Om livet av Oscar Bergman

Tjena Klassen!

Här kommer mina reflektioner om livet:

Ursprunget till livet ligger i sina naturvetenskapliga förklaringar. Jag är agnostiker och lutar mest åt det ateistiska hållet. Jag tror inte på idéer och drömmar ifrån någonting jag inte förstår. Livsåskådningar som religioner, är för mig, inget bevis på liv och jordens uppkomst. Naturvetenskap kan dock bevisa och på ett mycket utförligt sätt förklara vår uppkomst och verklighet. Dock tillåter jag alla ha sin egen tro om det hela, men jag förklara livets början med ”Big bang”.

Meningen med livet är en frågeställning som jag personligen anser är komplicerad att finna en konkret förklaring till. Det finns inget allmängiltigt svar då alla människor är egna individer. Meningen med just en individs liv, kan vara helt annorlunda än någon annans. Frågan är helt och hållet individanpassad. För min del handlar dock meningen med livet om en enda sak; att må bra. Den primära insikten handlar om att veta att man hittar sitt livs mening genom att göra saker som tillfredsställer en själv.

Jag anser att det finns olika vägar att hitta sin mening i livet, att må bra. Det relevanta är inte vilken väg man tar, utan varför man tar den vägen. Syftet för alla individer är att använda så mycket tid som möjligt utav sitt liv till att spendera på sin egen inre livs mening. Vår verklighet har skapats och finslipats av vi som vandrat på denna gjord. Vi är delaktiga i vad världen är idag. Därför kan man dra den generella parallellen till att saker blir vad vi gör dem till. Vi kan forma vår egen verklighet.

En annan aspekt som är oerhört relevant i frågan om livets mening är samhörighet. Det handlar om att dela kärlek i form av olika relationer. T.ex. med sina vänner, med en flickvän/pojkvän, med sin familj och/eller med en grupp av något slag. Samhörigheten leder till en oersättlig gemenskap. Den kan framkalla massvis av erfarenheter av livssituationer som ger människor perspektiv till saker och ting.

Jag personligen är alltid ute efter dessa olika kärleksformer. Ständig bekräftelse är vad våra kroppar skriker efter. Vi vill få bli bekräftade för dem vi är och accepterade på samma sätt. Bästa sättet för mig har alltid varit min familj, dem är grundpelaren i mitt liv. Den enda kärleksformen som aldrig kommer svika mig. Dem andra är inte lika ”stadiga” men ack så intressanta och viktiga för att ge mening till mitt liv.

I mitt idealsamhälle ska liberalism tillsammans med de mänskliga rättigheterna förespråkas. Alla ska ges olika möjligheter att göra vad dem vill i livet. På så sätt kommer man att kunna nå upp till sin egen potential och sina drömmar. Det kommer leda till ett samhälle med valfriheter och möjligheter. En rättsstat skall infinnas, som hindrar oss ifrån att bryta mot dessa regler obestraffat. En värld där vi inte bara kan känna oss trygga utan uppleva samhörighet och kärlek.

En global samsyn, nationer ska arbeta med internationella samarbeten. En allmängiltig domstol ska berättigas att bestraffa nationer för aktioner som bryter mot dessa samarbeten krav och villkor. På så sätt spelar det ingen roll hur mycket makt man erhåller, man ska ändå kunna bestraffas. Det kommer upprätthålla stater, internationella/multinationella företag, mellanstatliga organisationer och religiösa/etniska grupper ifrån att ta lagen i egna händer.

Gällande religion, tror jag inte överhuvudtaget på en enskild utan allt ska vara liberalt. Var och en ska få utöva sin religion så länge dem inte bryter mot landets lagar och regler. Mest välanpassat skulle troligtvis kristendomen vara som inte bryter mot dessa reglerna, men jag tror på religionsfrihet. Därför låter jag alla välja fritt i mitt idealsamhälle.

Vore grymt tacksam för respons!

Mvh

Oscar Bergman