Besöksrapport 1 - Syrisk/Ortodoxa kyrkan - Jessika Chammoun

Hej klassen!
Här kommer min första besöksrapport!

Eftersom att jag så länge som jag kan minnas har “tillhört” den Syrisk-Ortodoxa kyrkan S:t Petrus & Paulus som ligger i Hallunda, Botkyrka, valde jag att skriva om kyrkan där jag finner min lugn och ro. Ungefär varje söndag besöker jag kyrkan för att delta i gudstjänsten tillsammans med min familj, sist jag var där var idag, söndagen den 1/12 (första advent hehe).

Gudstjänsten

Gudstjänsten inleds med att Prästen och diakonerna inträder kyrkan vid 8-tiden, tänder först ett ljus vid högra sidan om altaret och sedan ett till ljus, denna gång på vänster sida. Sedan börjar de be individuellt, vid det här laget börjar folket inträda kyrkan och när en hel massa är samlad öppnas gudstjänsten med att vi högt och gemensamt framför bönen Fader Vår (Abon d’bashmayo på syrianska). 

Språket som främst talas under gudstjänsten är syrianska (suryoyo) och Kthobonoyo, vilket är skriftspråket som inte används i vardagsspråket. Utöver det syrianska språket talas även arabiska, väldigt sällan dock.
För att alla närvarande ska kunna förstå allt som sägs i gudstjänsten har man tillagt två stora overhead skärmar med svenska översättningar, detta pga. spridningen av den syrianska befolkningen vid folkmordet i Turkiet (Seyfo), då många flydde till exempelvis arabiska länder. Detta har lett till att vissa generationer har varit avskilda från det syrianska språket.

Efter den gemensamma bönen börjar prästen med bibelläsning samt predikan, vid bibelläsningen ställer sig folksamlingen upp i aktningens namn.
Dagens bibelläsning och predikan handlade om jungfru Marias besök hos hennes släkting Elisabeth, Johannes döparens mamma som också blev havande genom bebådelsen (ärkeängeln Gabriels budskap från Gud).
’’Maria besökte Elisabeth efter bebådelsen, och när Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon uppfylldes av helig ande’’ (1:41)

Individuella- och gemensamma böner samt hymner och tacksägelsepsalmer uppkommer då och då under gudstjänstens gång. Kyrkans kör består av både maskulina och feminina diakoner som tillsammans med pianisten sätter igång gudstjänstens hymner.

Trosbekännelsen är även den viktig i gudstjänsten och upprepas därför av prästen och diakonerna i samband med förberedelser av nattvardsfirandet. Prästen lägger fram ett vinglas och ett fat som symboliserar lekamen (Jesus kött) och vinet vid altaret.
Man tillägnar böner till alla döda helgon, biskopar samt alla människor för att de ska vila i frid. Även böner för hela världens inflytelserika personer tillägnas, dvs. man ber för ett fredligt styre av en fredlig högt uppsatt person som i sin tur ska leda till ett fredfullt samhälle. Man ber sedan för våra medmänniskor oavsett religionstillhörighet samt för ett fredligt liv på jorden.

Innan bägaren höjs upp av prästen för att välsigna nattvarden predikar har över tidigare nämnda verser ur bibeln för att vi ska förstå innebörden. Som avslut tillägnar man böner för eventuella personer som nyligen omkommit och efter det höjer prästen upp bägaren för att välsigna nattvarden och för att ta del av Jesus. Att ta nattvarden är frivilligt beroende på hur man själv tänker och känner.

’’Den natten då herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ’detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.’ Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör ni det till minne av mig.’’ (1 Kor 11:23-25)

Som avslut önskar prästen oss att gå i frid och därefter beger vi oss till en lokal precis intill kyrkan för att fika och avsluta veckan med sina nära och kära.

Mina egna tankar
När jag träder in i kyrkan möts jag direkt av en ljuvlig doft som är olibanum rökelsen, den sprids i kyrkolokalen ur en “hänglampa” genom att en diakon vaggar den fram och tillbaka. Så fort jag känner doften känner jag mig hemma, i Guds hem, där känner jag fred och gemenskap mellan Gud och folksamlingen. Jag känner gemenskapen när vi tillsammans ber Fader Vår, när vi tillsammans får ta del av alla underbara hymner och när jag vet att just vid den tidpunkten är alla samlade för en anledning: att vara en del av gudstjänsten för att stärka sin relation med Gud i treenighetens namn, samt bearbetning av sin egen tillvaro.

Något annat som jag beundrar i den ortodoxa kyrkan är alla ikoner (heliga avbildningar) samt alla färgrika utsmyckningar. Personligen känner jag en starkare kyrkokänsla när jag ser prästen och diakonerna med sina liturgiska kläder samt alla stora ikoner som påminner om alla bibliska karaktärers liv.

Kvinnofrågan inom den ortodoxa grenen kan betraktas som underlägsen eftersom ortodoxi utgörs av traditioner och ledarskap (patriark, präst osv.). Trots det känner jag det motsatta, nu vet jag inte hur det står till i alla ortodoxa kyrkor men i den kyrkan som jag går till har kvinnan en ganska stor roll. Unga kvinnor får vara med och medverka i gudstjänsten genom att vara del av kören. Huvudbonaden som vissa kvinnor bär på i bilden ovan är ett frivilligt val och används som symbol för jungfru Maria. Prästens fru har även hon en stor roll i kyrkan, hon tillsammans med andra har hand och söndagsskolan, om olika möten och evenemang osv. Jungfru Maria och andra kvinnliga bibliska karaktärer har även de en ganska stor roll under gudstjänsten.

Tar gärna emot konstruktiv kritik!
Jessika Chammoun