt eftersom av systrarna innan bönen skulle börja. varje gång innan de satte sig så gick de ner på knä och kolla mot korset. Medans syrtrarna droppade in så hände det lite saker hos oss (tar det lite längre ner vad vi gjorde under sermonin). Tror när klockan var 10 över 4 så började allt. De började med att säga en kort bön, sen var det som att det upprepade vissa meningar hela tiden. Det blev typ som en mantra. Denna mantra höll på lite mer än 20 min tror jag, sen var det att den sjöng. Vet inte vad de sjöng för att de var i en väldigt ljus ton så att man inte förstod något. Sen så kom ännu en syster till bönen (tror hon var sen) när det var ca 10 min kvar. När de var klara så gick de ner på knä ännu en gång framför korset, och därefter gick de ut. Händelseförloppet var inte mycket under bönen men det var långt utdranga saker.

Detta är Birgittasystrarna i Djursholm.
Även denna är fårn google

Det som hände för oss under sermonin då:
- Martins och min mage började låta.... (vi var hungriga) Då började alla att skratta av det och då blev det lite konstig stäming, för jag tror att systrarna som var där tror att vi skrattade åt dom. Det hände flera gånger och vi var tvugna att säga till varandra att sluta för vissa kunde inte sluta skratta, eller rättare sagt vissa kunde inte skratta tyst.
- Jag la märket till att varje syster hade en ring som var guldfärgad på ringfingret på höger hand. Vet inte varför de hade det, och frågade inte häller varför.
- Jag blev ganska ofokuserad på vad som hände för det var för lång tid att inte göra något...

Efter allt så var det dags att röra sig hem. Vi gick tysta upp till kapprummet där vi hade lämnat våra saker och de var kvar. Inte för att de skulle ta någons kläder. I hallen så börjar vi prata om det som hänt och då kom vi fram att det var tråkigt. eftersom som vi bara satt och inte gjorde något under bönen så blev allt lite tråkigt för oss. Men men vad kan vi göra åt det. Innan vi gick där ifårn helt så tog jag lite bilder, på vad bland annat hade i deras "trädgård".

Refel, Ellenor och Martin utanför huset/klostret

En staty det hade i trädgården

Vet inte vad det ska föreställa men fanns också i trädgården

Sen jag, vid ingången/utgången till området

Lite vad jag tycker och kloster och sådant då. Jag själv skulle aldrig vilja bo i kloster. För jag tyckte att alla systrar såg lite ledsna/nerstämda under bönen men även under den lilla tiden jag såg innan och efter bönen. Att inte få kunna klä sig som man vill är inte okej tycker jag. Man ska kunna få uttrycka sig själv hur man nu vill göra det. Det verkar inte häller som att de får göra vad som helst heller. Jag som tränar skulle typ bli galen om jag inte fick träna handboll, eller träna över huvudtaget.

Oj nu blev den lång text med många blider. Men hoppas ni tyckte texten var bra. Skicka gärna en kommentar så skulle det vara schysst.

MVH Malin Eklund-Larsen