Synagoga Frida Nilsson HU11

Stockholm Stora Synagoga

För mitt tredje och slutliga besök beslutade jag mig för att besöka en synagoga som ligger på Wahrendorffsgatan 3B, som är en tvärgata i höjd med Kungsträdgården i centrala Stockholm. Jag gick dock inte dit själv utan jag och Maja beslutade oss för att på fredagen den tjugonionde november ta oss dit tillsammans, då varken hon eller jag hade en särskilt stor koll på var synagogan var belägen. Vi hade fått veta att vi skulle närvara på en judisk gudstjänst som startade klockan 17.30. När vi väl hittade dit blev vi bemötta av en säkerhetsvakt som stod utanför grindarna som avskilde synagogan och den judiska församlingens lokaler från gatan utanför. Det som skiljde denna religiösa plats från de andra platser jag har besökt är att de har en väldigt hög säkerhet och låter inte vem som helst komma innanför grindarna. Det här grundar sig i att de tidigare har blivit utsatta för hot och attentat, vilket enligt mig gör att deras höga grad av säkerhet är oerhört förståelig.

Säkerhetsvakten frågade oss vad vi hette, varför vi besökte synagogan, varifrån vi kom, samt om vi bar på några vassa objekt eller något annat som skulle kunna användas som vapen. Vi fick sedan visa upp våra legitimationer samt öppna våra väskor om vi hade några. Men i och med att vi inte hade några andra tillhörigheter med oss förutom våra jackor, fick vi gå in till innergården. Vi visades sedan vidare till synagogans ingång som låg mellan synagogan och den judiska församlingens lokaler. På vägen stannade vi upp för att vi upptäckte att hela väggen på huset bredvid var täckt av inristade namn. Det var namn på alla de judar som fått mista livet i olika koncentrationsläger under andra världskriget. Det som slog mig mest var hur otroligt många namn det var, då det är svårt att riktigt ta in hur många som faktiskt dog under den tiden. Tidigare i år besökte jag och min familj koncentrationslägret Auschwitz när vi var på en semester i Polen och det gör att jag har en högre förståelse för vad som verkligen skedde i lägret samt hur allvarligt judehatet verkligen var. Jag förmodar att den judiska församlingen har dessa namn uppskrivna för att dagligen bli påminda om de som miste sina liv och hedra dem, samt bli påminda om hur de inte vill att det ska bli igen.

När vi väl kom in i byggnaden fick vi ta av oss våra ytterkläder och sedan gå upp för en trappa som ledde oss till synagogan. Det första jag tänkte på var hur vackert utsmyckad lokalen var. Det var en stor och mäktig lokal med balkonger och träbänkar. Alla väggar hade detaljer i guld samt i andra färger. I taket hängde kristallkronor och alla olika inredningsdetaljer gav en väldigt mäktig samt hemtrevlig känsla. Längst fram i lokalen stod ett altare med bland annat den sjuarmade ljusstaken Menorah, som är en helig symbol inom judendomen. Sju är ett heligt tal och den sjuarmade ljusstaken symboliserar fullkomlighet.

Längst bak i lokalen blev vi tilldelade varsin Siddur som är judarnas bönbok som används vid gudstjänster. Jag och Maja satte oss sedan ungefär mitt i lokalen för att vänta på att ceremonin skulle börja. Vi fick berättat för oss Vi fick berättat för oss att ickta bilder inne i synagogankanta med det herbeiska språket.r det skrivet på hebreiskaen hudvudbonav en man som deltog i gudstjänsten, att det i vanliga fall är så att män och kvinnor sitter på olika sidor av altargången men att det vid gudstjänsten på fredagskvällar inte gäller. Inne in lokalen var det väldigt få människor och det berodde på att det närvarar fler på lördagsgudstjänsten. Deltagarna var både kvinnor och män så väl som yngre och äldre människor. Varje individ av manligt kön hade på sig en huvudbonad som kallas för en kippa som är obligatorisk för männen att ha på sig under gudstjänster.

Strax därefter steg rabbinen upp till sin talarstol och talade om för oss som var i lokalen att det nu skulle starta. Vi började med att slå upp bönboken på den första sidan för att sedan kronologiskt arbeta oss genom en stor del av boken. På varje uppslag var det skrivet på både hebreiska och svenska vilket var väldigt bra för oss som inte är bekanta med det hebreiska språket. Genom hela gudstjänsten som varade i ungefär 50 minuter, fick vi ta del av en mängd böner som alla handlade om judarnas tacksamhet inför deras herre samt någon bön om sabbaten. När vi skulle sjunga två av bönerna vände alla sig i lokalen om i riktning mot den bakre delen av lokalen. Mannen framför oss talade om för oss att vi skulle göra det också. När jag väl hade förstått hur det gick till, kändes det inte alls lika ovant som inför den första bönen. Varje bön sjöngs på hebreiska medan allt tal mellan bönerna var på svenska. Det här var enligt mig väldigt effektivt då jag förstod meningen bakom de böner som sjöngs samt att jag fick ta del av hur bönerna ursprungligen låter. En sak som upprepades ett flertal gånger var att de troende skulle komma ihåg att de bara har en gud, samt att de ska vara stolta över det.

När gudstjänsten var klar, skakade vi hand med mannen som satt framför som dessutom var samma man som talade med oss tidigare under besöket. Han sade Shabbat shalom som betyder "Må din sabbat vara fridfull" och för att vara artig sade jag samma sak tillbaka. Gudstjänsterna som hålls på fredagar hålls inför sabbaten och därför sade han den frasen. Sedan rörde vi oss mot utgången och lämnade tillbaka bönböckerna. Efter att vi hade lagt tillbaka böckerna begav vi oss mot kapprummet som låg en trappa ner. När vi tog oss ut från synagogan funderade jag över vad jag precis hade fått äran att uppleva och jag insåg snabbt att jag verkligen hade tyckt om det, trots att det ibland kändes lite utdraget i och med att jag inte förstod allt rabbinen sade. Men i det stora hela tyckte jag att det var väldigt intressant och givande, då jag tycker att det är väldigt intressant att ta del av olika religioner. I och med att jag inte tror på något speciellt, är det nog enklare för mig som inte är så partisk till någon speciell religion att kunna se objektivt på de olika de olika trossystemen.

Stockholms Stora Synagoga är belägen så att den inte går att finna om man inte går in på just den gatan den ligger på, då synagogan är gömd bakom en rad av andra byggnader. Jag tyckte att synagogan var väldigt vacker och den var byggd i orientalisk stil med enkel utsmyckning i form av vita husväggar. Trots att utsidan av byggnaden inte säger så mycket, gör insidan det. Insidan av byggnaden är oerhört vacker och den satt kvar på näthinnan långt efter att jag hade lämnat platsen. Jag anser att det är viktigt att det finns en religiös plats så pass centralt i huvudstaden, då det då finns en större chans till att fler upptäcker judendomen och blir intresserade och det kan leda till att den judiska församlingens medlemmar ökar i antal.

Judendomen är en av de äldsta religionerna i världen och har närmare 20 miljoner utövare runt om i världen, varav det i Sverige finns närmare 20 000 troende. Jag tycker att judendomen är en av de mest intressanta religionerna. Det här beror på att den har så pass mycket historia, samt att den är moder religionen till både islam och kristendom. Det är viktigt att bevara de gamla religionerna, men samtidigt också att bli ständigt påmind om historien som har lett fram till hur judendomen är idag. Ett exempel på en sådan påminnelse är det som stod skrivet på väggen utanför ingången till synagogan. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur en människa kunde orsaka att så pass många dog. Det är obehagligt att tänka på hur mäktig en person kan vara och det är något som visar på hur svaga vi människor runt omkring egentligen är. Det är oerhört lätt att greppa tag i det som känns tryggt i stunden men det kan visa sig vara sitt största misstag. Judarna är bara en av de få grupper som blev utsatta för massmorden under det andra världskriget, men de var däremot en av de största grupperna. Dessa händelser har lett till att jag har en respekt för det judiska folket och deras historia, samt att jag är fascinerad över hur bra de har återhämtat sig, trots de som har skett tidigare. Jag kände att jag lärde mig otroligt mycket om judendomen genom besöket och jag skulle verkligen vilja rekommendera andra att besöka synagogan för att även dem ska kunna få en djupare förståelse för judendomen.

Synagoga av Stephan Chaanine

Besöksrapport - Synagoga 

För flera veckor sedan åkte jag och några kompisar från EK11JU in till stan en onsdag eftermiddag för att besöka Stockholms stora Synagoga på Whrendorffsgatan, bakom st. Eugenia kyrkan på Kungsträdgården. Vi var på plats runt 17.30 och grinden på baksidan stod öppen, så vi bestämde oss för att ta oss in i hopp om att få en rundtur, delta i en judisk gudstjänst och se hur synagogan ser ut inifrån. För att ta oss till ingången på andra sidan var vi tvungna att gå igenom en liten gränd, där väggen på högra sidan var fylld av inristade namn i åminnelse av förintelsen och alla judiska offer. Vi hann knappt ta oss till andra sidan innan vi hörde en man kalla på oss ur någon högtalare – denne person tvingade oss att lämna området, trots att vi gjorde det klart för honom att vi inte utgjorde något hot. Vi visste inte riktigt hur vi skulle bemöta denna situation så vi lämnade genast området. Det lämnade inte gott första intryck och jag fick bilden av att synagogan är väldigt fientlig gentemot främlingar.

Dagen efter fick jag av någon sammanträffande reda på att synagogan kräver intyg på att man inte är terrorist, utan en anständig person. Detta eftersom judarna är en utsatt minoritetsgrupp i samhället, vilket har lett till att de blivit en lite defensiv grupp – som i sig är fullt förståeligt. Veckan efter ordnade Nader ett besök åt oss och många andra, så jag valde att åka dit igen – jag ville ju fortfarande ha svar på mina frågor kring gudstjänsten och utseendet i synagogan.

Fredagen 15/11 var jag på plats igen tillsammans med Patrik, Geroge och Oscar och gudstjänsten började 17.30. Utanför synagogan möttes vi av några säkerhetsvakter, under porlande regn, som bad att få se våra ID- kort och därefter förhörde dem oss och jag kände mig som en brottsling som försökte se så oskyldig ut som möjligt .”Vad gör ni här? Varför just här? Studiebesök, jaha i vilken kurs? Vad heter er lärare? Vilken skola? Vilken ort? Vilken stad?” – det var sådana typer av frågor som ställdes av säkerhetsvakterna mitt under porlande regnet. Detta drog ut på tiden, och vi missade de fem första minuterna av gudstjänsten.

Väl inne i den stora byggnaden följde vi bara det genomträngande ljudet av sjungande män och kvinnor – många dörrar öppnade vi och många trappor gick vi uppför och tillslut var vi precis utanför själva palatslika synagogan. Av respekt tog vi på oss kippor som man kunde låna utanför och sedan gick vi in i själva synagogan. Synagogan påminde mig mycket om syriskt ortodoxa kyrkor med alla sina ljus, mönster och ljuvliga färger. (Senare fick jag reda på att just denna synagoga byggdes efter en vision om ett assyriskt tempel). Längst fram i centern stod rabbinen på en liten scen, som kan liknas med altaret i kyrkor. På väggen därframme fanns en stor Davidsstjärna och där hängde även en lampa (Ner Tamid) som symboliserar det evigt brinnande ljuset. Det fanns även ett stort guldskåp (Aron Ha-Kodesh) vilket är där Torarullarna förvaras.

Jag hade förväntat mig att det skulle vara proppat med människor i synagogan eftersom synagogan uppmärksammats så mycket i media (Obamas besök) och för att det finns ungefär 4000 judar i judiska församlingen i Stockholm. Däremot fanns det bara runt 10 religiösa som deltog i bönerna samt ett fåtal åskådare (däribland fyra personer från klassen).

Hela församlingen läste ur sångböckerna som stod på hebreiska och lyckades sjunga unisont i vad jag tyckte lät som kvartstoner, som är vanligt i arabisk musik. Jag kunde inte förmå mig att förstå något av själva gudstjänsten eftersom allt var på hebreiska och det tog oss ett tag att förstå hur sångboken, som innehöll översättningar, fungerade. Däremot ”deltog” vi lite i gudstjänsten då vi härmade dem med sina ritualer – följde deras handrörelser och när de vände sig om, gjorde även vi det.

Själva gudstjänsten tog slut efter 35 minuter och strax därefter började rabbinen predika på svenska. Predikan handlade i princip om en berättelse ur Gamla Testamentet (tror jag), men vilken uppfattade jag aldrig.

Strax efter predikan avslutades gudstjänsten med en lovsång om välsignelse och sedan vände alla i församlingen sig till sina grannar helt plötsligt och hälsade vänligt på varandra. Vi kunde se att alla munnar rörde sig i samma form så vi antog att det var någon hälsningsfras. Tillslut kom en man fram till oss, räckte fram sin hand, *handslag*, och sa ”Shabbat Shalom”, vilket är en vanlig hälsningsfras som används under sabbaten. Uttrycket i sig betyder ”må din sabbat (vilodagen) vara fridfull”.

Vi gick ut ur själva gudstjänstsalen och lämnade tillbaka kipporna vi lånat och lämnade området. Detta var verkligen en oförglömlig upplevelse. Jag hade förväntat mig att ceremonin skulle vara extremt olik kristendomens, vilket det inte var. Upplägget påminde mig om hur det är i min kyrkan– gudstjänst, därefter predikan, sedan ett avslut – och det var mycket sjungande i kvartstoner vilket också förekommer inom syriskt ortodoxa kyrkan.

Genom världshistorien har judar målats ut som en ond och annorlunda grupp i samhället. Det extrema hatat uppkom under medeltiden då kyrkan intagit en stor ställning i samhället. Under den tiden hade alla människor en uppfattning om att människans tillvaro på jorden var bara förspelet till det kommande livet i himlen och för att komma till himlen skulle man uppträda som en god människa. Frihandel var exempelvis förbjudet eftersom Gud hade skapat vissa resursrika områden och vissa resursfattiga, för att det var Guds vilja (uppfattade dem). Att låna ut pengar mot ränta var förbjudet och betraktades som ocker. Inga kristna fick därför ägna sig åt bankverksamhet, det fick istället andra religionsutövare (judarna) ägna sig åt.

Därefter har judefientligheten fortsatt, lett till förintelsen där 6 miljoner föll offer, men idag minskat. Nu gäller det för oss att inte bemöta denna fientlighet eller någon fientlighet överhuvudtaget med tystnad. Det handlar om att visa alla människor hur olika grupper i olika sammanhang valt att dra en gräns mellan vi och dem och visa hur gränsdragningarna motiverats. Följaktligen kommer vi att inse att vår uppfattning om andra grupper säger mer om oss själva än om dem. Detta då rasismens orsaker ofta inte går att finna i gruppen i fråga.

Peace out,


Kommentera gärna,



MVH


Stephan Chaaanine

Besöksrapport - Fittja moské

För min andra besöksrapport bestämde jag mig för att besöka en moské, mycket på grund av att Islam är en av de mest kontroversiella trosuppfattningarna, vilket gör besöket extra intressant! Fittja moské kändes som det mest självklara valet när det kom till att välja vilken moské jag skulle besöka. Detta på grund av att gudstjänsten, eller fredagsbönen äger rum relativt tidigt (12:00). Tar man då hänsyn till avståndet mellan min skola och andra moskéer som ligger längre ifrån framgår det rätt tydligt varför detta var det mest rimliga valet. 

Min resa mot Fittja började runt 11 tiden tidigare denna dag tillsammans med två andra från klassen, Fady och Johannes. Vi tog oss med bil relativt snabbt mot platsen och parkerade när vi anlänt på en höjd med utsikt över moskén. Med tid att spendera ställde vi oss och såg ut över moskén och alla de människor som samlades för att ta del av gudstjänsten. Därifrån kunde vi se vattnet strax bakom moskén, lite dolt bakom vissna träd eftersom att det nu är höst. Framför moskén fanns en stor parkeringsplats, som snabbt fylldes av mängden människor på väg till moskén. Har ni aldrig sett en moské tidigare kan jag beskriva det som en stor kvadratliknande byggnad med en stor kupol i mitten av taket. Minaret får man heller inte glömma som är ett högt torn som används för att kalla människor till moskén. Islams version på kyrkklockor beskriver det kanske lite bättre. Utan någon som helst aning om vad vi skulle göra tog vi oss närmare byggnaden och följde sedan efter den stora mängden människor uppför slottsliknande trappor, böjda för utseendets skull. 

Vid ingången låg en stor röd matta utrullad, där alla tog av sig skorna för att sedan ta sig in i byggnaden. När jag öppnade dörren hade jag för första gången sett insidan av en moské. Jag blev ganska överraskad om jag ska vara helt ärlig, det var inte alls som jag inbillat mig. Innan hade jag precis besökt en synagoga vilket liknade andra kyrkor på många sätt. Av den anledningen hade jag inte förväntat mig någon större skillnad från de tidigare platser jag besökt. Rummet bestod av en enda stor röd matta med randiga linjer som man av någon anledning står/sitter på under gudstjänsten. Pelare präglade byggnaden och stora glaskristaller var utspridda i lokalen, med den största hängandes från kupolens topp. Längst in i det stora rummet fanns på vänstra sidan en talarstol, placerad i hörnet. På den högra sidan fanns en predikstol, en mer detaljerad talarstol som var uppsatt på en höjd, med en trappa bestående av ett par trappsteg. Den matchade väggarna med ett blåvit färg mönster och var utplacerat längs väggen. Gudstjänsten började sen när alla tagit sina platser på den röda mattan. De närvarande var av varierad ålder, gamla som unga. Jag kände till och med igen ett par ansikten från vår skola, vilket var någorlunda oväntat. Imamen började så småningom tala och om jag inte minns fel började han med att säga "Allahu akbar", gud är större, ett flertal gånger. Eftersom detta var det enda jag förstod av språket spenderade jag en tid därefter till att vidare observera omgivningen. Jag märkte då väldigt tydligt att en del personer slängde blickar mot mig, inte nödvändigtvis onda blickar, utan mer förvånade blickar då jag i princip var den enda blonda svenska killen eller vad jag nu ska kalla mig, i byggnaden. Efter en hel del sång och poesi på arabiska kom någon upp till talarstolen och talade på svenska för första gången. All min uppmärksamhet riktades då mot predikstolen då jag äntligen skullde förstå något! Personen i frågan såg ut att vara en vanlig deltagare i gudstjänsten och talade om hur Islam inte handlar om rikedomar utan om att göra det bästa av det man har, om att paradiset väntar. 
Gudstjänsten gick sedan vidare till bönen, något man kan beskriva som "Följa John", alla imiterade Imamen. När han bugade gjorde de detsamma, när han gick ner på alla fyra och bad gjorde de detsamma, när han tittade vänster gjorde de detsamma, och sedan högersida, ni förstår konceptet. Denna rörelse repeterades iallafall ett flertal gånger och sedan avslutades gudstjänsten plötsligt, eller det var iallafall min uppfattning eftersom jag inte begrep ett dugg av språket. Alla reste sig iallafall upp och tog sig sedan ut ur lokalen för att skiljas åt. Jag kan säga att många händer skakades. 

En bild på Fittja moské, tagen från Google.

Min uppfattning och diskussionsdel 

Överlag en rolig upplevelse, det är alltid lika roligt att få se och erhålla ny kunskap om saker man aldrig sett och tagit del av tidigare. En sak jag dock inte inte kan undgå från att tala om är om hur män och kvinnor könssegregeras i moskéer. Det är utan tvekan ett väldigt stort problem med Islam när vi lever i ett såpass utvecklat samhälle som vi gör. För mig personligen har dessa värderingar ingen plats i vårt samhälle. Det är värderingar som hör i hemma i världen för flera hundra år sedan. Utgår man efter sådana värderingar anser jag att man lika gärna kan leva lika outvecklat som man gjorde förr i tiden, antingen det eller modernisera sin trosuppfattning. För i slutändan lever vi ett samhälle som utvecklas dag för dag, man kan inte utgå från värderingar man hade förr i tiden. Jag la även märke till att majoriteten av människorna rökte utanför moskén. Jag vet nu inte om jag har rätt eller inte, har inte precis läst koranen, men är rätt säker på att muslimer inte får röka. Märkligt om det är korrekt, kom gärna med en förklaring till detta om ni har en! En annan sak jag lade märke till under gudstjänsten var att nya människor tog sig in i lokalen mitt under gudstjänstens gång, vissa kom när det endast var mindre än 15 minuter kvar. Jag är inte tillräckligt kunnig om gudstjänsten för att kunna avgöra vad detta innebär. Om jag var tvungen att gissa skulle jag säga att man inte behöver ta del av hela gudstjänsten utan enbart ta del av bönen? Men vad vet jag. I synagogan jag besökte var det snarare tvärtom, de som deltog i gudstjänsten var där när den påbörjades. 

Nu när jag tagit upp synagogan kan jag passa på och jämföra de två parterna lite mer. 

I min rapport om synagogan tog jag upp säkerhetsfrågan, om hur det i stort sett var som att åka till USA när det gäller antalet säkerhetsfrågor man blir ställd. Vid denna moské rådde inget sådant, människor kom som de ville genom huvudingången utan några som helst konstigheter. Liksom i synagogan kunde man se en stark samhörighet mellan alla människor, stod det någon i dörren som letade plats viftade någon med en öppen yta nära sig för att alla skulle få plats. 

Bkning: Moral och Etik und

Gruppen Bagdat, Ebru, Hassan, Jasmina och tar hand om klassen 10/12 och "Abort".

Birgitta systrarnas kloster av: Refel

Hej

Den 26 november bestämde jag mig för att åka till Birgitta systrarnas kloster tillsammans med Malin, Ellenor och Martin. vi skulle åka dit inför eftermiddagsbönen (vesper) 16.10.

På vägen dit var alla nervösa förutom mig, jag tyckte att det kommer bli en väldigt intressant upplevelse att besöka ett kloster och även besöka systrarna eftersom jag brukade alltid besöka kloster när jag var liten med mina föräldrar men självklart kunde jag inte komma ihåg något av hur det känns att vara i ett kloster därför tänkte jag att det kommer bli jätte kul.

När vi kom fram insåg vi att det fanns väldigt många hur i själva klostret så vi visste inte vart vi skulle ta vägen, man kan säga att vi gick vilse ett tag innan vi träffade en anhörig till en pensionär som hämtade en av systrarna till oss för att visa oss den rätta huset.

Sedan tog vi oss ner till kapellet där två systrar var redan där för att förberedda sig inför bönen.

Vi fick sätta oss längs fram och väntade på att bönen skulle börja, det var väldigt tyst i salen och ingen kunde prata med hög röst för då kan det bli ”respektlös”.

Efter ett tag kom systrarna som var tio stycken och satte sig bredvid varandra, då ringde klockan och systrarna började bönen med ett mantra, det enda jag kunde förstå av mantra var ”välsignad Maria vår moder be för oss syndare”, det här mantrat upprepades flera gånger så att det blev väldigt tråkigt till slut.

Eftersom jag tappade intresset av att hör mantran så kollade jag i kapellet, och insåg att framför oss fanns altaret som hade ett stenbord med två tända ljus på, till höger var systrarna och till vänster fanns en staty utav Maria.

När de var klara med mantra började systrarna sjunga istället, vet inte riktigt vad de sjöng men de upprepade sångerna också så att det blev väldigt tråkigt.

Mantra och sång var slut efter ungefär en timme, därefter gick vi till kapprummet för att klä på oss och lämna klostret. Alla var glada att lämna stället och det ända vi tänkte på var vad ska vi käka till middag.

Som jag skrev tidigare så tyckte jag från början att det kommer bli en intressant upplevelse men efter besöket så blev jag väldigt besviken att det var väldigt tråkigt att jag bara ville gå därifrån efter tio minuter och det kan bero på att vi inte fick vara med i bönen utan vi var helt tysta och lyssnade på dem istället.

Jag blev även jätte besviken på mina föräldrar som hade berättat bra saker om kloster och hur det är att besöka ett sådant ställe och t.o.m. bo där, men därefter tänkte jag att det kan vara olika i varje kloster och i olika länder.