Besöksrapport - Syrisk-ortodox kyrkan - Stephan Chaanine

Besöksrapport

Nu har det blivit dags för er att ta del av mina upplevelser från Sankta Maria kyrkan i Tumba. Söndag och dags att fira söndagsgudstjänsten i kyrkan – St. Maria kyrkan där jag tillsammans med min familj och släkt alltid firar den.

(Stenskulptur av Jungfru Maria utanför St: Maria kyrkan)

Jag går ut ur bilen och hör en diakon sjunga en lovsång på syriska (suryoyo) som avslutas med kyrie eleison (”herre, förbarma dig” på grekiska). Precis utanför kyrkan ser man stor en avbildning av Jungfru Maria i sten som bringar en känsla av frid. Jag pallrar mig upp för alla trappor och går in i lilla kyrkan. Direkt slås jag av en underbar och stark doft från olibanum rökelsen som spridit sig över hela kyrkan. Rökelsen bränns i liten ampel som sitter fast i några kedjor – ett rökelsekar. Detta rökelsekar bärs omkring av diakonen som svänger den fram och tillbaka för att sprida rökelsen i kyrkolokalen.

Kyrkans alla sittplatser i nedervåningen är upptagna och jag pallrar mig upp för ännu fler trappor till övervåningen där kören, vilken jag är en del av, är samlad. Jag kommer in i det lilla rummet på övervåningen, som har utsikt över hela kyrkan, och upplever ren frid. En känsla som gör mig lika upprymd varje gång. Jag är fullt medveten om att jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är i detta rum som jag tillsammans med medsystrar och bröder kan tala till min Herre och stärka min kontakt med Honom.

Församlingens huvuden är alla riktade mot altaret där prästen står iklädd sin alba och luturgiska klädsel bakom en bänk. På bänken finns flera nattvardskärl och en bok med kyrkliga hymner och texter. Där förbereder prästen nattvarden, Guds kött och blod i form av vin och syrat bröd, som vi i slutet av gudstjänsten tar emot för att bekänna att vi vill leva i Guds gemenskap. Detta samtidigt som han för en konversation med församlingen, diakonerna och Gud.

Nattvarden

"Jag är livets bröd, det levande brödet som kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge er är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva." – Johannesevangeliets, 6:48-52

Efter att prästen predikat i en halvtimme på både syriska och arabiska samt sjungit några böner går de flesta som är döpta i församlingen och ställer sig i kö. Detta för att komma fram till prästen där han tillsammans med någon medhjälpare (i detta fall en diakon) står och varsamt lägger in en brödbit doppad i vin i munnen på alla som är en del av denna ”rörelse” i rummet. (Genom dopet blir vi inbjudna att ta emot Guds kött och blod.)

Nattvarden påminner oss om dopet – vi är döpta till ett liv som bär på evigheten. Denna måltid av Guds kött och blod påminner oss även om påskdagens seger över ondskan och all ensamhet i världen. Det är en symbol för Jesus uppståndelse, där treenigheten segrar med kärlek och ger oss hopp om en god framtid i samhörighet med treenigheten.

Efter nattvarden avslutades gudstjänsten med några välsignande ord från prästen och hela församlingen drog sig ned till lokalen. Det är där alla samlas för att dela med sig av sin vecka till sina nära och kära och även bekanta.

(Sikt över kyrkan från övervåningen)

I takt med att jag lär känna mig själv på djupet, lär jag även känna Gud i min frikostiga gemenskap. Jag kämpar fortfarande med att ta reda på vad mitt jordliga syfte är – och det är en fråga som jag vågar och vill ta mig an. Ju mer jag umgås med Gud, oavsett vilket sätt, desto närmare kommer jag Honom och desto mer lär jag känna mig själv på djupet.

Jag har alltid varit religiös och gått till kyrkan ända sedan barnsben då min morfar är präst och jag är uppvuxen i en from familj. Jag växte upp med bibeln och bönen nära till hands. Dock begrep jag inte den faktiska innebörden av att vara kristen och religiös. Det var vid lite äldre ålder som jag insåg att jag behöver Gud i denna värld, där ondska härjar.

Även om inte alla är kristna och bekänner en Gud så är det rätt uppenbart att man inte ska göra skillnad på människor och människor. Genom människans historia har många fruktansvärda händelser inträffat – t.ex krig, våldtäkter, mord, folkmord etc, delvis pga. att människor har haft det svårt att komma överens med varandra av olika anledningar. Följaktligen har människan tagit till onda handlingar för att bli bukt med sina ”problem”, istället för att vara tålmodiga och visa kärlek och respekt till sina medmänniskor, vilket är en något som många religioner (i synnerhet kristendomen) förespråkar. Även om människor har gått ut i till exempel sin religions namn (ex. Kristus namn under Korståget) för att ta livet och/eller konvertera icke-religiösa, så får vi absolut inte glömma att människor inte alltid följer sin lag. Att människor inte följer lagar (inom staten, religionen, samhället i form av normer mm) till punkt och pricka, eller överhuvudtaget, är inget nytt. Den kristna lagen t.ex förespråkar ingenstans i bibeln att man ska dödshota människor till konvertering, utan snarare missionera och välkomna och omfamna alla människor för omvändelse med genuin kärlek.

Oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning, ålder, hudfärg, politisk ställning och religion är vi alla människor och förtjänar att behandlas med respekt och kärlek av våra medmänniskor.