Om livet

Livets ursprung och meningen med livet är två frågor som människan sedan dess debatterade begynnelse försökt besvara. Under majoriteten av vår vistelse på denna planet tycks det ha varit enkelt att besvara dessa frågor. Religion har varit det självklara svaret, genom massvis av trosuppfattningar. Under medeltiden påstod sig människorna i norden ha funnit svaret på livets ursprung genom asatron. Äntligen hade man funnit svaret på livets gåta, "människan härstammar naturligtvis från jättarnas armhålor." I en annan del av världen trodde Maya folket sig ha funnit svaret på livets ursprung, "människan är naturligtvis skapad från majs." 

Genom tidens gång har liknande resonemang kring frågorna existerat. Religion har varit svaret på livets alla frågor. Vid kristendomens uppkomst under medeltiden fick människorna i Europa ett gemensamt svar på meningen med livet och livets ursprung. Tron om en Gud fick då sitt fäste och människorna glömde helt bort sina tidigare glasklara svar på frågorna. I Mellanöstern fick en liknande trosuppfattning sitt fäste genom Islam och i Indien samt Asien svarade människorna på frågorna genom Hinduismen och Buddhismen. 

Med tiden har dock religionens inflytande i människors liv minskat radikalt. Vetenskapens uppkomst har förändrat människans syn om världen. Genom astronomi, psykologi och arkeologi vet vi nu mer än någonsin och allt fler människor börjar ta avstånd från religionen. Fler och fler sekulariserade länder som Sverige börjar etableras, och alltfler människor börjar återigen ställa sig frågorna, "Varför existerar jag", "Vad är syftet med min existens?". 

Jag har under ett flertal tillfällen ställt mig själv dessa två frågor. Religion är inget för mig, samhörigheten som den skapar är något unikt i sig, men personligen känner jag att det skulle vara naivt av mig att kedja fast mig vid något så enkelt. Livets ursprung tror jag inte att vi kan besvara.Vi kan visserligen finna pusselbitar som något kompletterar frågan, men de är endast pusselbitar. Vi har ingen aning om hur stort detta pussel är, vi vet endast det vi vet och det vi vet kanske inte ens är något märkvärdigt, Big bang kan vara en av flera miljontals pusselbitar. 

Jag kan inte undgå från att tänka på det här viset. Självklart vill jag att svaret på vår existens ska vara så enkelt som religionen vill påstå, det vill vi alla., den som påstår något annat talar inte sanning. Jag kan dock inte låta bli att befatta religion som sagodrömmar, något som får människor att kännas tillfreds.

Meningen med mitt liv är en annan fråga.Välmående och strävande efter ambitioner kan ses som meningar med mitt liv. Att leva ett lyckligt liv och göra det man mår bra av. Jag tror personligen att man glömmer dessa två frågor när man mår bra, deras existens tycks försvinna. Att konstant tänka på varför vi existerar leder endast till bortkastad tid. Det hjälper inte att älta på frågorna om man inte tror sig kunna finna ett svar. 

I mitt idealsamhälle har religionen inget inflytande vid lagstiftning. Människor får tro på exakt vad de vill, förutsatt att dess trosuppfattning går i goda med befintliga lagar och värderingar. I mitt idealsamhälle existerar inte de normer vi känner till idag. Samhället består redan från början av människor med olika kulturer och religioner. I mitt samhälle är kulturella skillnader inget man lägger märke till, alla behandlas likvärdigt.