Livsskeden

Ceremonier. Födslar, dop, studenter, vigslar, bröllop och begravningar. Alla dessa livsskeden har på något sätt undvikit mig, alla för utom en. Ett bröllop har jag faktiskt varit närvarande vid, eller egentligen ett flertal men minns dock endast ett då jag helt enkelt varit för ung under de resterande bröllopen för att minnas. Samma sak gäller födslar, kusiner har flugit ut ur respektive moder många, många gånger. Jag har dock som sagt varit för ung under vistelsen, eller helt enkelt inte bevittnat det då 90% har fötts på en liten ö i atlanten. Den ön är hem till Irland vilket leder mig till bröllopet jag för ett par rader sedan nämnde. Vad kan jag ha varit, tio kanske? Vi säger så. När jag var tio år så var jag närvarande vid ett bröllop i Irland. Jag har ganska svaga minnen om vistelsen i sig men kommer definitivt ihåg att det var en av min pappas många systrar som skulle gifta sig. Jag kommer även starkt ihåg att jag under hela flygresan till ön satt med två plastglas över öronen, då lufttrycket hade fått mig att börja gråta. Plastglasen hjälpte förvånansvärt.

Mina minnen om själva bröllopet är ganska vaga, det var utan tvekan ett glatt skede, mycket glada lustiga och stupfulla släktingar var på plats. För mig kändes det mer som en återförening då min familj inte allt för ofta besöker den delen av släkten. Jag har mer minnen av att jag sprang runt och lekte med kusiner än av själva vigseln. Jag minns det dock som den typiska definitionen av ett bröllop, en stor kyrka med många närvarande, en präst, bröllopslöften, utbytandet av ringar, riskastandet vid utspringningen och sedan en bröllopsmottagning i ett närliggande hotel. Det är i alla fall min uppfattning av ett typiskt bröllop. Under mottagningen kommer jag ihåg den första dansen utfört av det nygifta paret och att alla sedan anslöt sig till dansgolvet. Själv sprang jag runt i lokalen med mina kusiner eller dansande på pappas och mina många farbröders fötter. Kastandet av blombuketten kommer jag också ihåg, jag är rätt säker på att jag även försökte fånga den. Det är i stort sett mitt minne av skedet, somnade någongång under kvällen.

När jag tänker efter så har jag faktiskt varit på en studentmottagning också. Upplevelsen var dock inte särskilt minnesvärd. Det var till en början en av min mammas kusiner som hade tagit studenten och den delen av släkten har jag knappt någon anknytning till alls. Massa främmande människor, mat och självklart celebrerande av personen som tagit studenten. Det var inget särskilt.

Begravningar har det inte varit mycket av under min existens. Det är jag väldigt glad över. Min farfar är den enda människan nära mitt hjärta som gått bort. Jag kunde dock inte vara närvarande vid begravningen vilket var och förblir synd.