Besöksrapport - Stockholmssynagoga - Sean Manley

Den 15 november 2013 var dagen då jag och ett par andra i klassen begav oss till Stockholms Synagoga. Jag tog tillsammans med Fady tunnelbanan in till stan och letade sedan ivrigt efter synagogan. Vi hade under resans gång endast vetande om att byggnaden befann sig någonstans i Kungsträdgårdens kretsar. Att hitta denna plats skulle inte bli något problem tänkte vi. Kort därefter kunde man finna oss springandes runt Kungsträdgården, desperata efter väganvisningar. Lyckligtvis hittade vi en man som visste vart vi skulle, vilket resulterade i en smålöpning mot platsen. Vid vår ankomst hände något som för mig kändes väldigt märkligt, men samtidigt förståeligt. Synagogan vaktades av säkerhetsvakter som ställde en stor mängd säkerhetsfrågor. Har ni något vapen på er, vem har skickat er, vad är ert ärende, vilken kurs har det att göra med, vem är er lärare, följdfrågor efter följdfrågor. Visst kan jag förstå varför man tar säkerhetsåtgärder, men det kändes lite överdrivet.

När vi efter vad som kändes som en evighet äntligen blev insläppta blev vi tillsagda att ta oss in i en gränd och stanna vid en dörr med titeln bibliotek på. Denna dörr missade vi och det fick vi reda på snabbt. En röst gav order om att vi skulle vända om, antagligen bevakade de gränden, till denna dag vet vi inte om detta var fallets, eller om killen vid ingången helt enkelt hade övernaturliga krafter.

Efter att vi tagit oss in i byggnaden visade det sig att vi var de enda som anlänt. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra, det tog ett tag innan vi hittade den stora salen där gudstjänsten utförs. Efter ett tag började lite folk anlända genom den mörka gränden in till synagogan. Dessa människor var väldigt vänliga, alla hälsade innan de tog sig in i den stora färgglada salen. Klockan var nu 17:30 och gudstjänsten skulle nu påbörjas, iförd kippa rörde vi oss in i salen och satte oss relativt långt bak. Jag började med att se mig lite omkring i salen som bestod av två våningar med ett altare som skiljde sig från de kyrkor jag besökt tidigare. Räckena på övervåningen glittrade av guld, liksom de många ljusstakarna som var utplacerade kring altaret. Golvet var täckt av en röd matta och bänkarna var slitna, på ett bra sätt då de gav en mer gammaldags känsla till lokalen. Det var i synnerhet inte många människor som deltog i gudstjänsten, kanske 10 personer inklusive minst 4 från klassen. Anledningen till detta kan ju varit att det var en vanlig arbetsdag vid fem tiden, många jobbar väl kan jag anta. Detta ledde iallafall till att rabbin och de andra närvarande i salen ombad oss att flytta lite längre fram, något som ännu en gång visade hur vänliga de var. Jag fick genom detta en större känsla om att jag var välkommen i deras gudstjänst. En av judarna i frågan var även så snäll att han gick en bra bit och hämtade en Tanakh till både mig och Fady. Under tiden var jag bara tvungen att öppna lådan som fanns vid min sittplats. Vad fann jag då? Inget mindre än minst 30 dumble papper, vilket ledde till att både jag och Fady nästan brast ut i skratt. Själva tanken av att en person under en gudstjänst suttit och smygätit dumble, var tillräckligt underhållande för att få mig att nästan gapskratta. När gudstjänsten drog igång gav jag dock mitt allt för att inte skratta och följde istället med hebreisk sång, genom att läsa den svenska översättningen. Texten bestod av vacker poesi om gud som även jag som icke-troende betraktade som en intressant. Det enda som störde mig var en asiatisk turist som envisades med att försöka sjunga med, även om hon inte kunde ett ord hebreiska. Jag lät det tillslut inte störa mig och gudstjänsten fortsatte och varade i säkert lite mer än en timme. Efter att gudstjänsten avslutats skakade en del av judarna hand med oss och sade shalom, "frid vare med dig". Vi avlägsnade oss sedan ur lokalen och började röra oss hemåt.

Mina åsikter samt diskussion

Jag kan utan tvekan säga att besöket i helhet var en rolig och lärofull upplevelse. Det var något helt nytt för mig som icke troende att besöka en plats andra uppfattar som helig. Att få följa något man tidigare aldrig bevittnat ,och något som samtidigt ingår i  andra människors dagordning kommer helt klart stå fast som en minnesvärd upplevelse. Något jag la märke till var att de två kvinnor närvarande satt på samma sida av bänkarna som männen. Jag är inte helt säker på anledningen till detta, men kan gissa på att synagogorna i Sverige är konservativa, eller reformerta. Att de anpassat sig till det svenska samhället, och dess syn på jämställdhet. Antingen det eller så var det något speciellt för just denna dag.

 Jag förstår självklart varför säkerheten var så hög, vi vet alla anledningen och det är något vi alla tänker på när vi hör ordet judendom. Vi tänker på de människor som drabbades av förintelsen, på ett folk som utsatts för mycket elände. Judar är ett folk med en häpnadsväckande historia, de har under historiens gång bollats runt och behandlats på ett otroligt inhumant vis. Det har lett till att jag personligen har en stor respekt för judar, att deras tro lever vidare trots allt detta. Jag får uppfattningen av att händelser som förintelsen enbart gjort judar starkare. De har förts närmare varandra, då de har detta gemensamt. Jag känner personligen att denna otroliga historia gjorde besöket mer minnesvärt samt intressant, då andra världskriget är en händelse jag fått höra om, samt jobbat med extremt mycket. Samtidigt hade jag aldrig träffat en jude förr, trots att jag hört så mycket om deras historia, och jobbat så mycket om den. Jag tror att detta är en bra förklaring till varför besöket var något speciellt för mig.