Religionskunskap 1

Besöksrapport, Rikets sal, av Valentina Challma

Mitt sista besök beslutade jag mig för att göra i Rikets sal i Tumba. Jag och några vänner gick till Rikets sal fredagen den 11/12 på kvällen klockan 19:00, då deras gudtjänst börjar. Anledningen till att jag valde att besöka just Rikets sal är att jag alltid har undrat hur deras gudtjänst ser ut. Jag själv är kristen och vet hur gudtjänsten är i kyrkor. Jag har även fått se hur synagogor och moskéer har det på TV samt genom mitt tidigare besök, men jag har aldrig fått se eller uppleva hur Rikets sal har det under en gudtjänst. Jag såg därför denna inlämning som en möjlighet att få lära mig något nytt och som en möjlighet att få lära känna vad mina medmänniskor har för religiösa uppfattningar.

När vi kom fram till Rikets sal blev jag lite förvånad. Jag är van vid att olika religiösa byggnader såsom kyrkor, moskéer och synagogor är väldigt utsmyckade, men när jag kom fram till Rikets sal så såg det ut som precis vilket hus som helst. Det var inget som utmärkte att det var en religiös byggnad förutom en text som stod på byggnaden ” Jehovas vittnen, Rikets sal” .  När vi gick in genom dörren så blev vi hjärtligt välkomnade av en man. Jag kände mig mycket mer välkomnare här än vad jag gjorde när jag besökte synagogan. Mannen frågade oss om vi också kom från skolan, då svarade vi att vi kommer från Tumba gymnasium och att besökets syfte är att skriva en uppsats om just besöket. Mannen blev väldigt glad när han hörde detta och sade att han hoppades på att vi skulle få en trevlig och lärorik kväll och hänvisade oss därefter till lokalen där gudtjänsten pågick.

När vi kom in till salen var det första jag la märke till hur det såg ut i lokalen. Det var väldigt enkelt möblerat med små fönster som hade blåa gardiner. Längst fram fanns det som en scen där talaren stod. Det fanns ingenting som symboliserade att jag befann mig i Rikets sal, jag hade lika gärna kunnat vara i skolans aula fast mycket mindre. Det fanns dock en tavla framme vid scenen där det stod  något liknande som ”var inte rädd eller orolig, Jehova din Gud är med dig”. När jag går till kyrkan så är jag van vid att kyrkan är väldigt tillsmyckad med ikoner, lampor, altaret nästan lyser och prästen har på sig en alba som glittrar i olika färger. Här kändes det mer som om jag bara gick in till en lokal där någon skulle föreläsa. Talaren var också helt vanligt klädd, dvs ingen ”kippa” på huvudet som kantorn i synagogan eller någon ”alba” som prästen i kyrkan. Allt var väldigt enkelt och diskret.

 När vi kom in så fanns det många lediga sittplatser och vi valde att sätta oss längst bak i mitten för vi ville inte störa de andra genom att sätta oss längre fram då gudtjänsten hade börjat. Jag insåg dock senare att människorna där inne inte skulle bli irriterade ifall vi satte oss längre fram för de var väldigt toleranta, förståeliga och respektfulla. Jag fick verkligen känslan av att alla är välkomna här. Vad jag menar är att det fanns massor med småbarn där inne som grät, åt mat, ritade, pysslade, spelade på iPhones med mera och ingen klagade. Ibland kunde man till och med inte ens höra vad talaren sa på grund av barn som skrek, men ingen sa något. Det var som om de bara var glada över att barnfamiljer faktiskt kom på gudtjänsten, så de var väldigt förståeliga.  I kyrkan så är jag van att under gudtjänsten så har barnen söndagsskola därför brukar det vara väldigt tyst under gudtjänsten och om något spädbarn gråter så går föräldern ut och försöker tysta barnet och går sedan in med barnet igen då barnet har lugnat ner sig. Inte för att någon klagar eller så, utan för att föräldern helt enkelt inte vill att barnet ska störa. När jag var och besökte synagogan så var det också knäpptyst, några ungdomar som satt bredvid oss blev till och med arga när jag ställde en fråga till min vän som satt bredvid mig, för att vi störde. Här i rikets sal fanns det cirka 50 personer. De flesta var barnfamiljer med småbarn och sen fanns det äldre, jag och mina kompisar var de enda som fanns där i vår ålder.

Gudtjänsten inleddes i alla fall med sång och bön, vilket jag tyckte påminde mycket om kyrkan som också börjar med lovsång och bön. När alla började sjunga så fylldes rummet med en gemensam atmosfär. Jag kunde inte sjunga med men jag när jag var där så kunde jag nästan föreställa mig vad alla i rummet kände den stunden då de sjöng tillsammans, eftersom jag brukar få speciell känsla när jag sjunger i kyrkan tillsammans med andra. Man känner nämligen en stark samhörighet, en gemenskap som är svår att beskriva med ord.

 

Efter bön och sånger så var det dags för predikaren att inleda sin predikan. Alla som satt i salen hade fått häften och gudtjänsten skulle följa ordningen i häftet. Häftet bestod av bilder, korta texter (som refererar till Jehovas egen bibel) och frågor. Häftet liknande nästan en broschyr. Detta tyckte jag var väldigt bra eftersom alla i rummet (förutom småbarnen) kunde verkligen hänga med i allt som skulle tas upp. Jag och mina vänner kom lite senare och därför hade vi inte fått det där häftet, men när en man snabbt upptäckte att vi inte hade någon, så gick han och hämtade varsin häfte och Bibel oss. Detta uppskattade jag verkligen för mannen visade att han verkligen ville att vi skulle känna oss välkomna och vara med i gemenskapen.

Något som jag faktiskt upplevde väldigt annorlunda gentemot både kyrkor, synagogor och moskéer är att församling fick ständigt vara delaktiga i allt som togs upp under gudtjänsten. Predikaren ställde frågor som fanns med i häftet, bland annat, ”hur kan vi människor hjälpa våra bröder och systrar som har drabbats av olika katastrofer?”, då fick frivilliga räcka upp sin hand och svara på frågan. Jag la även märke till att varje gång predikaren skulle ge talet till någon i församlingen så sa han ”Ja syster…” eller ”Ja broder…” och så deras namn. Detta stärkte bara känslan av den samhörighet bland människorna som fanns under gudtjänsten. När den som skulle svara pratade så hördes dennes röst väldigt tydligt eftersom det fanns mikrofoner bredvid varje stol i salen.  Frågan om hur man ska hjälpa människor var en väldigt viktig punkt under gudtjänsten som diskuterades länge vilket jag tyckte var väldigt fint att man verkligen tänker på behövande.

När jag satt och lyssnade till predikanten under gudtjänsten så kändes det absolut inte som om jag satt i kyrkan eller synagogan. Precis som jag har skrivit ovan så hade predikaren en ständig kommunikation med församling, till skillnad från kyrkan exempelvis där prästen mer undervisar församlingen när han läser från bibeln. Här i salen kunde frivilliga få tala om vad de tyckte kring olika frågor och berätta deras funderingar. Fördelen med detta är givetvis att församlingen på så sätt hänger med och förstår det som sägs. Däremot måste jag medge att jag inte kunde känna gudtjänsten som en religiös ceremoni utan mer som en föreläsning om livet, där både åhörare och talaren undervisar. Nästan som en lektion i skolan där läraren kommer med en fråga och elever får ge svar. Dock så refererade nästan alltid svararna till deras egen bibel om exempelvis hur man ska hjälpa andra. Frågorna som predikaren ställde fanns med i häftet och även svaren till dessa frågor.  

Under gudtjänstens förlopp så byttes predikanten ut några gånger. Efter att en ny predikant talat så fick denne även en massa komplimanger för sitt tal, att exempelvis personen log då den talade, att personen hade en varm röst med mera. De gav alltså ständigt komplimanger till varandra och uppskattade verkligen varandras uppträdanden, vilket jag tyckte var väldigt fint. De var verkligen trevliga mot varandra.

Gudtjänsten avslutades precis som den började med en gemensam sång och bön. När vi gick ut från lokalen kom en väldigt glad man fram till oss och sa ”jag hoppas verkligen att ni har haft det trevligt”. Mannen ställde även lite frågor kring vårt skolarbete och tyckte att det lät väldigt intressant. Han bad oss även att följa med honom in till deras bibliotek för att han ville ge oss några broschyrer om Jehovas vittne för vårt arbete. Jag tyckte det var väldigt snällt av mannen att ägna sin tid åt oss och man såg verkligen på honom att han gjorde det från hela sitt hjärta. När jag var och besökte synagogan så frågade jag, efter gudtjänsten, en kvinna ifall vi skulle kunna få broschyrer. Svaret som jag fick då var ”vad behöver du det till?” och ”vilken skola kommer ni ifrån?”, dvs. det var en stor kontrast av välkomnandet på synagogan och Rikets sal. Samtidigt kan jag ändå förstå judarnas försiktighet och respekterar den men tanke på allt de har gått igenom under historien.

Jag fick lära mig oerhört mycket under detta besök, mer än jag kunde ana. Förutom all trevlig bemötande, känslan av samhörighet, välkomnande med mera, som jag har beskrivit under hela gudtjänsten så har insett hur mycket Jehovas vittnes tro kan skilja sig från min, då jag är kristen. Jehovas vittne har en helt annan tolkning av bibeln, de har till och med utformat en egen bibel med deras tolkningar. Skillnad mellan dessa biblar är inte som jag trodde att det bara var, nämligen att de kallar Gud för Jehova, utan även små ord skiljer sig och dessa ord har gigantiska betydelser. En skillnad är exempelvis (detta lästes upp under gudtjänsten därför tar jag upp det):

Bibeln: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud”. – Johannesevangeliet 1:1

Jehovas vittnens bibel: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud”.

Skillnaden här är stor. Johannesevangeliet pratar om att Jesus är Gud, Jesus är ordet som fanns i begynnelsen och var Gud. Jag som kristen tror att det bara finns en Gud och att Gud kom ner till jorden genom inkarnation som Jesus. Jesus är alltså Gud. Jehovas vittne betonar dock att ordet och Gud är två olika. Detta märks tydligt då de har gjort om ”ordet var Gud” till ”Ordet var en gud” samt att Gud först skrivs med ett stort G och den andra gud med ett litet g. Alltså tror Jehovas vittne att Gud är Gud och Jesus är Jesus, vilket skiljer sig extremt mycket från kristendomen. Kristendomen tror på en Gud i en treenighet. Jehovas vittne tror dock inte på treenigheten. Här är ännu ett citat som lästes upp under gudtjänsten och här ser man också skillnaden mellan bibeln och Jehovas vittnens tolkning av bibel:

Bibeln:”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar”. – Johannesevangeliet 14:10

Jehovas vittnens bibel: ”Tror du inte att jag är i gemenskap med Fadern och Fadern i gemenskap med mig? De ord jag säger till er talar jag inte av egen ingivelse; utan Fadern som förblir i gemenskap med mig, han utför sina gärningar”.

Skillnaden här är också extrem. I Bibeln så säger Jesus att Han är i fadern och fadern i honom, alltså en Gud. Jehovas vittnes bibel säger dock att Jesus är i gemenskap med fader, vilket innebär att de har något gemensamt men att de är två helt olika. Min bibel är alltså inte densamma som Jehovas vittnes bibel eftersom det är deras egna tolkningar av bibeln. Genom detta har jag förstått de enorma skillnaderna som finns mellan Jehovas vittne och kristendomen. Jag har nu fått lära mig vad Jehovas vittne tror på och att de inte tror att Jesus och Gud är en, vilket är grundkärnan i kristendomen. Jag är väldigt tacksam för detta besök eftersom jag tidigare inte visste särskilt mycket om Jehovas vittne. Nu har fått lära mig oerhört mycket  och det är jag väldigt glad över.

Här kommer bilder från mitt besök: