Meningen med livet är en fråga som många människor funderat över i alla tider. Förr i tiden var inte förhållandena samma som de är idag. Människor som levde i Sverige innan t.ex industriella revolutionen levde i en tid då Sverige var ett undernärt land som inte hade ett välutvecklat välstånd. Det innebar att befolkningen fick kämpa och slita dagligen för att kunna försörja sin familj och få någon föda på matbordet. Man skulle kunna tänka sig att under den tiden så hade inte människorna tid och rum för några filosofiska tankar och formuleringar, utan deras mening med livet var kopplat till religiösa skäl, så deras utväg och närmaste hjälpande hand var Gud. Det är en möjlig förklaring till varför en majoritet av befolkningen trodde på Gud, då ”Gud har en plan för alla och har en mening med allt han gör”. De trodde på det så starkt och hade inget emot att slita sig till döds, för de tänkte att allt sker enligt Guds plan, och det finns en mening med allt som händer, dör man så finns det en mening till det. Utan deras tro på Gud kanske de inte hade orkat med deras dagliga bördor.
Men när förhållandena blev bättre kan det vara så att folk gav upp den närmaste hjälpande handen, Gud. Det nya samhället var tillräckligt bra för att behöva stöd från någon övernaturlig kraft. Sverige är ett av världens mest religionskritiska land. Här anser 81 % av befolkningen att religiös tro ökar intolerans, etnisk splittring och hindrar social utveckling, enligt Ipsos.[1] Det jag försöker komma fram till med detta är att meningen med livet kan ändras, den är inte alltid evig, utan går igenom stora förändringar genom tid och rum, både om man tittar från ett flygplansperspektiv (genom århundraden) och grodperspektiv (en människas livstid).
Det finns en mening med livet men vad det är varierar från person till person, alla har inte samma mening. Vissa kopplar det till religion medan andra kopplar det till andra intrinisikala värden så som välmående, lycka, familj och så vidare. Man kan alltså placera människorna som söker mening i livet i två huvudgrupper: de som finner sitt svar som vanligen är evig genom sin religion och de som är ute efter ett svar som inte har en koppling till religion.
Jag tillhör huvudgruppen som söker sin
mening via religion. Jag försöker leva mitt liv som en bra kristen för att
slutligen komma till himmelriket. Jag tror att Gud har flera planer för oss
alla precis som jag skrivit tidigare, men att vi tillsammans med Gud och vår
fria vilja kan välja rätt väg. Självklart vill jag även uppnå välmående i allt
jag gör, ha en utbildning och bilda en familj och uppnå framgång. Men med hjälp
av min religion så kan jag uppnå dessa instrumentella värden för att sedan
uppnå mitt intrinisikala värde (himmelriket). Själv tycker jag att det är
meningslöst att leva om man ändå ska dö i slutändan. Detta jordliga liv för mig
är inte det verkliga livet, utan det verkliga livet börjar efter döden,
förhoppningsvis i himmelriket. Som troende behöver man inte några förklaringar,
utan man lever så som ens religion vill att man ska leva, ett idealt liv enligt
tron och då kommer man till slut dit man vill!”
Min utopi är ett samhälle där människor konstant
strävar efter jämlikhet, respekt och tolerans människor sinsemellan. Vi får
aldrig glömma att vi är en del av ett fint demokratiskt samhälle och vi finns
här för att främja och förespråka demokrati. Vi finns här för att utveckla vår
demokrati och vi finns här för att göra vår demokrati så rättvis som
möjligt.
Vill en muslims kvinna bära på slöja eller en kristen bära på ett
stort kors som är extremt synligt är det individen val. Jag ska inte göra mig
till uttolkare av individens val.
Min utopi är en värld där
jämlikhet, frihet, solidaritet, ömsesidig respekt, tillit och tolerans gentemot
medmänniskor ska vara utgångspunkten.
[1]
”Svenskar mest religionskritiska” av Henrik Höjer (2011-02-01) i FOF, Forskning
Och Framgång (2014-02-05)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar