Besöksrapprt: S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje

För min andra besöksrapport så tänkte jag berätta om den första gudstjänsten jag deltog i när jag skulle konfirmera mig. Jag konfirmerade mig för några år sen i S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje, även fast jag anser att jag är ateist. Mina föräldrar tyckte att det var en bra idé att jag skulle konfirmera mig då de av någon anledning tycker att det man lär sig under “träningen” för konfirmationen tillhör allmänbildningen. Jag själv är relativt intresserad av religion, så jag gick med på att konfirmera mig när jag även blev lovad presenter efteråt.

Jag har inte varit på så många gudstjänster i mitt liv då ingen i min familj är troende. Kan faktiskt inte komma ihåg att jag har varit på en enda, även fast jag har besökt många kyrkor under min uppväxt. Dock vet jag att jag har varit på gudstjänster förut, men jag var nog för liten för att komma ihåg något.

Denna gudstjänst var på en torsdag, och jag var chockad över hur lite folk det dök upp. S:ta Ragnhild är en väldigt stor kyrka, och jag hade alltid trott att det var väldigt många som deltog i dess gudstjänster, men icke. Gudstjänsten ägde rum i ett hörn av kyrkan, med ett bord för allting som behövdes för nattvarden, och stolar runtomkring. Det var ca 20 stolar runtomkring bordet, och det kom max ungefär 15 personer. Jag var där med min konfirmationsgrupp, och vi utgjorde mer än hälften av besökarna.

Jag tycker att det är ganska tydligt hur kristendomen försvinner mer och mer från Sverige, i alla fall så är inte lika mycket folk aktivt kristna längre och går inte i kyrkan förutom vid speciella tillfällen.

Denna torsdag så leddes gudstjänsten av en gammal man som tappade sina glasögon varannan sekund och fumlade med sina böcker. Det inleddes med en psalm, och sedan pratade han på och det sjöngs mer psalmer. Mitt i alltihopa fick även en frivillig i “publiken” högläsa ett stycke högt ur bibeln, som hörde till temat som han predikade om. Sedan fick man tända ljus och be en bön för de man har förlorat med en psalm i bakgrunden. Tillslut kom vi fram till det jag hade fruktat mest av allt. Nattvarden. Detta var något som jag knappt visste något om, hur det gick tillväga osv.

En av våra konfirmationsledare fick gå upp till det lilla bordet och hjälpa prästen duka upp för nattvarden medans vi sjöng raderna;

”Ät mitt bröd, drick mitt vin, kom till mig så ska du ej hungra.

Är mitt bröd, drick mitt vin, tro på mig så ska du ej törsta. ”

 Sen ställde vi oss i en liten halvmåne framför bordet, och prästen gick runt och delade ut oblater med konfirmationsledaren bakom sig som delade ut vinet. Vinet fick man antingen doppa sin oblat i, eller så åt man upp oblatet och drack därefter en klunk vin.

Efter detta var det tyst, innan en sista psalm drog igång och sedan sa prästen något i stil med ’’Gå i frid’’.

Som det kanske märks i texten så har jag vissa minnesluckor från hur just den här gudstjänsten gick till, då jag var alldeles för upptagen med att ta upp alla andra nya intryck omkring mig. Som prästens kläder, alla besökare och hur fina kyrkfönstren var inifrån.

Jag tycker väldigt mycket om kyrkor för att de är så vackra, så det var med en rofylld känsla som jag gick därifrån. Även fast det var väldigt skönt att få komma ifrån de hårda stolarna och den kalla kyrkan.